- November 2016
- Januari 2016
- Mars 2014
- Januari 2014
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- December 2012
- Augusti 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juni 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009
- Mars 2009
- Februari 2009
Weekend at Work
So here is why, why the world have come to a better place, why the people have reached a different phase.
A new era of motivation have been introduced by the people who run this world. as the world is slowly opening up to accept spirituality, new age and solitude, as the world starts to accept the non traditional medicines who are actually the most traditional ones, we are to reach a new understanding of life itself and of wellness.
It is somewhat a long distance of travelling understanding to still reach before we get there, and there is a lot of war and corruption in the world as we speak. But the balance will be equal as the right time comes. Bare with the world as it is in a phase of correcting and balancing again. The phase of change and adaption just began.
Praise diversity
A new era of motivation have been introduced by the people who run this world. as the world is slowly opening up to accept spirituality, new age and solitude, as the world starts to accept the non traditional medicines who are actually the most traditional ones, we are to reach a new understanding of life itself and of wellness.
It is somewhat a long distance of travelling understanding to still reach before we get there, and there is a lot of war and corruption in the world as we speak. But the balance will be equal as the right time comes. Bare with the world as it is in a phase of correcting and balancing again. The phase of change and adaption just began.
Praise diversity
Om att utplåna morgondagens våld.
Money, money, money, it must be funny in the rich men world. Money money money, always sunny in the rick men world.
Det beror på hur rik man är, är man tillräckligt rik så betalar man solen att lysa när man vill att den ska. Praktiskt sett. Har du den jumbojeten kan du flyga runt jorden och ständigt befinna dig i sol ljuset. Stjärnglansen, berömelsen. Spendera pengar på att boosta ditt ego och tjäna ytterliggare mer pengar.
Vältra dig i mat och lyxenheter. Blunda mot hårdheter i Syrien och andra ställen. Varje minut dödar våldet någon i den här värld. Våld utvecklat från girighet, avundsjuka, längtan efter makt och känslan av att vi påverkar något, av känslar för att äga, att vara i kontroll, bestämma vilken religioin som ska vara störst. Det är människan som skapar våldet. Det är enbart människan som kan stoppa våldet.
Det kanske är för sent att sätta stopp för dödandet som hände igår. Men vi kan sätta stopp för dödandet som kan komma att hända imorron. Upfyll mänskliga rättigheter för människorna runt omkring dig. Låt alla barn känna sig viktiga, se alla, acceptera olikheter, inse att vad som är bäst för mig behöver inte vara bäst för dig, och det är fine. Vi behöver inte alla enas under samma religion, vi tycker olika och vi känner olika inför Gud, och det kan vara så. Låt alla få chansen att bestämma över sitt eget liv. Låt folk vara i kontroll, uppnå potential, känna att de är speciella och tillhör någonstanns. Låt alla få känna att det finns någon som lyssnar på dem. Vi kan vägleda och uppfostra våra barn och yngre generationer, men vi måste lyssna på dem, få dem att förstå. Få dem att känna sig männskliga.
Vi kan tillsammans utplåna framtidens våld. Vi kan tillsammans få människor att inte känna behovet att sträva efter the rich men world, att sträva efter obegränsad makt. Vi kan tillsammans få människor att känna sig tillräckliga för dem de är. Är jag helt fel ute nu?
Du tänker säkert bullshit nu, rosaskimmrande bubbla lever hon i. Men egentligen är jag inte helt fel ute. Vi kan inte få alla att tänka annorlunda, men lyckas vi få några stycken? Och de lyckas få några stycken?
Vi måste få stopp på dödandet i Syrien. Det krävs andra taktiker.
the power you supplyin is electrifyin
to our hearts we must be true?
"What you wanna prove? lemme show you how to move!" just another way of sayin "hi, i wanna dance with you."
Its a human sign when things go wrong, im englisified. there is a lot i wanna do if i had the time. im planning to get trough my travelling liberary, where my study mate macardle is represented with other books. there is physology, biology, anatomy, the holy quran, there is traditional chinese medicine, there is travelling lecture about sities and countries, a few other religious books, there is a guide to maldives, there is books about marketing, about leadership and about keys to succes, there is some paulocoelho and there is some dan brown and camilla läckberg. there is a kalle och hans vänner firar jul. thats my travell liberary.
when there is love, life begin, over and over again.
seize the day, sieze the night. come what may. love is worth everything we pay.
when positive people is good, we are contagious.
make a wish. go sleep. i will do my acupressure mat, and then hit bed.
born on different sides of life
i just finished watching one of the top movies ive seen. Eat, Pray, Love.
I admit it, i love it. it makes me happy. it makes me hungry on pizzas from neapels, great italian red wines, sundried tomatoes, parma ham, pasta, fresh heavenly pasta. i get back appetite for food. it makes me inspired to start meditate more regularly, to get up early in the morning, get up on my roof and watch the city wake up beneth me. eat, pray, love makes me open up my heart even more, i love, i love so unconditionally.
i love so many people in this world. people that ive meet, people that have changed my life, people i will never meet again. people im yet to meet. i love people i have in my life now. people that have recently been visiting me, and people that are in sweden.
but i am scared of loosing it. i am a deep person that connects with my mind, believe in my mind, celebrate my mind. find balance in being alive. but im scared of let go of control. i build my it, my balance, on control.
eat, pray, love inspires me. am i on a journey to find my balance? or do i create it myself? i travel the world, i see cultures, meet people. im alone on a different side of life. i belong with the world. i belong with my love.
eat, pray, love might be my story.
sometimes i dont make sense, but out of nonsense and chaos can the brightest happiness and balance be created. amen.
when dreams are coming true
Igårkväll var jag hemma hos en av mina ägarinnor för att lämna av några papper. Hennes assistent kom ut och tog emot papperna. Berättade det att jo, nu så är det en familj här och anhåller om äldsta dotterns hand. Och det här är nutiden, det här händer nu. Äldsta dottern i huset är typ 21 tror jag, och nu ska hon bli bortgift kanske. Spännande.
