- November 2016
- Januari 2016
- Mars 2014
- Januari 2014
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- December 2012
- Augusti 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juni 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009
- Mars 2009
- Februari 2009
Nya mål
Satt med min kära mor och kikade på gamla tidningsurklipp idag. Det var mycket klipp, på både släktingar, familjemedlemmar och vänner. Det var gamla klipp på min unga snygga vältränade pappa, när han hade sin framstående tenniskarriär. Det var ett urgulligt klipp på lilla tvååriga Mariell och hennes mamma, när vi var på teater. Det var fina bilder på när jag var med i snövitkortegen, det var mängder med handbollsklipp och klipp från våra brottningskarriärer. Det var roligt att se. Vi hade även varit med och svarat på olika frågor i sånna där kolumner ni vet. Frågorna var inte urklippta, men bilderna och svaren. Vad kan frågan ha varit?:
Mariell, 13 år. - Det är viktigt för alla fattiga ensamstående föräldrar. Alla barn har rätt att få julklappar och att äta sig mätta. (Redan omtänksam och sympatisk)Eller en annan fråga, som inte heller stod med, Mariell, 19 år. - Nej, lukten är olidlig. (kanske mindre sympatisk)
Min dåvarande pojkvän var med i samma kolumn, och också utklippt, han hade svarat. - Nej, eller jag har provat, men det var ingenting för mig.
Tack vare dessa svar, kom minnet tillbaka lite, och jag tror att det handlade om surströmming.
Det fanns ett klipp på min farmor som svarade på en fråga. Jag tyckte mycket om min farmor, känner en samhörighet med henne. Jag är väldigt lik henne utseendemässigt och kommer se ut som henne när jag blir gammal.
Det var andra bilder på mig, där jag varit i tidningen, och där jag var en snygg och vältränad atlet. Jag saknar den tiden, och nu har jag fått ännumer motivation till att verkligen ta mig tillbaka dit.
Jag har nya mål, jag ska ta mig dit igen. När har jag inte bestämt mig ännu, men har delmål efter sommaren. Delmål 1, att efter sommaren, senast sista augusti, ha minskat två storlekar. Delmål 2 är att jag ska vid samma period orka ta mig igenom 5 km spåret springande. Nu ska vi ha i åtanke att jag inte har löptränat sedan jag slutade träna handboll för ca 5-6 år sedan. Vi ska även ha i åtanke att jag inte löptränat under dessa år just för att jag tycker att det är så tråkigt, men lyckas jag nu med detta, så är det kanske roligare att springa sedan? :)
Nu tog jag en liten avväg från mitt så andra "seriösa" bloggande, men ni får tåla att det blir så ibland.
Fartblindhet
Ännu mera fartblind kan jag lugnt påstå att jag blev idag. Har varit iväg och kört bil större delen av dagen idag, lite ensam roadtrip genom sydvästra Sverige, det var mycket trevligt, hög musik, soligt fint väder, torra vägar, tomma vägar. En påse naturgodis och en flaska bubbelvatten. Det är så lätt att bli fartblind, -oj, se, här kommer ett område med fartkameror, -tittar ner på hastighetsmätaren,-oj, 140, det var ju mindre bra. Helt plötsligt tycker man att det känns långsamt att köra i 90. Det är så man blir lite rädd för sig själv. Ändå så skrev jag på bloggen om just det här fenomenet för några dagar sedan, mycket aktuellt ämne i min blogg i nuläget. Skrämmande att medvetenheten inte är mer närvarande. Men jag vaknar lite när jag inser hur lätt det är, och sedan låg jag i 90 resten av vägen.
Hemvägen blev likadant igen, oj - se och oj - sänka farten betydligt, och oj - tänka sig för och köra långsammare. Hade en älg stått på vägen hade jag, bilen och inte minst älgen varit mos för länge sedan. Sitta fastspänd i en plåtmaskin som barar ökar och ökar hastigheten. Det är hädanefter dags att hålla bättre koll på hastighetsmätaren.
Men vad är det här för vardagsproblem egentligen, att köra för fort, det finns säkerligen mängder med människor i världen som inte ens har sett en bil under sin livsstid, och här sitter jag och skriver om att köra för fort. Vilket privilegie jag har att kunna köra bil, och att kunna susa fram genom de småländska skogarna. Att jag är så dum att slarva bort det, och riskerar mitt liv på det sättet är enbart skamligt och fel. Hade jag änglavakt idag för att ingenting hände? Mina mor och farföräldrar och min morbror satt däruppe och hjälpte och skyddade mig. Eller är det så enkelt att jag ärvde min fars skicklighet för bilkörning? (haha, eller inte, ni som har åkt med mig vet)
Nu skäms jag över mig själv.
Hemvägen blev likadant igen, oj - se och oj - sänka farten betydligt, och oj - tänka sig för och köra långsammare. Hade en älg stått på vägen hade jag, bilen och inte minst älgen varit mos för länge sedan. Sitta fastspänd i en plåtmaskin som barar ökar och ökar hastigheten. Det är hädanefter dags att hålla bättre koll på hastighetsmätaren.
Men vad är det här för vardagsproblem egentligen, att köra för fort, det finns säkerligen mängder med människor i världen som inte ens har sett en bil under sin livsstid, och här sitter jag och skriver om att köra för fort. Vilket privilegie jag har att kunna köra bil, och att kunna susa fram genom de småländska skogarna. Att jag är så dum att slarva bort det, och riskerar mitt liv på det sättet är enbart skamligt och fel. Hade jag änglavakt idag för att ingenting hände? Mina mor och farföräldrar och min morbror satt däruppe och hjälpte och skyddade mig. Eller är det så enkelt att jag ärvde min fars skicklighet för bilkörning? (haha, eller inte, ni som har åkt med mig vet)
Nu skäms jag över mig själv.
