- November 2016
- Januari 2016
- Mars 2014
- Januari 2014
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- December 2012
- Augusti 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juni 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009
- Mars 2009
- Februari 2009
Its beginning to look a lot like christmas
Well idag ar det julafton.
Tredje julen borta fran hemma. Det ar bara att inse fakta. Jag som ar en lugn person med takt och ton, mattful och balanserad, jag ar tyst och still och det ska mycket till innan jag blir exalterad. Men jag har en last som haller mig fast i ett jarngrepp varje vinter. Nar aret ar slut och snon ligger djup och sladarnas medar slinter, jag vill ha mer jul.
Ja, jag korde ju den visan julen for tva ar sedan, for er som kommer ihag. (kolla mitt otroligt poetiska inlagg har. Eller mitt annu mer poetiska tokinlagg om forra arets jul da jag var konfrancier pa en julfest pa en paradistrand, har . )
Vad ska jag skriva i ar? Vad gor jag i ar? Spat ar ovanligt tyst, sa vi tankte kora en storstadningsdag samt med mycket training. Ikvall ska jag hem till tva vanner, en amerikan och en tunisier. De ar trevliga, helt genuint underbart varma manniskor och i deras forsta klass lagenhet pa strandpromenaden och den konstgjorda lyxadressen the pearl, ar julen hogpyntad. Dar kommer julfesten ga av stapeln som aldrig tidiagre.
Forra aret satt jag med min fina Milja och da bestamde vi att nasta jul ar vi hemma. Blev det sa? Milja ar hemma, men jag ar inte det.
Forra aret var jag sadar tokigt stolt over mig sjalv vad jag har astadkommit, och over det fortroendet manniskor dar visade for mig. I ar har jag klattrat ett steg och har borjat komma dit, mestadels just for att dessa manniskor dar trodde pa mig, och lat mig vaxa. Jag har nu kommit en bit pa vag.
Igar unnade jag mig Hammam och mani-pedi. Hammam kan kallas vid ett traditionellt arabiskt/turkiskt/maroccanskt bad, dar kroppen traditionsenligt forbereddes for brollop. En sorts tvagning. Kroppen skrubbs ganska hansysnlos bort fran dod hud, och nya skimmrande lager framtrader. Kroppen blir ren och mjuk som aldrig forr. Drog omedvetet ihop det till jultvagning, julbad. Till Sverige. Hemma brukade jag tappa upp bubbelbadkaret dagen innan julafton. Har blev det nagot annat.
Jag har varit ganska rejalt stressad den har julen. Den senaste manaden. Tydliga tecken pa sjukdom har infunnit sig i flera omgangar. Overtydliga tecken pa stress, pa att vara pa vag in i vaggen.
Jag har ju dragit pa mig mitt fosta halvar som chef. Det ar ganska stressgivande. Jobba i mellanosten med arabiska arbetsgivare ar ganska stressgivande ocksa. Men jag forsoker finna frid, forsoker omge mig med manniskor som ger mig varme, lugn och ro. Omge mig med aktiviteter som ger mig varme, lugn och ro. Intalar mig att nasta vecka, nasta vecka blir det battre. Omge mig med spikmatta, visualiering, yoga, meditation och salsa som ger mig lugn och ro. Att skriva ger mig otrolig inre frid (nar jag har tid). Forsoker finna tillbaka till aktiviteter Maldiverna tillat mig att ha tid till.
Hur som helst, jag har val mer eller mindre lagt min julhysteri pa hyllan. Men nasta ar, nasta ar da vill jag vara hemma. Sa aterigen God Jul!, Sverige, Vanner och Familj dar pa andra sidan. Puss.
Tredje julen borta fran hemma. Det ar bara att inse fakta. Jag som ar en lugn person med takt och ton, mattful och balanserad, jag ar tyst och still och det ska mycket till innan jag blir exalterad. Men jag har en last som haller mig fast i ett jarngrepp varje vinter. Nar aret ar slut och snon ligger djup och sladarnas medar slinter, jag vill ha mer jul.
Ja, jag korde ju den visan julen for tva ar sedan, for er som kommer ihag. (kolla mitt otroligt poetiska inlagg har. Eller mitt annu mer poetiska tokinlagg om forra arets jul da jag var konfrancier pa en julfest pa en paradistrand, har . )
Vad ska jag skriva i ar? Vad gor jag i ar? Spat ar ovanligt tyst, sa vi tankte kora en storstadningsdag samt med mycket training. Ikvall ska jag hem till tva vanner, en amerikan och en tunisier. De ar trevliga, helt genuint underbart varma manniskor och i deras forsta klass lagenhet pa strandpromenaden och den konstgjorda lyxadressen the pearl, ar julen hogpyntad. Dar kommer julfesten ga av stapeln som aldrig tidiagre.