Många arabiska kvinnor flyttar utomlands, till europa och usa för att studera i äldre tonåren. Hur tror vi inte att de lever där? Sedan flyttar de hem, börjar jobba och blir bortgifta. Spännande liv. Skillnader.
Annars ska jag bli lite flummig här nu. Jag tror på att när två människor tillåter sig själva att älska varandra så djupnar relationen på en själslig nivå. Jag ska röra till det för er och berätta om min bortgifte expojkvän, eller vad man nu ska kalla det. Han egyptiern som kom tillbaka nu och hade gift sig. Som nämnts tidigare hade vi mer eller mindre avslutat relationen när han var borta. Men han kom tillbaka. Ville umgås som vänner, så vi gjorde det ett par gånger. Gick till en bar, hade ett par drinkar. Gick och åt där tillsammans med andra vänner. Umgicks i flera grupper.
Tills en dag, för två veckor sedan när vi hade planerat jag och ett par vänner och han och ett par vänner att tillsammans åka ut till utanför staden där öknen blir till strand. Sätta upp ett tält där och grilla på kvällen. Vi skulle åkt ut vid två. Men inget hände, inga telefon samtal. Jag ringde ett par gånger till honom på morgonen, men inga svar. Tänkte att ok, spelar mindre roll, upp till dem att bestämma, vi var inte beroende av dem, så jag och en av mina tjejer åkte runt, käkade, och tog det lite lugnt den dagen.
På kvällen var vi på besök i en bar, och efter ett par öl tyckte jag nog att det var en bra idé och ringa honom för att se vad som hade hänt. Slutade med ett bra bråk där jag poängterade: att inte fan ska de tro att vi har inget bättre för oss än att sitta och vänta på dem, och det här är härmed slut med att planera saker tillsammans, han kan minsann ringa när han är ledig, så får vi se vad vi hittar på.
Han poängterade att: han är ganska upptagen och har andra saker att göra än att boka upp tidiga kvällar med oss, hela dagar och boka upp flera dagar i förväg. Hans jobb är väldigt improviserande och händer mycket på ett par timmar ibland. Så från och med nu skulle han ringa när han var ledig så kunde vi se om vi var lediga också och vi kanske kunde hitta på något.
(det tog mig till dagen efter att inse att vi egentligen menade samma grej bara sa det med olika ord.)
I vart fall spenderade jag kvällen med flera andra trevliga människor, mötte upp skandinaver i baren till och med, slutade med en mycket trevlig kväll.
Men från mr egyptian hörde jag inget på 10 dagar. Jag skickade iväg ett kort sms, bara för att se vad som hade hänt, varför var han så tyst. Inget svar. Jag skickade ett sms och bad honom förklara, för inom mig visste jag att något hade hänt. Om jag visste förklaringen skulle jag förstå. Om vi förstår varför en ändring av ett beteende är nödvändigt, beteendeförändringen är mer enkel att acceptera och genomföra.
Jag hörde inte något, och jag fick väl acceptera att det var så. Det kom till en natt, och en dröm. Jag drömde om honom. Jag såg honom långt bort i öknen, och han grät, han var tyst, såg sorgsen ut och han grät. I min dröm kämpade jag mig genom öknen för att ta mig till honom och ge honom tröst. Men jag nådde inte fram. Till slut i drömmen så accepterade jag och stod där på andra sidan sandstormen och tittade på när han grät. När jag vaknade fick jag förstå att detta var så det skulle vara. Han var ledsen för något, men jag får helt enkelt acceptera att jag inte kan ge honom tröst.
Jag skickade ett sista sms till honom på morgonen, sa det att Ok, vad det nu är som har hänt, du behöver inte säga något, men jag accepterar att du inte hör av dig till mig. Ta hand om dig.
Senare den dagen fick jag ett mejl, han berättade att hans fru blivit sjuk. Att han var ledsen nu och inte visste vad han skulle göra. Jag nämnde inget om min dröm. Vi bestämde att han kunde höra av sig om han ville, men han behövde inte känna någon press. Jag rådde honom att åka hem och finnas för hans fru.
Men drömmen gav mig svaret, när jag funderade. Jag tror att när två själar tillåter varandra att älska varandra börjar även undermedvetna att kommunicera med varandra på sätt vi inte kan förstå.
Det slutade med att han inte kunde åka hem, för han fick inte ledigt från sin chef. Han ringde mig i måndags på hans födelsedag. Han var ensam, det var sent i natten. Han var utanför mitt hus. Jag gick ner och pratade med honom en stund. Frun mådde bättre nu, men på ett sätt sa vi att det är slut på att jag och han skulle ses. Han vill att jag ska finnas för honom och hjälpa honom att uppskatta livet. Jag försökte återigen förklara för honom att det är inte mitt jobb, det är hans eget.
Han mår inte så bra just nu, men jag kommer inte kunna nå fram för att hjälpa honom, för att jag accepterar att sluta försöka.
Final Judgement Day
I wish I could see a world where people are genuinely good because they believe in the cause of good deads.
I wish I could see a world where people are genuinely happy because they believe in happiness.
I now see a world where many people go by the belief better safe then sorry, because one day we are standing there for our final judgement. I now see a world where many people are striving to do good in this life becauce the believe in a heaven. They believe in their kind of paradise. Because they believe they will recieve their reward in the end.
I wish that people take time to be happy in this life. And to be genuinely good because they believe in the cause of living a good and happy life in this life. What happens next we'll see then.
And when we struggle in this world, when sorrow and hard times comes our way, raise up. Do good, strive for new happiness. What ever happens happen for a reason. Our strenghts and experiences are built up for us to share, to help and guide people in similar situations. For us to survive, to feel and to be alive.
I wish I could see a world where people are genuinely good because they believe in it.
I wish I could see a world where people are genuinely happy because they believe in happiness.