Ödets ironi
Skrev inlägg om att köra för fort, och trafikfara osv igår. Sedan hamnade jag på fast and furios på bio. Haha, ödet spelar en spratt ibland. Men det var helt klart en bra film, bättre än den senaste. Tvåan har jag inte sett, så den kan jag inte uttala mig om, och ettan minns jag inte så mycket av, mer än att jag tror jag tyckte den var bra.
Vin Diesel är tillbaka, han börjar bli lite gammal, still looking good, och att han är lite kärlekskrank i filmen förvärrar inte the good badguy.
Vin Diesel är tillbaka, han börjar bli lite gammal, still looking good, och att han är lite kärlekskrank i filmen förvärrar inte the good badguy.
"-Är du en sån där kille som föredrar bilar framför tjejer?
-Jag är en sån där kille som uppskattar fina former, oavsett modell. "
-Jag är en sån där kille som uppskattar fina former, oavsett modell. "
Sommarvärme för pappas flicka
Rabbarberpaj för pappas flicka.
En fiktiv historia, med en fiktiv person:
Flickan kör pappas supersnygga merceders benz, hon har på sig pappas lånade supersnygga ray bens, pilotmodellen som ändrar styrka efter solljus. Hon har på sig skinnjackan, lite ledigt uppknäppt. I högtalarna dunkar dancing queen, foten ligger tung på gaspedalen och pappas flicka slickar vägen i kurvorna. Takluckan är öppen och släpper in solljus. Hastighetsmätaren ligger betydligt högre än den borde. Pappas flicka sjunger med i sångerna och skrattar. Ensam i bilen med solen i de gyllenbruna lockarna.
Tänk vad lätt det händer, ryckas med i känslan, en hare på vägen och pappas fina mercza finns inte mer, pappas fina ray ben finns inte mer och pappas flicka finns inte mer.
You can dance, you can jive, having the time of your life, see that girl, watch that scen....
Tänk vad lät hänt det är, alla ni fartdårar där ute, jag vet själv hur det är, älskar att köra fort och se landskapet susa förbi. Men det är så onödigt. Det går en reklamslinga på tv nu, om hur dumt det egentligen är att köra för fort. Reklamen säger det att om du ligger 90 på en 80-sträcka så sparar du enbart 48 sekunder per mil. Men du ökar risken med att dö betydligt vid en olycka, då du minskar risken att kunna stanna då ett oväntat hinder hamnar på vägen. Om det inte till och med är rent omöjligt. Tänk på det.
Annars har jag varit ute och gått och joggat i dag. Det blev väl inte jättemycket joggat, intervaller skulle man kunna säga, 10 min powerwalk och 2 min jogging i ca 1 timma och 30 min. Jag är nöjd, det är mer än jag lyckats med på länge. Hettan och vinden var magnifik, skulle kunnat tro att jag var vid havet under högsommaren. Det kom en skvätt regn, och hettan fick regnet att avdunsta till en varm somrig kvavhet. Svårt att tro att det inte ens är maj ännu. I öronen spelade klassisk sommarmusik med tomas ledin, gyllene tider med flera. Självsäkerhet. Det krävs en Mariell för att våga sugas med i musiken och dansa längs med vägen. Så underbart!
Snart har pappa bakat rabarberpaj till pappas flickor och pappas pojke som sitter så snällt och tittar på tv.
En fiktiv historia, med en fiktiv person:
Flickan kör pappas supersnygga merceders benz, hon har på sig pappas lånade supersnygga ray bens, pilotmodellen som ändrar styrka efter solljus. Hon har på sig skinnjackan, lite ledigt uppknäppt. I högtalarna dunkar dancing queen, foten ligger tung på gaspedalen och pappas flicka slickar vägen i kurvorna. Takluckan är öppen och släpper in solljus. Hastighetsmätaren ligger betydligt högre än den borde. Pappas flicka sjunger med i sångerna och skrattar. Ensam i bilen med solen i de gyllenbruna lockarna.
Tänk vad lätt det händer, ryckas med i känslan, en hare på vägen och pappas fina mercza finns inte mer, pappas fina ray ben finns inte mer och pappas flicka finns inte mer.
You can dance, you can jive, having the time of your life, see that girl, watch that scen....
Tänk vad lät hänt det är, alla ni fartdårar där ute, jag vet själv hur det är, älskar att köra fort och se landskapet susa förbi. Men det är så onödigt. Det går en reklamslinga på tv nu, om hur dumt det egentligen är att köra för fort. Reklamen säger det att om du ligger 90 på en 80-sträcka så sparar du enbart 48 sekunder per mil. Men du ökar risken med att dö betydligt vid en olycka, då du minskar risken att kunna stanna då ett oväntat hinder hamnar på vägen. Om det inte till och med är rent omöjligt. Tänk på det.
