I am therefore I live

Lite udda och lite annorlunda. Om mig igen, kan man ju säga. Lite långt, så återkom om du inte orkar hela samtidigt.

Om regelbundenhet. En ny vana är inte en ny vana för än den blivit regelbunden. Förrens du gör den utan att behöva tänka på den. Vanan sitter i ryggmärgen. För att en rörelse, en andning till exempel skall sitta i ryggmärgen krävs det att andetaget genomförs 10 000 gånger. Efter det sker det automatiskt. Eller det är samma med att gå, hur man tar steg, inte använder du hjärnan var gång: spänn den och den muskeln för att dra benet framåt, släpp efter lite, sätt i foten, flytta över tyngden, ja och så vidare. Visst går det automatiskt, du vet hur du går. Du vet du springer, du vet hur du andas, och andra rörelser. Hjärnan kopplas ur och ryggmärgen används. Du tänker: nu ska jag gå till toaletten, sen sköter ryggmärgen resten av jobbet. Helt plötsligt kanske du inte kommer ihåg, tvättade jag bort mascaran. Följden blir att du får gå tillbaka till en spegel, titta och ja, jo, det gjorde jag. Automatik, regelbundenhet.

Hur hade jag nu tänkt koppla det till mig själv?
Jo, jag försöker dra på mig nya vanor här. Regelbundenhet i träningen, regelbundenhet i att äta gröt till frukost. Regelbundenhet i att hålla mig från det goda brödet som finns där och de massa goda påläggen mamma hela tiden köper hem och lägger i kylen, (trots att hon inte själv äter vare sig bröd eller pålägg). Funderade kort, ska jag behöva träna 10.000 veckor för att få in det till en god vana? Ska jag behöva äta gröt 10. 000 morrnar i rad och motstå brödet med räkost, skagenröra, lufttorkad skinka, tomat, sallad, gräddostar. ( ja ni vet. )
Snacka om att ha självdiciplin. 10.000 morrnar med gröt för att lära sig.

Haha, det är ju tur att det inte fungerar så här med större saker. Andning, muskelrörelser, osv. så bra att vi inte behöver tänka på det. Men jag vill påstå att det går så mycket fortare med träning och hälsosamma vanor.

----Lagom ta en paus här och fortsätta läsa nästa gång du kommer hit----

Välmående och lycka sprids i kroppen. Hormoner utsöndras som gör att man blir sådär härligt nöjd med sig själv. Beroendet av lyckohormonerna gör att man fortsätter träna. Efter några veckor är man fast och en god vana har etablerat sig. Nu har jag tränat regelbundet i två veckor. Så nu är det på gång. Jag ska åka på träningsläger i helgen, och där blir det ett par träningar per dag. Så gott det ska bli. Sedan när jag kommer hem så fortsätter jag.

Gröten går det långsammare med. Två morrnar i rad har jag lyckats med nu, så stolt är jag över det. Men det kommer. Långt till 10.000, den självdiciplinen har jag inte. 3 år är ungefär 1000 dagar, så det blir med andra ord 30 år av grötmorrnar, sedan så tänker man inte ens på det. Sedan går det helt per automatik, då drömmer man inte ens om nybakade frallor med ägg, räkor och majonäs. 30 år, någon som vill prova med mig?

Jag tränar igen, så stolt jag är, så bra det känns. Så nöjd jag är med mig själv. När jag var yngre hade jag så svårt att förstå mig på människor som inte tränade alls. Människor som bara satt på eftermiddagar och kvällar, hängde framför datorer, tv-apparater osv hela tiden. Hur klarade de av att inte träna, inte röra på sig. Så underbart jag tyckte att det var. Jag älskade, jag tränade 10 pass per vecka. Men sedan förvandlades även jag till en soffpotatis. Studier och jobb tog kål på en, så då förstod jag. Minnena om de där vackra känslorna försvann.

Men nu är jag back on tracks, nu minns jag, nu upplever jag dem ofta igen, nu är det så härligt. Nu är jag motiverad och det är underbart. Inte behövs mycket mer än en själv och ens egen fantasi. Vart jag än kommer befinna mig i världen så är det träna som gäller, hormoner, lycka, muskeltillfredställelse. Jag, människan Mariell är taggad till tusen.

Ännu mer om relationer mellan människor. Detta kanske mest är inriktat mot parrelationer. En förklaringsmodell jag använder mig av för att ta mig vidare i livet när hjärtan krossas eller när andra svårigheter uppkommer i relationer i min omgivning. Så här kommer lite enkelhet. Svart på vitt.

ja + ja = ja
nej + ja = nej
nej+nej= varför ens fundera över det?

Så enkelt är det. Lite kort om relationer. Om jag ska bortse från ödet en kort stund så är det ju faktiskt så här att det är inte alltid lätt att följa sina intutioner. Det är inte alltid lätt att följa sitt hjärta. Om ditt hjärta säger ja och den andres hjärta säger nej, hur bra blir den relationen då? Utan två ja blir det inte lyckligt. Utan två ja blir det inte sann kärlek.