I now see a world where many people go by the belief better safe then sorry, because one day we are standing there for our final judgement. I now see a world where many people are striving to do good in this life becauce the believe in a heaven. They believe in their kind of paradise. Because they believe they will recieve their reward in the end.
I wish that people take time to be happy in this life. And to be genuinely good because they believe in the cause of living a good and happy life in this life. What happens next we'll see then.
And when we struggle in this world, when sorrow and hard times comes our way, raise up. Do good, strive for new happiness. What ever happens happen for a reason. Our strenghts and experiences are built up for us to share, to help and guide people in similar situations. For us to survive, to feel and to be alive.
I wish I could see a world where people are genuinely good because they believe in it.
Där Marmorpalats samsas med Skyskrapor
Det är en ny kultur jag har hamnat i. Ett nytt land, en ny geografisk plats.
Doha är platsen där marmorpalatsen samsas med skyskraporna. Doha är en metropol i mitten av världen. Mitten av den nya världen. En stad som strävar efter att efterlikna platser som Dubai, Barcelona, Rom, en plats som strävar efter att bli väst. Doha är trots detta en plats där väst ändå känns väldigt långt borta. Doha är en plats mitt i världen.
Doha är en plats, en stad. En liten stad som har allt, lösgodis, biograer, bowling complex, shopingcentran utan dess like, ishallar, stränder, palmer. Men mest av allt, Doha är en stad som växer. Doha är en plats som håller på kulturen hårt men ändå vill bli till Tokyo, Paris, Milano, London, NY, Dubai och andra världsmetropoler. Doha håller på traditionerna och på regler. Att så mycket som krama en kille utomhus är förbjudet, hörde att lämna landet som singel kvinna och gravid är lika med fängelse. Så det gäller att hålla inne på de där hormonerna ett tag till. Skämt å sido. Finns de som hånglat på stranden och förlorat sina arbetsvisum.
Doha är en plats där det är fullt av människor från Indien, Bangladesh, Filippinerna, afrika och andra länder som kan kallas vid "billig" arbetskraft. Du ser dem i mat-affärer, reklam-stånd, som taxi chafförer, byggnadsarbetare, kioskbiträdanden, skoaffärer, nattklubbar, städpersonal, tekniskt sett du kan se dem upp till de flesta arbetsnivåer. Tänk dig att flytta utomlands och jobba på Macdonalds, och det faktiskt ger en hyfsad lön i jämförelse med vad det gör i ditt land. Flytta utomlands och jobba som städerska på ett kontor. Många är här och jobbar som barnflickor eller housemaids, privat chaufförer till de rika hemmafruarna.
Doha är en plats med så stora skillnader. Den billiga arbetskraften som kommer hit jobbar för mindre än 2000 skr per månad och bor instoppade i ett rum med 10 personer. De jobbar och sliter 12-14 timmar om dagen 7 dagar i veckan för den här lönen.
Den dyra arbetskraften, eller de inhemska som faktiskt jobbar här drar in määäängder med att sitta på sitt arsel och bestämma över saker de tror de vet. Landet är glada i att se lokalförmågorna jobba så att det underlättar mycket för dem om de försöker jobba. De flesta är så rika så de inte behöver jobba. Landet ger dem land om de vill, och oljan hittar de överallt. Doha är ett land med väldigt få inhemska.
Doha är en plats där jag bor, där jag jobbar. Jag har min egen lägenhet, jag har ett jobb där det är upp till mig hur mycket jag vill jobba, men det är upp till mig att affärerna går bra. Går affärerna inte bra så är det jag som åker. Jag har klättrat ett steg uppåt, mellansteget där det är viktigt att jobba arlset av sig. Mellansteget där man befinner sig ganska länge. Men jag är så redo för det här!
Doha är en plats jag är redo för. Doha är min plats nu! Doha är en plats som växer snabbare än vad det går. Skyskrapor hoppar upp ur marken som bönstjälkar. Jag är här till att växa med Doha. Staden kommer växa med mig och vi kommer tillsammans bli större än vad någon kunnat ana. Världsmetropol. Doha och Mariell är mitten av världen.
De traditionella marmorpalatsen samsas med affärskomplexen i skyskraporna. Doha är jag. Det traditionella med det nya. En förändrings fas av otrolig kaliber i otrolig fart. Jag är Doha.
beautifying my senses
Mina sinnen är på helspänn. Dagligen så förändras den utsiktspunkt varifrån jag ser världen. Det håller på att hända igen nu. Dörrar som öppnas. Jag är alldeles för lycklig för att beskriva med ord hur lyckligt överväldigad jag är över relationen jag har etablerat med ödet.
Det känns bara så bra, så bra och så bra. Det går bra nu, peppar peppar. Knock on wood. Ledig dag idag, lång mysig morgon och förmiddag i sängen, lunch, eftermiddag på stranden, och kvällen i Male´. Sitter på ett wifi cafe nu och väntar på att affärerna ska öppna. Det är så fungerar här. Affärerna stänger under de obligatoriska bönestunderna de har här. Vilket är runt 5 gånger om dagen. Det gäller att planera sin shopping. Jag är otroligt glad att cafeér och restauranger håller öppet. De är lite smartare och inser värdet i att tjäna pengar. Värdet i att hålla gästerna lyckliga.
För alla är vi gäster i landet i havet. Maldiverna. Jag är lite halvdålig på att blogga nu förtiden, men jag har börjat skriva bok nu. Ett evighetsprojekt känns det som. Men det ger mig massor att skriva. Jag upplever så mycket igen.
Det finns så mycket att se, om vi väljer att öppna ögonen.
I mitt land här mitt i havet så är slänga skräp på marken vardagsmat. Låta luftkonditioneringen stå på hela dagen är bekvämt, det är runt 35 grader ute så alla, alla, alla njuter av att komma in i ett svalt rum på 26 grader när man slutar för dagen. För att det är bekvämt och snabbt är datorer på hela dagen i kontoren. Åker man båt så finns det ingen soptunna så skräpet slängs i havet. Här, landet i havet, Maldiverna, här åker vi väldigt mycket båt. Inne i stan finns inga soptunnor, och det är mycket hett inne i stan, så folk går runt med vattenflaskor, glassbägare, juiceflaskor, plastmuggar och så vidare. Men det finns ingenstans att slänga dessa så de ställs lite överallt. Nedskräpning och skit är på en helt annan nivå här.