Annars har jag varit ute och gått och joggat i dag. Det blev väl inte jättemycket joggat, intervaller skulle man kunna säga, 10 min powerwalk och 2 min jogging i ca 1 timma och 30 min. Jag är nöjd, det är mer än jag lyckats med på länge. Hettan och vinden var magnifik, skulle kunnat tro att jag var vid havet under högsommaren. Det kom en skvätt regn, och hettan fick regnet att avdunsta till en varm somrig kvavhet. Svårt att tro att det inte ens är maj ännu. I öronen spelade klassisk sommarmusik med tomas ledin, gyllene tider med flera. Självsäkerhet. Det krävs en Mariell för att våga sugas med i musiken och dansa längs med vägen. Så underbart!
Snart har pappa bakat rabarberpaj till pappas flickor och pappas pojke som sitter så snällt och tittar på tv.
Visdomsord 090426
To learn is to read, to know is to write and to master is to teach.
So now, I am gonna go away doin somre reading and writing, to be able doin teaching in the future.
Slumdog millionare
Såg på film med två vänner igår. Slumdog millionare, mycket bra film, se den om ni inte gjort det ännu. Se den om ni får möjlighet, bara se den!!!
Den sätter verkligen mina/våra små vardagsproblem ur fokus, filmen gör en lycklig att man är född här i Sverige, att man är född in i en familj som har tak över huvudet. Att man är uppväxt med vuxna människor som ger en kärlek, och att man fått äta sig mätt. Att man fått människor som brytt sig om en utan några egoistiska baktankar. Att ärlighet existerar.
Världen är bra orättvis, det som är otäckast av allt är att det är en större del av världens befolkning som lever i sjukdom, i fattigdom och i elände, än vad det är som lever efter västvärdens standarder.
Börja agera, och börja bry er, en 100-lapp i månaden är kankse inte så mycket i din plånbok, men tänk vad en 100-lapp gör för exemplevis en familj i afrika. Det är en utjatad fras men: "Ingen kan göra allt, men alla kan göra något".
Den sätter verkligen mina/våra små vardagsproblem ur fokus, filmen gör en lycklig att man är född här i Sverige, att man är född in i en familj som har tak över huvudet. Att man är uppväxt med vuxna människor som ger en kärlek, och att man fått äta sig mätt. Att man fått människor som brytt sig om en utan några egoistiska baktankar. Att ärlighet existerar.
Världen är bra orättvis, det som är otäckast av allt är att det är en större del av världens befolkning som lever i sjukdom, i fattigdom och i elände, än vad det är som lever efter västvärdens standarder.
Börja agera, och börja bry er, en 100-lapp i månaden är kankse inte så mycket i din plånbok, men tänk vad en 100-lapp gör för exemplevis en familj i afrika. Det är en utjatad fras men: "Ingen kan göra allt, men alla kan göra något".
Visdomsord 090424
Inspiring others towards happiness brings you happiness.
Rädda för ensamheten
Some people wait a life time for a moment life this, some people wait forever for that one special kiss.
Men hur är det, finns den där enda speciella kyssen. Om den finns, hur vet man att man upplever den just då. Finnns den där mr/mrs right för alla? Om han/hon finns, hur vet man om det var rätt när man upplevde det? Tänk om man har sumpat chanserna man fick med den där enda?
Jag tror inte så, (här kommer något nytt), jag tror på ödet, och jag tror att det finns en som är den där rätta för alla, har man stött på denna enda, och sedan sumpat chansen man hade med den personen så kommer det komma nya chanser med den personen. Man vet det kanske inte första gången man ser personen, men det är något som jag antar växer fram.Till slut så känner man på sig att man inte vill kyssa någon annan någonsin, att man inte vill leva utan den där personen. Känslorna kryper fram, och för evigt existerar. Dessa känslor tar jag för givet även är ömsesidiga, kanske vet man det inte samtidigt, men till slut kommer båda fram till att det är så. Jag tror heller inte att det är känslor som växer fram efter några månaders förhållande, utan att det krävs några år för att det ska kännas. (dock så är ju ett steg på vägen att man klarar av att vara tillsammans några år, gör man det inte, så är det kanske fel.) Det tar ju några år att lära känna någon.
Hur det nu än må vara så är det viktiga att inte ha bråttom, många är rädda för att de ska stå där ensamma resten av livet om de inte hittar någon nu. Resultatet blir att man skyndar sig in i en relation och skyndar vidare i relationen utan att stanna upp och lyssna. Jag har hittat någon som jag kan leva med, jippi!, jag slipper leva ensam! Jag ignorerar magkänslan som säger att det kanske är fel. Det är inte konstigt att otrohet existerar när människor lever med varandra på falska premisser. Har man hittat rätt, har man hamnat med denne någon som ödet utsett, så finns inga tankar i systemet på att ens kunna eller vilja vara med någon annan.
That one special kiss vet jag väl inte om man upplever, jag har kysst många grodor, och det enda som krävs är lite nyförälskelse för att det ska suga i magen. Men vem vet hur det blir i framtiden? Vem vet, that one special kiss kanske inträffar någon dag. Med vem, med en ny bekantskap, eller en gammal, är dock oklart.
Anger
Varning för att denna texten är lite personlig, kan verkas vara lite fjortis-stil och har en tendens att få mina läsare att droppa. Dock så är det lite vad jag kände för att skriva av mig om just nu. Tänk en nypa salt.
Jag kom hem hem till Skövde idag. Möttes av lite glada samtal från nära vänner, tack, känns lovande inför helgen. Erbjöds en promenad med två av dem nu under kvällen, men var alldeles för trött efter en dag full av aktiviteter samt att jag var hungrig då jag knappt hunnit äta under dagen. Så jag tog mig hem till familjen, åt lite, sjönk ner i soffan, och nu tog jag mig även hit.