Forra aret satt jag med min fina Milja och da bestamde vi att nasta jul ar vi hemma. Blev det sa? Milja ar hemma, men jag ar inte det.
Forra aret var jag sadar tokigt stolt over mig sjalv vad jag har astadkommit, och over det fortroendet manniskor dar visade for mig. I ar har jag klattrat ett steg och har borjat komma dit, mestadels just for att dessa manniskor dar trodde pa mig, och lat mig vaxa. Jag har nu kommit en bit pa vag.
Igar unnade jag mig Hammam och mani-pedi. Hammam kan kallas vid ett traditionellt arabiskt/turkiskt/maroccanskt bad, dar kroppen traditionsenligt forbereddes for brollop. En sorts tvagning. Kroppen skrubbs ganska hansysnlos bort fran dod hud, och nya skimmrande lager framtrader. Kroppen blir ren och mjuk som aldrig forr. Drog omedvetet ihop det till jultvagning, julbad. Till Sverige. Hemma brukade jag tappa upp bubbelbadkaret dagen innan julafton. Har blev det nagot annat.
Jag har varit ganska rejalt stressad den har julen. Den senaste manaden. Tydliga tecken pa sjukdom har infunnit sig i flera omgangar. Overtydliga tecken pa stress, pa att vara pa vag in i vaggen.
Jag har ju dragit pa mig mitt fosta halvar som chef. Det ar ganska stressgivande. Jobba i mellanosten med arabiska arbetsgivare ar ganska stressgivande ocksa. Men jag forsoker finna frid, forsoker omge mig med manniskor som ger mig varme, lugn och ro. Omge mig med aktiviteter som ger mig varme, lugn och ro. Intalar mig att nasta vecka, nasta vecka blir det battre. Omge mig med spikmatta, visualiering, yoga, meditation och salsa som ger mig lugn och ro. Att skriva ger mig otrolig inre frid (nar jag har tid). Forsoker finna tillbaka till aktiviteter Maldiverna tillat mig att ha tid till.
Hur som helst, jag har val mer eller mindre lagt min julhysteri pa hyllan. Men nasta ar, nasta ar da vill jag vara hemma. Sa aterigen God Jul!, Sverige, Vanner och Familj dar pa andra sidan. Puss.
I don't ask for much this Christmas
What more can I do? All I want for christmas is you.
Have comed to a phase where I have come to be even more upset then earlier in regards to the unfairities of the world.
I saw a picture yesterday, posted in facebook and it was so painful to me. On one side of the photo is the starving beging children, on the other side is shopping hysteria as it worst with "big fat" ladies running around in the toy store with their hands full with toys. I bet you can see it in front of you.
And it hit me, again and again and again. We have known it for ages, for ever. We know it. But yet every year billards and billiards usd, is spent on Christmas gifts. Expensive toys, clothes, equipment. ("what do you get to someone who has it all? - a spa certificate at our place of course...").
But seriously, its only a thought, what if every single person on this planet planning to buy gifts for the holidays did spend around 10-15% of their give away budget on helping people in need. Kids, Red cross, Africa, Woman organizations, Barncancer fonden, any kind of helping organization. We will make this Christmas a Christmas where we started to make a change.
Am I naiv now? I do not believe so. Everyones give-away budgets are different, but if it will be 10-15% less, what different does it do in your Santa sack? This money together will change the life for others, who need it so much more.
.....its only a thought, and I am in. We have helping organizations here in Qatar as well.
Have comed to a phase where I have come to be even more upset then earlier in regards to the unfairities of the world.
I saw a picture yesterday, posted in facebook and it was so painful to me. On one side of the photo is the starving beging children, on the other side is shopping hysteria as it worst with "big fat" ladies running around in the toy store with their hands full with toys. I bet you can see it in front of you.
And it hit me, again and again and again. We have known it for ages, for ever. We know it. But yet every year billards and billiards usd, is spent on Christmas gifts. Expensive toys, clothes, equipment. ("what do you get to someone who has it all? - a spa certificate at our place of course...").
But seriously, its only a thought, what if every single person on this planet planning to buy gifts for the holidays did spend around 10-15% of their give away budget on helping people in need. Kids, Red cross, Africa, Woman organizations, Barncancer fonden, any kind of helping organization. We will make this Christmas a Christmas where we started to make a change.
Am I naiv now? I do not believe so. Everyones give-away budgets are different, but if it will be 10-15% less, what different does it do in your Santa sack? This money together will change the life for others, who need it so much more.
.....its only a thought, and I am in. We have helping organizations here in Qatar as well.