Landet i havet är på många sätt ett u-land. I behov av utveckling på många nivåer. Men kämpande, olika politiker försöker på flera sätt. Men överallt trycks det på bekvämligheten med att stanna kvar i det trygga traditionsenliga.
När utlänningar kommer hit till landet i havet för att jobba vill alla förändra kulturer och regler. Alla vill göra revolution. Många utlänningar som kommer hit för att jobba ser landet i havet som ett litet land lätt att påverka. Men märker snart att det inte går. Köpa en soptunna och slå upp på torget inne i stan fungerar inte. Genom att hångla öppet ändrar inga regler. Fråga en person varför han slängde den tomma vattenflaskan i vattnet fungerar inte. Nästa gång gjorde han det igen. Så människan från utanför landet ger upp. Håller sig till sina egna, sköter sitt jobb och flyttar sedan vidare.
Det är väl känt att det finns orosmoln för att Maldiverna kommer ligga under havsytan inom en snar framtid, beroende på att havsnivån sakta stiger. De är oroliga att ön där huvudstaden ligger kommer spricka. Den är gjord av korall, och de bygger mer och mer och mer och mer. För att fler och fler och fler människor flyttar in dit. Det är där de har de största möjligheterna till karriärer och utbildningar. Många av dem klarar inte av priserna där utan hamnar i delade lägenheter där de bor 8 personer på 10 kvadratmeter. I den smutsiga staden överfull av skräp. Staden som kanske en dag spricker och hus, varor, pengar och människor hamnar i havet.
Överlevnadsplanen är att köpa upp land i andra länder. Vilket redan påbärjats. Landet i havet är just nu mitt hem. Människorna här, kulturer här är ett med mig. Jag vill inte skälla ut dem, hänga dem i något högt träd tills de kvävs av snaran. Men jag vill få världen att förstå. De få människorna som faktiskt läser min blogg är människor boende i Sverige. Jag vill få svennarna att fatta att sverige är bra. Att vi är lyckligt lottade där borta på andra sidan jorden. Och genom att förstå det är det lättare att acceptera livet. När vi accepterar livet kan vi hjälpa andra att acceptera sin livsstuation och sedan göra något åt den. För så länge vi inte accepterar och ser nuläget kan vi inte gör något åt framtiden.
Jag gör det jag kan för att ta hand om naturen och miljön i landet som förmodligen "snart" försvinner. Jag älskar mina människor här, deras religion, deras kultur. Deras försiktighet och bekväma bakåtsträvan. Ett exempel som inte hör hit är en väninnas bekant. Hon åkte utomlands, till singapore och pluggade. Hon läst juridik, hon läste sig så högt hon bara kunde göra i singapore. Hon gick ur med toppbetyg och de finaste omdömen. När hon var färdig flyttade hon hem till sin hemö, gifte sig med mannen hennes familj sedan länge arrangerat för henne. Hon bor nu med mannens mor och tar hand om sina barn. Min väninna frågade henne om hon inte vill ge sig ut i världen och jobba, skaffa sig en internationell karriär och tjäna massa pengar. Hon svarade att ne, jag har levt mitt nu, nu vill jag stanna hemma och ta hand om min familj.
Jag blir så påverkad av beteenden, psyken, männsikor, miljöer, levnadsvillkor, livet, världen, storheter och alltet. Solen, havet, molnen. Jag älskar mig själv på ett lyriskt överdrivet sätt. Och tror att jag är bra. Vet att jag är bra.
Men jag vill bara finna sätt som fungerar för mig. Fungerar för mig att påverka någon att tänka lite. Givetvis påverkar inte människan naturkatastrofer. Det finns inga sätt vi kan stoppa dem. Men vi kan förhindra andra katastrofer. På astrologilektionerna lärde vi oss om en stjärnas kretslopp, (och indirekt även planeternas). En dag kommer även vår sol förvandlats till ett svart hål. Den dagen har vi inte mycket att komma med. Då spelar det ingen roll om jag stänger av datorn när jag går hem från jobbet, eller luftkonditioneringen när jag går till jobbet. Men tills den dagen. Eller tills dagen en tsunami kommer och tvingar mig att klättra upp i en kokosnötspalm, så ska jag göra mitt bästa för att hjälpa naturen. Hjälpa vackerheten och skönheten i det enkla. Kan jag påverka någon annan att hjälpa mig med det är det bra. Det finns så mycket att se om vi väljer att öpnna ögonen.
Väldigt ostrukturerat det här. Men jag tar i så jag spricker ibland, för att det låter bra. Ibland skriver jag saker som är fel, för att jag kanske trodde på ett eller annat sätt, eller för att de är metaforer och riktlinjer. När man bloggar behöver man inga vetenskapliga bevis.
Jag testar vad som fungerar för mig. Grattis om du nu läst ända hit.
zen
senare, senast?
Idag kom en gäst fram till mig och sa att jag var zen. Så det ska jag säga när någon frågar mig how are you nästa gång. I am zen.
Skämt å sido så träffade dessa ord mig rakt in. Jag hade aldrig någonsin träffat den här personen förut, enbart suttit och pratat med henne några minuter när hon bokade sin behandling. Sedan säger hon innan hon går You are zen. I can feel it, and I can see it.