Här hemma var det dock en massa ilska som låg och bublade under ytan. Det känns ju lovande när jag ska bo i det här huset i ett tiotal dagar nu. Min familj är en bra familj, som är full av kärlek och öppenhet annars, så det ska nog ordna sig, bara lillbrorsan taggar ner sig lite. Han har en tendens att ta med sig alla in i ilskamolnet ibland. Jag hoppas att vi eller någon annan kan hjälpa honom att bearbeta all ilska, så han blir av med den. Kanske jag skulle ta åt mig att ge det ett seriöst försök.
Annars så har vi har lärt oss salongsvaxning idag, och även stenmassagetekniker. Det känns mycket lovande inför framtiden, så ljuvligt. Efter att vaxningen hade genomförts så blev våra vackra ben babymjuka, och bara bättre blev det efter massagen.
Jag är nöjd nu, det blir att lägga sig snart. Det är farligt vad fort man vänjer sig vid den sömnen man får som student, det är sällan man är ur sängen före halv åtta. Nu idag när vi skulle upp halv sex så kändes det lite tungt, och det känns nu. (ligger nästan över tangentbordet för att få ihop orden). Så att krypa ner bland lakanen med mina "babyrumpa-lena" ben kommer bli ljuvligt. (haha, detta skiljer sig lite från mina annars så djupa inlägg)
Enda problemet är att jag inte är så överförtjust i den här sängen som jag sover i här, täcket är tråkigt och kuddarna är ännu värre. Saknar en stor dubbelsäng, med stort duntäcke och en mängd mjuka kuddar.
Det går knappt en halvtimma av vaken tid utan att jag tänker på dig, varför ska det behöva vara så.
I nöd och lust
I med- och motgång. Det är uppförsbackar och nerförsbackar i livet. Vi träffar människor som påverkar oss på många sätt, vi träffar människor som ger medgångar och vi träffar människor som ger motgångar. Ibland är det skratt, ibland är det tårar, ibland är det lätt och ibland är det svårt, ibland känns det bra, och ibland känns det mindre bra.
Balans ger livet harmoni.
Visdomsord 090420
Only share your strengths not your weaknesses.
(är dock lite delad till vad jag tycker om det här, givetvis så är det olika i
olika sammanhang, men hur skulle livet se ut om man alltid stängde in sina svagheter? Däremot
så säger jag ju inte att du vitt och brett ska dela med dig av dina svagheter, det
viktiga är att du har en skara människor nära som du kan dela dem med.)
Inspirerande
Det har säkert inte undgått någon att jag haft lite små vägbulor i min annars så rosa moln värld. I min värld där jag var så nöjd med allting, där jag var så lycklig och där allt var så bra. När det var som tyngst här i bloggen så ökade mina bloggläsare lavinartat. Det är nog som dom säger att det är lättare att glädjas åt sitt egna om man får läsa om någons olycka.
Nu när jag börjat återhämta mig och bli lite så där flummmigt filosofisk igen, eller vad ni nu vill kalla det? Så börjar läsarna trappa av något. Inte gör det mig något egentligen,jag skriver här för min egen skull, jag skriver för att det är gott att skriva av sig ibland, och det blir mycket enklare att tänka då. Det blir lättare att hitta ett bra sätt att leva på.
Några ord som inspirerat mig speciellt nu, när jag tillfälligt hamnade i en liten svacka igen för några dagar sedan, är något jag läst i en artikel. Det var en artikel om en kändis som har en viss tatuering på kroppen. Jag nämner inget namn, men tatueringen föreställer en Herr Gårman, (ni vet övergångsställeskylten). Journalisten frågade individen hur motivationen till tatueringen låter och så här blev svaret:
Nu när jag börjat återhämta mig och bli lite så där flummmigt filosofisk igen, eller vad ni nu vill kalla det? Så börjar läsarna trappa av något. Inte gör det mig något egentligen,jag skriver här för min egen skull, jag skriver för att det är gott att skriva av sig ibland, och det blir mycket enklare att tänka då. Det blir lättare att hitta ett bra sätt att leva på.
Några ord som inspirerat mig speciellt nu, när jag tillfälligt hamnade i en liten svacka igen för några dagar sedan, är något jag läst i en artikel. Det var en artikel om en kändis som har en viss tatuering på kroppen. Jag nämner inget namn, men tatueringen föreställer en Herr Gårman, (ni vet övergångsställeskylten). Journalisten frågade individen hur motivationen till tatueringen låter och så här blev svaret:
"- Det är en Herr Snubblarman. Det är som ett statement
för mig, det är inte lätt alla gånger, man kraschar, man snubblar
men livet går vidare....".
för mig, det är inte lätt alla gånger, man kraschar, man snubblar
men livet går vidare....".
Oberäknelig
Verkligheten är oberäknelig, det är svårt att veta vad som händer härnäst och hur man på bästa sätt skall handskas med det. Händelser under det senaste har fått mig att fundera kring om jag handlar rätt i varje situation. Jag är en individ som följer mina instinkter, det som känns rätt i magen blir ofta bäst i slutändan. Det är väl bättre att göra något än att stå brevid och bara titta på? Men hur vet man om man gör rätt? Verkligheten anpassas efter valen, och sedan så får man aldrig reda på om valen kanske var fel från början, hur skulle det blivit om jag hade valt något annat?