Den sanna kärleken som ödet utsett åt oss, där finns bara ja och ja, inget annat. Vid andra kombinationer så blev det bara fel. Vid andra kombinationer, här kommer ödet, har ödet satt stopp för att relationerna var på väg åt fel håll. Vid andra kombinatiner har ödet satt stopp för att det helt enkelt var fel. Fel tidpunkt, fel person, fel kemi. Kan hända att den ene av dessa två i relationen förstår det före den andra, och då är det viktigt att den andre i relationen är förstående och tar sitt förnuft till fånga. Inte vill man leva i en olycklig relation, där man vet att den andre enbart är med en på grund av utpressning eller skuld.

Det ska bli två ja för lycka. Två ja för glädje och två ja för en fungerande relation. Är det tvekan eller nej från något håll är en paus eller ett avbrott det enda rätta. Givetvis är jag medveten om att detta kan vara lättare sagt än gjort. Men att intala sig saker flera gånger hjälper till att få saker att hända. Mental träning, medvetenhet. 

Ska jag spinna vidare i relationerna, så är det viktigt att veta när ett ja är ett ja för sann kärlek, och när ett ja är ett falskt ja, som grundar sig på yttre omständigheter. Många lever i relationer eller letar efter partners på hel fel grund.

"Jag är rädd för att bli ensam. Min biologiska klocka tickar på. Jag behöver en fast punkt i mitt liv. Alla jag känner har partners. Jag behöver en fast partner för jag idkar sexuellt umgånge alldeles för lösaktigt. Jag är otroligt rädd för att bli ensam. Jag är osäker på mig själv och behöver bekräftelse, behöver någon som älskar mig. Jag måste ta mig vidare och komma över ett brustet hjärta. Han är ju så fantastiskt snygg och populär, så jag måste hålla kvar vid honom."

Jag kan fortsätta hur länge som helst. Alla vet vi väl hur det fungerar. Desperata datingsidor där alla letar efter kärleken. Jag tror inte på det där. Jag tror inte på det där att leta efter kärlek. Jag är säker på att när själarna är mogna för varandra kommer kärleken. Jag tror på att ödet styr människomöten och att alla möten har en orsak. Jag tror på att möten sker helt naturligt. Våga bara leva, gör det du tycker om att göra. Lev för dig själv och de du redan har i din närhet.

Lev för dem där ja+ja redan existerar.

Mer om relationer. Relationer människor mellan. Det är syskonelationer, det är kompisrelationer, osv. Ni vet vad jag menar. Familjer, vänner, kompisar, killar, tjejer, korta förhållanden, längre förhållanden.
 
I alla relationer handlar det om att ge och om att ta. Om att få och om att uppskattas. För att utvecklas som människa behöver vi bli bekräftade. Vi behöver folk som ler, som lägger en stöttande hand på axeln. Vi behöver familjen, vi behöver vänner, vi behöver kompisar. Människan är en unik art på det sättet att vi behöver bekräftelse och vi behöver ibland få reda på att andra tycker att vi är bra, att andra tycker att det vi gjort är bra. Däremot är det viktigt att det inte blir överdrivet. Det är väldigt lätt att suget efter bekräftelse stiger en över huvudet och att vi enbart vandrar runt i samhället för att suga åt oss bekräftelse från olika håll. Se unga flickor som söker bekräftelse hos de stora killarna. Blir uttnyttjade och lämnas ensamma sjuka och tiggandes vid sängkanten.

Men lagom är ju som sagt bäst. Se motsatsen, tänk en person som aldrig får någon bekräftelse för vad personen gör. Personen kämpar och kämpar. Försöker visa sig duktig och försöker att få människor i sin omgivning att uppskatta det personen gör för dem. Men ingenting händer. Aldrig ett leende, aldrig en uppskattande blick eller en hand på axeln. Svårt då. Var är då gränsen, och hur lär man sig den? Kort tanke, är bekräftelsen beroendeframkallande?

Givetvis finns människor som blivit beroende av att få bekräftelsen. Viktigt nu att bli medveten och lära sig veta när det börjar slå över på en själv. Viktigt att kunna bli medveten i sig själv så att man vet när bekräftelsen är lagom. Det ligger ett fel i att hungra efter bekräftelsen. Den ska komma naturligt, och den ska ges av varandra som medmänniskor.

Ge komplimnager och säg tack. Uppskatta människorna runtomkring dig. Uppskatta dina vänner och visa att dina vänner är viktiga för dig.

Ni, mina vänner tillsammans med min familj, ni är a och o för mig, ni är a och o i min tillvaro. Ni är guldkant. Jag uppskattar verkligen er bekräftelse och era leenden. Jag är själv dålig på att ge er den fantastiska bekräftelse som ni gör er förtjänta av enbart genom att existera. Jag är medveten, och jag skall bli bättre på det. Det är ju såhär bloggen ska fungera för mig. Tack.