Och där slog det mig, min uppenbarelse. Det var ett tag sedan jag blev kategoriserad. (Givetvis har vi alla blivit kategoriserade under våra liv)
Jag lyssnar till mitt undermedvetna, kommunicerar med mitt undermedvetna och jag vet att livet blir vad jag gör det till. Jag vet att om jag vill så kan jag. Jag vet att om jag oroar mig för något är risken större att det sabbar sig. Jag vet att det tjänar inget till att vara negativ, ledsen, deppig, sur eller arg. Jag vet att om jag alltid applicerar den gyllene regeln att alltid behandla andra som jag själv vill bli behandlad så är livet väldigt enkelt, vackert och tilldragande. Jag litar på ödet och att what ever happen, happens for a reason. Skolan lärde mig att placebo fungerar på många områden. Jag är lugn, självsäker och jag vågar kalla mig lycklig. Jag har inte materialistiska behov som jag har haft förut. (säger hon som köpte macbook)
Jag vet att livet spelar roll. Livet är en materia av underbara saker och vackra vägar.
Jag berättade inget om mig själv för den här personen, men hon satte huvudet på spiken. People who comes by to turn our world upside down.
För att göra det enkelt för er, anledningen till att dessa ord träffade mig rätt in var att hon såg att jag var såhär, utan att hon egentligen visste något om mig. Jag kände en lätt samhörighet med henne, men jag visste inte varför. This is for me. Lyckligt sammanträffande?
Kort om drömmar
Vi drömmer när vi sover och vi drömmer ibland om framtiden. Omedvetna drömmar och medvetna drömmar. De omedvetna drömmarna styr vi inte med medvetandet. De drömmar som kommer till oss när vi sover är vårt undermedvetnas sätt att bearbeta de tankar som far i huvudet när vi är vakna. De drömmer som kommer till oss när vi sover är det undermedvetnas sätt att kommunicera med oss. Själens sätt att prata. Går du omkring och oroar dig för något när du är vaken är det en stor chans att svaret kan komma till dig i drömmens värld. I believe so.
För inte så länge sedan drömde jag om att jag adopterade en liten bebis, en pojke. Jag visste inte riktigt varför den här drömmen kom till mig. Men dagen efter fick jag ett sms från en ex-pojkvän som berättade att han och hans fru fått en son.
Vad de medvetna drömmarna spelar för roll är att de ger oss en framtid att leva för. Mål att sträva efter. Samma ex-pojkvän var väldigt uppgiven och deprimerad när jag kom in i hans liv. Det tog ett tag för honom att öppna upp för mig och berätta om sina tankegångar och bekymmer. Det visade sig längre fram att han saknade sin egna person, han kände inte att han var någon. Han var inte säker på vilket år han är född, då hans mor och far bråkade om det, samt att de blandade ihop honom med hans syskon. Han var inte säker på vem han var, och vad han ville i livet. Han jobbade utan att komma någonstans. Han saknade drömmar om framtiden, han hade ingen plan. Han var ingen individ i sig själv, utan alltid hade han varit en i mängden.
Jag fick honom att börja drömma om framtiden. Men när jag kom närmare och närmare honom drog han sig ganska snart bort, var rädd för att släppa mig nära. Var rädd för att berätta att han var gift. Rädd för att tala om hur hans relation med hans fru såg ut. Hon var inte honom ganska nära. Bodde timmar bort med flygplan och han träffar henne knappa månaden om året. Han spenderade 5 intensiva månader med mig innan jag kom för nära för vad som var bekvämt och han stängde mig ute helt. Hans själ är trots hans lögner och medvetna val tilltalande vacker. Han trängde sig in i min själ och gav mig så mycket genom att lita på mig.
Kort berättelse om hur viktigt det är med drömmar. Brainstorming.
Jag har försökt ett par gånger att ta mig tillbaka in i den här pojkens själ för att hjälpa, men han väljer mig gång på gång att stänga mig ute. Men han drömmer om framtiden nu. Det berättade han för någon månad sedan.
Hakuna Matata
Jag har blivit lite fantastiskt glittrande glad idag, ikväll.
Jag satt i receptionen med lite pappersarbete. Jag hör hur några närmar sig på trappan utanför och att de pratar med katten som sitter utanför och väntar på mig, (jag är en kattmänniska ja, och sedan hans matte har åkte hem har han valt mig, men det är en annan historia). Jag lägger inte ner större vikt på dem förrens de är nästan inne. Men helt plötsligt hör jag: "såja, kissen, kom då". Min svenska hjärna sattes på helspänn. Hörde jag svenska?
Världens trevligaste par från Göteborg. Varma, avslappande och skrattande. Så underbart trevliga att alla mina andra måsten bara ramlade av mig. Det var så roligt att prata med dem, så de satt och pratade med mig närmare en timma om allt och ingenting. Om Maldiverna för sjutton, och om hur lyckligt lottad och vackert mitt liv är här. Om hur vacker och inspirerande världen är. Om människor, om möten, om länder, om kulturer. Jag kunde på mitt sätt förmedla min avslappande och lyckliga livsstil.
De här människorna kom till mig ikväll för att få mig att må bra. Det är en mening med allt som händer. Som när fjärilen långsamt vecklar ut sig ur puppan, för att sprida sina vingar och för första gången sätta vinden bakom dem och flyga. Fjärilen talar om för omgivningen att om du bara tar tid på dig att utvecklas så kan du flyga vart du vill sedan. Tar du bara tid på dig finns inga hinder att nå dina drömmar.
Att arbeta med människor som är på semester är en av de fina juvelerna i mitt liv. Näst intill alla människor som kommer till oss är lätta att ha att göra med. Givetvis är deras krav och förväntingar på perfektion ganska stora, men alla är lyckliga och avslappnade. De är på semester i paradiset. Borta från alla måsten och alla tider att passa. De är lugna, leende och lätta att prata med.
Jag känner igen sån där djup sanningsenlig tacksamhet över mitt liv. Över allt som mitt liv har att erbjuda mig. När jag kom till rummet senare idag började jag spåna vidare på vart jag kan tänkas att ta med mig väskan nästa gång. Jag vill inte drömma om framtiden eller planera för mycket. Men det är roligt att spåna. Kolla på vart starwood kommer öppna hotell framöver. Vart det faktiskt finns möjligheter och framtidsutsikter för den vackra underbara människan Mariell. Kolla in här, nya spa hotell hos starwood. China kanske, Mexico, Vietnam, Marroco, Mauritzius, Athen, Panama, Bali?