Jag visste inte, hur skulle jag kunnat veta, och sedan ett brev på posten. En smäll i ansiktet, det var det här som fattades. Hur ska jag nu gå vidare? Egentligen är det ingen större fara, och det går snart över. Det känns bra att jag ändå är så vuxen som jag är.
Ett av mina motton är det att det är ingen idé att ångra något man har gjort, för det går ändå inte göra ogjort. Du kan vara mindre stolt över vissa saker, men ångra är onödigt. Acceptera och gå vidare.
Det är ingen idé att vara pessimmist, för det skulle ändå aldrig fungera.
Jag visste inte, hur skulle jag kunnat veta, och sedan ett brev på posten. En smäll i ansiktet, det var det här som fattades. Hur ska jag nu gå vidare? Egentligen är det ingen större fara, och det går snart över. Det känns bra att jag ändå är så vuxen som jag är.
Ett av mina motton är det att det är ingen idé att ångra något man har gjort, för det går ändå inte göra ogjort. Du kan vara mindre stolt över vissa saker, men ångra är onödigt. Acceptera och gå vidare.
Det är ingen idé att vara pessimmist, för det skulle ändå aldrig fungera.
Visdomsord 090416
May your inner self be secure and happy.
Yogi-teerna rules my world.
Yogi-teerna rules my world.
Påskhelgen
Här kommer ett inlägg som skiljer sig lite, men vill vara som alla andra, och berätta lite vad jag gjort :)
Som ni har förstått så har jag jobbat lite extra nu under påskhelgen. Men det har ju givetvis hänt annat med. Jag har varit jätteduktig och gått många prommenader. Både ensam, med brorsan, med syrran, med sandra, med helen och med therese. Sedan har det varit släkt och familjen, har fötts in en ny liten krabat i släkten, min kusin fick en son, Teo Johansson. Välkommen till världen! Guldkornet, jag är säker på att livet har vackra planer för dig.
Sedan var det givetvis fest på påskafton, och vi var hemma hos mig, grillade, spelade sällskapsspel, hade jättetrevligt. Fick några återbud, av några som mycket hellre satt inne och spelade tv-spel, istället för att umgås, grilla, spela spel och skratta med vännerna. Det är deras förlust. Kvällen avslutades på Husaren, och det var trevligt det med.
Det är omöjligt att alltid veta vad man vill, livet är fullt av olika val, och olika möjligheter. Men lita på insinkter och följ magkänslan, så hjälper ödet dig. Ibland är det svårt att veta vad man skall välja, förstånd eller känslor?
Vi låter tiden utvisa hur det blir, framtiden kan vi inte sia om, det enda vi är säkra på är att framtiden kommer.
Själv har jag som mål att komma ut och se världen.
Ödet
Som ni har förstått så har jag jobbat lite extra nu under påskhelgen. Men det har ju givetvis hänt annat med. Jag har varit jätteduktig och gått många prommenader. Både ensam, med brorsan, med syrran, med sandra, med helen och med therese. Sedan har det varit släkt och familjen, har fötts in en ny liten krabat i släkten, min kusin fick en son, Teo Johansson. Välkommen till världen! Guldkornet, jag är säker på att livet har vackra planer för dig.
Sedan var det givetvis fest på påskafton, och vi var hemma hos mig, grillade, spelade sällskapsspel, hade jättetrevligt. Fick några återbud, av några som mycket hellre satt inne och spelade tv-spel, istället för att umgås, grilla, spela spel och skratta med vännerna. Det är deras förlust. Kvällen avslutades på Husaren, och det var trevligt det med.
Det är omöjligt att alltid veta vad man vill, livet är fullt av olika val, och olika möjligheter. Men lita på insinkter och följ magkänslan, så hjälper ödet dig. Ibland är det svårt att veta vad man skall välja, förstånd eller känslor?
Vi låter tiden utvisa hur det blir, framtiden kan vi inte sia om, det enda vi är säkra på är att framtiden kommer.
Själv har jag som mål att komma ut och se världen.
Ödet
Rökhus på sjukhus
En annan tanke som följt mig lite sedan jag jobbade där i påskhelgen, är rökhusen som ståtar där med sina inrökna nersittna stolar, illaluktande kletiga papperskorgar, gamla tobaksgula kaffekoppar, dåligt fungerande cirkulationssystem, etc, etc.
Det har en gång funnits klagomål i lokaltidningen hemma att rökhusen städas dåligt. Är det då konstigt när det inte är någon som tål att vara därinne. Att rökhusen ens finns där på sjukhuset är katastrofalt fel. Det är ett ställe dit människor kommer för att bli friska, de ligger inne och är sjuka! Men hur många patienter är det inte man ser komma ner för att röka lite?
Jag städade rökhusen ena dagen i helgen nu, och då gick jag först till det ena, det satt några patienter där, (1 väldigt ung tjej och ytterliggare 1). De ursäktade sig och sa att de kunde gå till ett annat, varpå de gick. Jag städade vidare, och när jag kommer till nästa rökhus, (ca 20 min senare), så sitter samma personer i det rökhusen och blossar. Vad tänker de med? Stackars människor. T.o.m. så har jag under min tid där, sett patienter från lung-avdelningen som tar gåstolen, rullstolen, etc, ner till rökhuset.
För mig som aldrig har rökt finns det inte en enda orsak till att inte sluta röka. Läggs man in på sjukhus borde individen i fråga bli ännu mer pushad. Istället för rökhus, borde där sitta sluta röka coacher, och det borde erbjudas nikotinläkemedel. Är det någon som tycker jag har fel?
