- November 2016
- Januari 2016
- Mars 2014
- Januari 2014
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- December 2012
- Augusti 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juni 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009
- Mars 2009
- Februari 2009
Om saknaden.
Jag försöker vara en vacker människa, jag försöker tänka vackert och jag försöker lita på mina intuitioner och på ödet. Jag låter ödet vägleda mig, och litar på att mina beslut är de rätta. Jag litar på att allt jag gör går vägen såsmånigom. Ser ingen vinst i att vara orolig och nervös i onödan. Självsäkerhet och självkänsla så kommer man långt. Gör ett beslut, stå för besultet och genomför beslutet. Välj en väg vid nästa vägskäl och så länge du själv tror på dig kommer alla andra att tro på dig. Med en positiv inställning blir livet längre, livet blir vackrare och det är lättare att se sin reason to be.
Jag har gjort vägval i livet. Vi alla har. Ska jag våga, ska jag lita på mig själv. Ska jag göra det här. Jag gör ofta det mesta jag får möjlighet till att göra. När det kommer en chans för mig så tar jag den, oftast oavsett vad det handlar om. För det är ju bättre att ångra något man gjort än att ångra något man inte gjort. Så när jag fick den här chansen, när den här underbarheten med paradiset på jorden kom till mig så tvekade jag en tusendelssekund om ens det, skulle jag vänta på jobbet i Norge, mer pengar och närmare hem, absolut, men Norge vs. Malidverna. En tusendels sekund var de tankarna i mitt huvud.
Typ 30 dagar efter att det där vackra samtalet var i hamn så var jag på plats, äventyret började på riktigt. Nu har jag till och med börjat tappa tidsuppfattningen, men jag tror jag har varit här lite drygt 6 veckor snart, stämmer det?
Jag ångrar inte för en enda liten millisekund att jag är här. Var dag ser jag ljusglimtar, guldkorn och glädje. Varje dag är tacksamheten fortfarande så stor att den inte går att greppa. Men givetvis är det små stunder där jag saknar mina vackra underbara medmänniskor därhemma. Saknar supermmycket. Som precis nu när jag pratade med telefon med pappa. Eller som förra veckan när jag masserade en gäst som var väldigt lik mamma utseendemässigt. Eller när jag nu har börjat lära känna människor här, ser beteenden och utseenden som påminner om människor hemma, som påminner om mina vackra, mina underbara. Då vill jag bara se er, krama er och vara nära. Då saknar jag, då saknar jag för att jag älskar.
Men saknad är en känsla som bekräftar kärlek. Så jag är glad att jag saknar. Min saknad är vacker, min saknad fyller syfte, min saknad är vacker. Men jag är här, jag lever, jag älskar, jag skrattar. Min saknad är hanterbar och min saknad gör mitt liv om möjligt ännu vackrare.
En av mina närmsta vänner här har en son hemma på fyra år, (hon är ensamstående med honom). Honom har hon inte sett sedan hon kom hit och hon vet inte alls när hon har möjlighet att se honom igen. Fyra år, liten pojke. Han behöver sin mor och hon behöver honom. Han bor med sin mormor, och mormodern ringde häromkvällen. Sonen saknade sin mamma, och ville inte göra något längre om inte mamma kom hem, han tyckte inget var roligt utan mamma. Där har vi en helt annan saknad. En saknad och en längtan som skär i mitt hjärta bara jag hör talas om den, bara jag ser hennes saknad och hennes uppoffring i hennes ögon. hur gärna hon än vill vara med sin son, så vet hon att den här möjligheten, de här pengarna, och en tid med det här jobbet ger henne de möjligheterna hon alltid drömt om, och hon kan ge sin son ett tryggt hem och en fin uppväxt.
En annan av mina närmsta vänner här, hennes pappa fick akutopereras häromdagen. Hon kunde inte göra något annat än att gå runt på nålar, och vänta och vänta på att telefonen skulle ringa. Att inte kunna göra något, att bara kunna gå runt här tusentals mil bort och vänta. Sedan den händelsen saknar hon hemma jättemycket, hon funderar på om hon verkligen tycker det är värt att vara här.
Sedan för er som följer min andra blogg, så vet ni ju vad som händer där med mitt ögongodis. Han har gett upp sitt familjeliv, för att tjäna pengar och ge sin famlij en bätre tillvaro. Han är här och försöker på bästa sätt att skratta, le och dansa. Men jag ser så mycket där i hans ögon. Jag vet att han saknar och att ha offrar något han älskar.
Men min saknad gör mig bara starkare, min saknad får mig att växa, min saknad bekräftar min kärlek och er kärlek för mig. Min saknad stärker mig för jag vet att ni finns där och saknar mig tillbaka. Jag vet att ni finns där, och är stolta över mig på samma sätt som jag är stolt över mig själv.
(Och tack för era vackra kommentarer, Emma och Bjorne, jag blir lycklig och knäsvag varje gång. Kram speciellt till er.!!!)
vi känner också saknad efter dig, men du får oss att se det som något vackert. Att vi ska vara glada över att ha någon att älska och sakna.Min guldflicka
vi känner också sknad efter dig men du får oss att tänka att det är fint att ha någon att älska och sakna.Min guldflicka
Naturligtvis saknar vi dig massor, gumman. :-) Men iallafall vi här i Borås är så enormt stolta över dig så det inte finns. :-D
Tack du men allt vi skriver till dig förtjänar du flera gånger om, klart att du saknar nära och kära men du har din blogg och då känns du inte så långt bort,idag faktiskt 11g varmt men mulet gråt och trist,inte varit riktigt ljust på hela dagen,man blir trött ska du tro,sol ger energi så var glad att du är där du är,kraaaaaaaaam.
Aw Mariell, you just keep it coming, dont you =D Tack, jag skulle nästan vilja att du spela in dina ord så jag kunde sätta dem på repeat och bara lyssna på =D
Kärlek
/ - D.Dede
Hejje! Hur är det med dig? Kramar
Du skriver så vackert vännen:) jag ska läsa detta varje gång min saknad hänger som en sten i bröstet. Saknaden jag känner beror helt klart på sättet jag har valt att älska mina vänner och familj. Då känns saknaden ett väldigt litet pris att betala för den sortens kärlek:) Dina ord gör mig stark. Tack for det! Puss