Bubblande glad med ny energi och livsglädjenivå.
Hakuna Matata - it means no worries for the rest of my days. A problemfree philosophy.
Jag satt i receptionen med lite pappersarbete. Jag hör hur några närmar sig på trappan utanför och att de pratar med katten som sitter utanför och väntar på mig, (jag är en kattmänniska ja, och sedan hans matte har åkte hem har han valt mig, men det är en annan historia). Jag lägger inte ner större vikt på dem förrens de är nästan inne. Men helt plötsligt hör jag: "såja, kissen, kom då". Min svenska hjärna sattes på helspänn. Hörde jag svenska?
Världens trevligaste par från Göteborg. Varma, avslappande och skrattande. Så underbart trevliga att alla mina andra måsten bara ramlade av mig. Det var så roligt att prata med dem, så de satt och pratade med mig närmare en timma om allt och ingenting. Om Maldiverna för sjutton, och om hur lyckligt lottad och vackert mitt liv är här. Om hur vacker och inspirerande världen är. Om människor, om möten, om länder, om kulturer. Jag kunde på mitt sätt förmedla min avslappande och lyckliga livsstil.
De här människorna kom till mig ikväll för att få mig att må bra. Det är en mening med allt som händer. Som när fjärilen långsamt vecklar ut sig ur puppan, för att sprida sina vingar och för första gången sätta vinden bakom dem och flyga. Fjärilen talar om för omgivningen att om du bara tar tid på dig att utvecklas så kan du flyga vart du vill sedan. Tar du bara tid på dig finns inga hinder att nå dina drömmar.
Att arbeta med människor som är på semester är en av de fina juvelerna i mitt liv. Näst intill alla människor som kommer till oss är lätta att ha att göra med. Givetvis är deras krav och förväntingar på perfektion ganska stora, men alla är lyckliga och avslappnade. De är på semester i paradiset. Borta från alla måsten och alla tider att passa. De är lugna, leende och lätta att prata med.
Jag känner igen sån där djup sanningsenlig tacksamhet över mitt liv. Över allt som mitt liv har att erbjuda mig. När jag kom till rummet senare idag började jag spåna vidare på vart jag kan tänkas att ta med mig väskan nästa gång. Jag vill inte drömma om framtiden eller planera för mycket. Men det är roligt att spåna. Kolla på vart starwood kommer öppna hotell framöver. Vart det faktiskt finns möjligheter och framtidsutsikter för den vackra underbara människan Mariell. Kolla in här, nya spa hotell hos starwood. China kanske, Mexico, Vietnam, Marroco, Mauritzius, Athen, Panama, Bali?
Bubblande glad med ny energi och livsglädjenivå.
Hakuna Matata - it means no worries for the rest of my days. A problemfree philosophy.
Långa regniga kalla november och vinter på intåg?
Nu har jag lugnat ner mig några varv. Bryr mig inte så mycket om internet längre. Var väl mest att jag ville ladda upp bilder som igen och igen och igen inte fungerade. (facebook). Därför jag var lite putt, jag ska inte ens prata om hur långsamt det är att få upp bilder på bloggen, det tar mycket längre tid. Så för er som vill kika lite så blev jag ambitiös och skapade en länk:
http://www.facebook.com/album.php?aid=245270&id=757556902&l=9e04052cf7 , och en till med bilder från första året:
http://www.facebook.com/album.php?aid=160012&id=757556902&l=7dd9629130
Annars så tänkte jag dela med mig om lite spa tips igen. Många som kommer till ett spa och skrubbar kroppen blir lite fundersamma, och säger alltid, "hmm, så här mjuk har aldirg min hud varit förut". Hemligheten är mycket enkel. Det har egentligen inte så mycket att göra med skrubben i sig, givetvis finns det mer effektiva, och mindre. Men största tipset är att när vi skrubbar huden på spat oftast så skrubbar vi på torr hud.
Har huden blivit blöt öppnar den sig lite, utvidgar sig och det blir svårare att få med all död hud bort. Men är huden torr går det mycket mer effektivare. Sedan är det viktigt med att skrubba ett tag och inte bara ritch-ratch-färdig. Utan ta gärna 15 minuter till hela kroppen. Så ska du se att det kommer vara superlätt att hålla huden mjuk och fin hela vintern.
Långa kalla mörka vintern som börjar med långa tråkiga mörka, regniga november som kommer imorron. Jag hoppas verkligen facebooklänkarna fungerar för er höreni... haha... så ni kan få drömma er lite till min verklighet....
Jag plockade med mig några småsaker ner hit som jag är så underbart lycklig över att jag fick med. Min spikmatta är helt fantastiskt underbar. Lägger ner runt 20-30 min på den minst om dagen! Så kära inspirationskälla och familj hemma, använd mattan för sjutton. Plockade också med mig en liten säng lampa och den har höjt mysfaktorn i vårat rum, bra köp IKEA. Bra gjort Sverige och Ingvar Kamprad.
Nu ska jag sova, men himla stolt är jag att jag har börjat blogga igen lite oftare än förut. Ska nog komma tillbaka till harmonin och inspirationen snart igen.
Ibland använder himlen havet som en spegel.
lyckliga jordsnurr.
Wow. 5 månader i paradiset.
Ibland frågar gästerna hur länge jag har varit här. Jag var fortfarande amazed över att jag brukade svara 4 månader, för tiden har gott så fort. Men nu, helt plötsligt igår insåg jag att det är ju mer lämpligt att säga 5 månader nu. 5 månader. Nästan ett halvår. Snacka om att dagarna rinner som sand.