Jag har fått lite blogg-motivation nu, så det kanske ramlar in ett inlägg till senare ikväll.
FIMPA - SPARA PENGAR och LIV
Det har en gång funnits klagomål i lokaltidningen hemma att rökhusen städas dåligt. Är det då konstigt när det inte är någon som tål att vara därinne. Att rökhusen ens finns där på sjukhuset är katastrofalt fel. Det är ett ställe dit människor kommer för att bli friska, de ligger inne och är sjuka! Men hur många patienter är det inte man ser komma ner för att röka lite?
Jag städade rökhusen ena dagen i helgen nu, och då gick jag först till det ena, det satt några patienter där, (1 väldigt ung tjej och ytterliggare 1). De ursäktade sig och sa att de kunde gå till ett annat, varpå de gick. Jag städade vidare, och när jag kommer till nästa rökhus, (ca 20 min senare), så sitter samma personer i det rökhusen och blossar. Vad tänker de med? Stackars människor. T.o.m. så har jag under min tid där, sett patienter från lung-avdelningen som tar gåstolen, rullstolen, etc, ner till rökhuset.
För mig som aldrig har rökt finns det inte en enda orsak till att inte sluta röka. Läggs man in på sjukhus borde individen i fråga bli ännu mer pushad. Istället för rökhus, borde där sitta sluta röka coacher, och det borde erbjudas nikotinläkemedel. Är det någon som tycker jag har fel?
Jag har fått lite blogg-motivation nu, så det kanske ramlar in ett inlägg till senare ikväll.
FIMPA - SPARA PENGAR och LIV
Medmänsklighet
Nu är påskhelgen igång. Jag har till och med ätit godis idag, ganska mycket också, känner skillnad i magen direkt. Det känns inte bra, magen är uppblåst och konstig. Men godis är gott, och påsk är det en gång om året. Det där för algerna ta hand om sedan.
Annars så är jag inne och jobbar lite på mitt gamla jobb nu under påsk, har varit idag, och ska även imorron. Det går bra faktiskt, är lite skillnad att vara inne såna här storhelgsdagar, alla är lite gladare, det är gott om tid, och det känns lite lättare, dagen går lite fortare, och det är lite tommare i huset.
Däremot så känns det alltid likadant när jag som lokalvårdare möter någon annan ur sjukhusstaben, som slår ner blicken i marken när man möter dem. Vad tror de att de vinner för att de inte hälsar på mig? Respekt? Skulle inte tro det va. Alla personalgrupper i huset är lika viktiga och husets funktion skulle inte fungera om inte alla fanns där. Så det är nog dags att alla hälsar på alla nu, och att alla människor får respekt. Vi är inte alla gjorda för att bli läkare, hur skulle det se ut? Lokalvårdarna, diskarna, sjuksystrarna, kioskpersonalen, vaktmästarna, sopsorterarna, etc, alla är lika viktiga. Jag å min sida brukar hälsa, och kanske säga det extra högt, om jag ser att personen i fråga medvetet slår ner blicken i marken.
Det var en kollega till mig som hörde kommentaren som tar priset idag. Bakgrundshistorien är den att nu har lokalvårdarna bytt arbetsgivare, varpå kläderna har ändrats. Numer är lokalvårdarna klädda i samma kläder som sjukvårdspersonalen, (blåa kläder). När min kollega kom upp till en avdelning idag så såg hon att en utav sjukvårdpersonalen tittade lite snett på henne, och fällde sedan en kommentar i stil med: "typiskt, nu får vi väl byta till de vita kläderna igen".
Den här personen borde ha väldigt dålig självkänsla, om han/hon är rädd för att bli tagen som städpersonal. Det borde väl varit sådana tankar som rörde sig i personens huvud? Det är viktigt att vara medveten om alla männsikors unika värde, varför se ner på städarna? Sedan är väl en yrkestitel enbart en yrkestitel? Vi är alla människor som lever våra liv oavsett yrke.
Han eller hon som fällde denna kommenar skall var utbildad på hög nivå, och det är skamligt att personer som utbildar sig på så högskolor och universitet, inte har bättre kunskap i hur man är en god medmänniska.
Annars så är jag inne och jobbar lite på mitt gamla jobb nu under påsk, har varit idag, och ska även imorron. Det går bra faktiskt, är lite skillnad att vara inne såna här storhelgsdagar, alla är lite gladare, det är gott om tid, och det känns lite lättare, dagen går lite fortare, och det är lite tommare i huset.
Däremot så känns det alltid likadant när jag som lokalvårdare möter någon annan ur sjukhusstaben, som slår ner blicken i marken när man möter dem. Vad tror de att de vinner för att de inte hälsar på mig? Respekt? Skulle inte tro det va. Alla personalgrupper i huset är lika viktiga och husets funktion skulle inte fungera om inte alla fanns där. Så det är nog dags att alla hälsar på alla nu, och att alla människor får respekt. Vi är inte alla gjorda för att bli läkare, hur skulle det se ut? Lokalvårdarna, diskarna, sjuksystrarna, kioskpersonalen, vaktmästarna, sopsorterarna, etc, alla är lika viktiga. Jag å min sida brukar hälsa, och kanske säga det extra högt, om jag ser att personen i fråga medvetet slår ner blicken i marken.