Imorron är det faktiskt min födelsedag också. 24 lyckliga jordsnurr för den här lilla damen. Jag älskar livet och allt som livet har att erbjuda mig. Jag gillar solen, palmerna, stränderna, havet, ö-livet och allt det där som min värld har att erbjuda mig just nu. Lycklig kort och gott. Vad säger man mer? Nyföräslakd definitivt. Lykclig definitvt. I believe in happiness. Att vara lycklig är den rätta nyckeln till att må bra.
Jag är nog en superdålig bloggare just nu. För jag bloggar nästan aldrig, jag har svårt att hinna med att läsa er andras bloggar. Jag ber tusen gånger om ursäkt. Men var finns tiden? Varför skulle jag vilja sitta inne på en kudde på ett kallt stengolv med datorn i knät, när jag kan sitta ute och mysa i solen, eller njuta av det vackra hav som talar mitt språk, de stunder jag är ledig? Fånga nuet och älska livet.
Ni hänger med? Jag är mycket upptagen nu då jag fått på min lott att jobba lite extra som barnvakt och som aerobicinsruktör också. Men jag kommer jag kommer. saknaden är stor. Puss o kram alla och lillebror.
weiii....det kommer djupt och själslligt snart igen, och det kommer komma en love update också.
Ibland frågar gästerna hur länge jag har varit här. Jag var fortfarande amazed över att jag brukade svara 4 månader, för tiden har gott så fort. Men nu, helt plötsligt igår insåg jag att det är ju mer lämpligt att säga 5 månader nu. 5 månader. Nästan ett halvår. Snacka om att dagarna rinner som sand.
Imorron är det faktiskt min födelsedag också. 24 lyckliga jordsnurr för den här lilla damen. Jag älskar livet och allt som livet har att erbjuda mig. Jag gillar solen, palmerna, stränderna, havet, ö-livet och allt det där som min värld har att erbjuda mig just nu. Lycklig kort och gott. Vad säger man mer? Nyföräslakd definitivt. Lykclig definitvt. I believe in happiness. Att vara lycklig är den rätta nyckeln till att må bra.
Jag är nog en superdålig bloggare just nu. För jag bloggar nästan aldrig, jag har svårt att hinna med att läsa er andras bloggar. Jag ber tusen gånger om ursäkt. Men var finns tiden? Varför skulle jag vilja sitta inne på en kudde på ett kallt stengolv med datorn i knät, när jag kan sitta ute och mysa i solen, eller njuta av det vackra hav som talar mitt språk, de stunder jag är ledig? Fånga nuet och älska livet.
Ni hänger med? Jag är mycket upptagen nu då jag fått på min lott att jobba lite extra som barnvakt och som aerobicinsruktör också. Men jag kommer jag kommer. saknaden är stor. Puss o kram alla och lillebror.
weiii....det kommer djupt och själslligt snart igen, och det kommer komma en love update också.
Det är lätt att tycka om en lycklig person
Det är väldigt lätt att vara lycklig när saker och ting går bra för dig. Det finns forskning som visar att positiva människor lever längre än negativa människor. Livet är vackrare när du är glad, livet är vackert när du kan le varje dag. Skratt och leenden smittar. Vi mår bra när vi ler och skrattar. Därför vill vi vara nära människor som ler och skrattar. Det är väldigt lätt att tycka om en lycklig person.
Det är väldigt lätt att må bra i livet om man bara vill. Om du skrattar och ler varje dag.
Så smile when you pick up the phone. Hug at least 4 persons every day. Seize the day by catching the golden moments and remember them. Do something good for another person, without telling the person you did it. Smile for yourself and be proud. Låt dina leenden och skratt smitta av sig till människorna runt dig. Det är lätt att tycka om en lycklig person.
Mitt liv är inte bara vackert och guldglittrande. Jag lever på andra sidan jorden från de största kärlekarna i mitt liv. Jag har inte träffat min familj eller mina närmaste vänner på 4 månader nu, (och det dröjer nog en 9-10 månader till innan det lär hända). Ibland är saknaden så stor från er därhemma att jag känner hur det hugger i mitt hjärta. Jag har hört om människor i min närhet därhemma som lever i svåra och tunga perioder. Det är som snön har lagt ett lock på för att döva smärtan, eller för att stänga in lyckan.
Det är männiakor som är sjuka, mer eller mindre allvarligt sjuka. Det är människor som bråkar med sina kärlekar, det är människor som har genomfört mer eller mindre tunga ingrepp. Det finns flera av er som hela tiden lever för att säga ja till vad de andra vill er att göra. Det finns flera av er som lever för att tillfredställa omgivningen och omgivningens förhoppningar på er. Det händer där på andra sidan jorden för mig. Det händer er, mina vänner och min familj. Det här händer utan att jag kan vara närvarande hemma och stötta, hjälpa och vägleda. Det är lätt att tycka om en lycklig person.
Här har vi egoistiska Mariell som tog en egen chans och lever för mig själv, uppfyller min dröm i min nuvarande verklighet. Jag lämnade allt jag visste, allt jag kände till, alla jag älskade. Jag lämnade olika förhållanden, olika grupperingar och olika platser där jag hade en viktig roll, där jag behövdes och där jag var viktig. Jag lämnade och mer eller mindre tänkte inte på hur det skulle gå att fylla upp tomrummet som jag faktiskt lämnade bakom mig.
Jag spelar på att jag hade ju faktiskt inte bott hemma de senaste två åren, så det hade ju kunnat vara en övergångsfas, där ni fick lära er att fylla upp mitt tomrum. Jag spelar på att det är med all min rätt att det är min tur att vara lycklig nu. Det är min tur att leva livet och fylla mina drömmar. Jag spelar på att ödet visar mig vägen för att jag litar på ödet. Men hur skulle jag verkligen kunnat vet att det var rätt av mig att lämna. Tänk om den egoistiska Mariell gick och la sig och jag insåg att allt jag lämnade hemma kanske inte alls går bättre med mig härnere. Kanske skulle jag vänt hem och stannat. Varit kvar på mina platser i de olika grupperingarna jag levde i där. Byggt upp mina relationer igen och fyllt upp de platser där jag behövdes/behövs.