Det var en kollega till mig som hörde kommentaren som tar priset idag. Bakgrundshistorien är den att nu har lokalvårdarna bytt arbetsgivare, varpå kläderna har ändrats. Numer är lokalvårdarna klädda i samma kläder som sjukvårdspersonalen, (blåa kläder). När min kollega kom upp till en avdelning idag så såg hon att en utav sjukvårdpersonalen tittade lite snett på henne, och fällde sedan en kommentar i stil med: "typiskt, nu får vi väl byta till de vita kläderna igen".
Den här personen borde ha väldigt dålig självkänsla, om han/hon är rädd för att bli tagen som städpersonal. Det borde väl varit sådana tankar som rörde sig i personens huvud? Det är viktigt att vara medveten om alla männsikors unika värde, varför se ner på städarna? Sedan är väl en yrkestitel enbart en yrkestitel? Vi är alla människor som lever våra liv oavsett yrke.
Han eller hon som fällde denna kommenar skall var utbildad på hög nivå, och det är skamligt att personer som utbildar sig på så högskolor och universitet, inte har bättre kunskap i hur man är en god medmänniska.
Uteservering
Är hemma nu, har vairt hemma några dagar. Har träffat många vänner, och hittat på saker, vilket är roligt.
Vet inte om det är så att jag själv ser till att träffa alla, och ordna högt tempo, för att jag inte skall bli för stillasittande, inte ska sitta för länge, och inte ska tänka för mycket. Var lite nervös för hur det skulle kännas att komma hem till stan igen. Men det har gått bra.
Nu går ju däremot tempot i ett, så jag hinner inte riktigt landa så mycket i periodpauserna. Det har varit besök på jobbet inför helgen, det har varit besök hos sjuksköterska, det har varit fika och shopping på stan, det har varit långprommenader, det har varit utservering med mat och alkohol, idag är det frisör och släktkalas..och då ska vi räkna med att jag kom hit i tisdagseftermiddag. Helgen fortsätter i samma tempo, och inte mig emot, jag trivs att ha mycket på gång och att träffa många som jag tycker om. Igår var jättetrevligt! Tack Emelie, tack Helen, Fia, Sandra, Sara och Emma.
Fick tyvärr ställa in en fika och träning idag, det var lite synd, men enda tiden som fanns hos frisören innan påsk.
Annars så lyser solen, vi (idén föddes nog hos mig) fick en sån fantastisk idé att uteservering skulle vara toppen nu, fira våren lite. Så vi bestämde gårdagskvällen på harrys. Alla vet vi väl hur vädret såg ut igår? Men skam den som ger sig, vi satt där med fräscha vårutstyrslar, drack vin, och snackade. Det var inga problem där. Lite småkyligt, men det får man ta ibland.
Om en pessimist lyfter en sten från sitt hjärta tappar han/hon den på tårna.
Vet inte om det är så att jag själv ser till att träffa alla, och ordna högt tempo, för att jag inte skall bli för stillasittande, inte ska sitta för länge, och inte ska tänka för mycket. Var lite nervös för hur det skulle kännas att komma hem till stan igen. Men det har gått bra.
Nu går ju däremot tempot i ett, så jag hinner inte riktigt landa så mycket i periodpauserna. Det har varit besök på jobbet inför helgen, det har varit besök hos sjuksköterska, det har varit fika och shopping på stan, det har varit långprommenader, det har varit utservering med mat och alkohol, idag är det frisör och släktkalas..och då ska vi räkna med att jag kom hit i tisdagseftermiddag. Helgen fortsätter i samma tempo, och inte mig emot, jag trivs att ha mycket på gång och att träffa många som jag tycker om. Igår var jättetrevligt! Tack Emelie, tack Helen, Fia, Sandra, Sara och Emma.
Fick tyvärr ställa in en fika och träning idag, det var lite synd, men enda tiden som fanns hos frisören innan påsk.
Annars så lyser solen, vi (idén föddes nog hos mig) fick en sån fantastisk idé att uteservering skulle vara toppen nu, fira våren lite. Så vi bestämde gårdagskvällen på harrys. Alla vet vi väl hur vädret såg ut igår? Men skam den som ger sig, vi satt där med fräscha vårutstyrslar, drack vin, och snackade. Det var inga problem där. Lite småkyligt, men det får man ta ibland.
Om en pessimist lyfter en sten från sitt hjärta tappar han/hon den på tårna.
Långprommenad
Påsklov kan man kanske kalla det. Är lite ledig från skolan en vecka nu. Ledig är nog fel ord när det är en del skolarbete att göra, men inte så betyngande ändå.
Jag har hamnat på en utbildning där jag trivs som fisken i vattnet. Jag tror inte på att leta reda på ett jobb enbart för att tjäna mängder med pengar. Jag tror på att leta reda på ett bra jobb, och utbilda sig till ett yrke där man kan jobba med något som man verkligen brinner för. Något som är så roligt att man vill ta med sig jobbet hem. Inte för att privatlivet skall vara tråkigt, men I believe in happiness. Lycka på alla plan i livet. Att vara tacksam för det man har, och att önska sig det man har.
Det var ödet som ledde in mig på den här vägen, på den här utbildningen. När jag sökte var jag inte säker på att jag hade hamnat rätt. Men jag lät ödet bestämma, skulle jag komma in, så skulle jag börja. Jag kom in, jag började och det var rätt. Ödet fungerar.
Ska därmed inte säga att jag är nöjd, och att jag aldrig kommer ändra bana, det händer säkerligen att jag utbildar mig mer. Men att stanna inom hälsa, friskvård och att hjälpa människor att leva ett hälsosamt och lyckligt liv, att inspirera människor och att vägleda människor, att få människor att må bra genom behandlingar, det är mitt kall. Där kommer jag stanna kvar.
Långprommenad idag, och det krävs en Mariell för att genomföra en riktig powerwalk med en solero i handen. Minerna från mötande joggare och powerwalkare var oslagbara. Självsäkerhet.
Frukost på sängen
Ibland får man ordna frukosten på sängen ensam. Så var det idag.
Jag gick upp, satte på gröten, fixade ordning sängen, drog fram tv-n. Kröp upp i sängen med gröt och makrillsmörgåsar. Satte igång en mysig disneyfilm, Bolt. Tittade och myste i min ensamhet. Det var faktiskt quality-time med mig själv. Eller vad ska man kalla det? Egentid.
Ibland tror man att man vill klara av något själv. ibland tror man att man inte klarar av det om man inte är själv. Sanningen är den att själv är man inte stark, Ensam är stark, men inte själv.
Du behöver alltid personer runt omkring dig som stöttar, som ler, och som hjälper. Även om de inte hela tiden finns precis vid din sida. Ensamma är vi starka, och ensamma behöver vi vara under perioder för att kunna komma under fund med vad vi vill och hur vi ska bete oss för att ta oss dit.
Men att vara själv, utan stöd, utan vänner, utan kärlek från medmänniskor det kan vara tungt. Tänk på det, och tänk på personerna i er närhet och kanske i utkanten av er närhet. Finns där någon som kämpar själv?
Ni behöver inte handgripligen gå in och hjälpa, men att ni ler, lägger en hand på axeln, eller frågar hur det är, så hjälper ni personen att förflyttas från att själv stå och trampa till att ensam klara av något.
Kanske blev lite luddigt idag, men det är ju mest för min egens skull jag skriver. Undermeningen är den att vi måste ibland klara av saker ensamma för att utvecklas som människor. Och för att klara av att genomföra något ensam, behöver vi vara starka mäniskor, och stark blir man inte ensam. Stark blir man genom att man fått stöd, tillit och kärlek från människor i omgivningen.
Låna alltid pengar från en pessimist, han/hon förväntar sig aldrig att få pengarna tillbaka.
Jag gick upp, satte på gröten, fixade ordning sängen, drog fram tv-n. Kröp upp i sängen med gröt och makrillsmörgåsar. Satte igång en mysig disneyfilm, Bolt. Tittade och myste i min ensamhet. Det var faktiskt quality-time med mig själv. Eller vad ska man kalla det? Egentid.
-Ring, ring
-Who´s there?
-Destiny.
-Perfect, I have been waiting for you.
-Who´s there?
-Destiny.
-Perfect, I have been waiting for you.
Ibland tror man att man vill klara av något själv. ibland tror man att man inte klarar av det om man inte är själv. Sanningen är den att själv är man inte stark, Ensam är stark, men inte själv.
Du behöver alltid personer runt omkring dig som stöttar, som ler, och som hjälper. Även om de inte hela tiden finns precis vid din sida. Ensamma är vi starka, och ensamma behöver vi vara under perioder för att kunna komma under fund med vad vi vill och hur vi ska bete oss för att ta oss dit.
Men att vara själv, utan stöd, utan vänner, utan kärlek från medmänniskor det kan vara tungt. Tänk på det, och tänk på personerna i er närhet och kanske i utkanten av er närhet. Finns där någon som kämpar själv?
Ni behöver inte handgripligen gå in och hjälpa, men att ni ler, lägger en hand på axeln, eller frågar hur det är, så hjälper ni personen att förflyttas från att själv stå och trampa till att ensam klara av något.
Kanske blev lite luddigt idag, men det är ju mest för min egens skull jag skriver. Undermeningen är den att vi måste ibland klara av saker ensamma för att utvecklas som människor. Och för att klara av att genomföra något ensam, behöver vi vara starka mäniskor, och stark blir man inte ensam. Stark blir man genom att man fått stöd, tillit och kärlek från människor i omgivningen.
Låna alltid pengar från en pessimist, han/hon förväntar sig aldrig att få pengarna tillbaka.
Visdomsord 090404
Greatness is measured by what you give, not what you have.
Morronen är värst.
På morrnarna innan jag vaknat tillräckligt mycket, så saknar jag dig mycket. Det är innan hjärnan har vaknat tillräckligt, och innan jag tänker rationellt, då jag inte tänker tillräckligt och då jag inte förstår. Då saknar jag dig, saknar att vakna med dig, saknar att vakna av att du ligger och tittar på mig. Saknar din ruffsiga morronfrisyr, och saknar ditt leende.
Men sedan tar jag mig upp, äter min musligröt och tar mig till skolan. Vaknar lite långsamt, hjärnan börjar vakna, och förståelsen, logiken och det rationella kommer åter krypande. Resten av dagen och kvällen går bra, men det är på morronen som det är tungt.
Nu idag så är det ingen skola och imorron är det lördagmorron. Det var många lördagar sedan jag inte vaknade med dig.
Men sedan tar jag mig upp, äter min musligröt och tar mig till skolan. Vaknar lite långsamt, hjärnan börjar vakna, och förståelsen, logiken och det rationella kommer åter krypande. Resten av dagen och kvällen går bra, men det är på morronen som det är tungt.
Nu idag så är det ingen skola och imorron är det lördagmorron. Det var många lördagar sedan jag inte vaknade med dig.
Visdomsord 090401
Oneness is achieved by recognising your self.
(the question than, is how to recognise your self, and that is up to oneanother)