Mitt hjärta är stort och det är flera av er som jag älskar så innerligt att det gör ont i mig. Jag vill inte att ni ska behöva fara illa för att jag är här på andra sidan jorden. Om era liv är bättre av att jag finns närmare kanske jag borde vara närmare. Min värld är inte bara vacker och guldglittrande. Jag lever inte i ett rosabubblande lyckorus hela dagarna. Jag är grymt medveten i valet jag gjorde när jag åkte. Då och då påminns jag om vad jag lämnade och att livet faktiskt fortsätter för er där på andra sidan. Då och då slår verkligheten till och jag inser snöovädret, jag ser sjukdomar, jag ser ensamhet, jag ser uppoffringar och jag försöker skicka styrka.
Men det är lätt att tycka om en lycklig person. Jag är en lycklig person. Jag är en vacker person. Jag försöker finna tillräckligt med mening och tillräckligt med glädje i att stanna här. Jag försöker finna en mening i min vackra verklighet här. Jag älskar djupt och innerligt och jag vill försöka förstå att jag borde stanna här. Jag vill försöka förstå och veta att det är rätt för mig just nu i den här verkligheten. Jag vill försöka förstå och vill försöka veta att jag inte skadar mina älskade där hemma i sverige genom att finnas här i den här världen.
Givetvis inser jag storheten i den här chansen som kom till mig. Givetvis tänker jag inte ge upp och åka hem. Jag är en lycklig person, jag är en tacksam person. Jag suger åt mig möjligheter och erfarenheter. Jag lär mig och jag finner mening i livet här på andra sidan jorden. Jag försöker intala mig att jag fyller min roll här och att jag gör livet vackert för mina vänner och mina systrar här i indiska oceanen.
Men för er mina älskade där på andra sidan jorden. jag är otroligt ledsen att jag inte kan finnas där hemma, där vid er sida. Jag ösnkar jag kunde finnas och stötta, hjälpa. Le och skratta med er. Få er att le och skratta med mig. Det är lätt att tycka om en lycklig person. En glad clown med ett djupt medvetet inre.
Min gamla trygghet och forandra varlden
Det ar hit jag tar mig nar jag skriver oftast nu. Det ar har jag har min gamla goa trygghet. Det har med trakig utsida ar inte min sak sa mycket. Jag ar ju en sandar djupt filosfisk fisk som tanker. Jag ar en tankande varelse som alskar livet och forsoker forsta varfor ondska finns. Ondska, elakhet och orattvisa ar min task har i livet. Det ar vad jag ska utrota. Jag vill gora varlden en vacker plats for alla manniskor.
Just nu bor jag och jobbar i ett soligt paradis. Har, Maldives. Underbarheten utformad som en stor ogrupp bestaende av 1029 oar.(Eller nagot sadant exakt. )Har bor jag och jobbar med service for pengar. De som betalar mest far mest. De som betalar mest, de med rolex eller breitlingklockor, de som ger bra dricks, de ler man mest emot. (sag en rolexklocka i guld med diamanter idag, sa sjukt vacker och kanske onodigt dyr).
Nar jag har lunch ibland sa sitter jag och tittar pa tvn i matsalen. Idag visade de repotage fran dod, tror det var brasilien, och manga manniskor hade dodats. De intervjuade en liten flicka i 12 ars aldern som hade lamnats ensam, hela hennes familj, morbroders familjer och farbroders familjer. Alla hade dott samtidigt. Hon sa att hon sag allihopa doda, liggande pa hog ovanpa varandra. Hon fragade sin gud vad hon hade gjort for att fortjana det har. Hon visste inte vad hon skulle ta sig till nu. Vilket livsode vantar inte henne nu. Jag tapade matlusten och at inte upp ens halften av min lunch. Innan jag reste mig sag jag hur hon satt och bad till sin gud. Snacka om att inte tappa tron.
Sedan gick tillbaka till varat otroliga upptagna spa, masserade och log at rolexklockorna. Tjanade pengar, pengar och pengar. Jag till och med blev stolt over mig sjalv for jag lyckades salja lite produkter till en gast. Narmare bestamt tre olika ansiktskramer for ca 700 kr stycket. Har jobbar jag, lilla vackra djupa manniskan fran lilla vackra rika landet Sverige. (hade nagon gast som nar hon fick reda pa att jag var fran sverige fragade jaha, varfor jobbar du har, sverige ar val ett rikt land?). Har jobbar jag och ler at rolexklockorna, pa sa manga andra stallen i varlden dor manniskor som flugor var sekund. Av fattigdom och av sjukdomar, av svalt och av krig. Ibland far jag dricks uppemot 300 for en timmas massage, vad kunde inte de pengarna ge en fattig familj i afrika.
Sa nu ar jag har tillbaka igen for att finna lite peace i tillvaron. Har hos mitt bollplank. Hos mitt reason to be.
Jag vet att jag tar mig vatten over huvudet nar jag sager att jag ska forandra varlden och att jag ska utrota ondska, elakhet och orattvisor. Lilla mariell kan inte stoppa svalt, krig och fattigdom.
Men lilla Mariell kan fa manniskor att forsta storheten i att skanka 100 kr varje manad. Lilla vackra manniskan Mariell kan forsta varfor manniskor inte alltid ar glada, genom att inse stress och yttre faktorers paverkan pa humorsvagningar. Om lilla vackra manniskan Mariell tycker att gladje och positivism ar den ratta vagen och moter mina medmanniskor med gladje och positiva tankegangar, sa kanske lilla vackra manniskan Mariell kan paverka sina medmanniskor att mota i nasta steg med gladje. Om lilla manniskan Mariell kan inspirera till att inta hata. Att inte tycka illa om forhastat utan att forsta och att lyssna och att tycka bra om. Om lilla vackra manniskan Mariell lyckas inspirera till att gora nagot gott for nagon annan sa kanske det fortsatter.
Om jag nu lyckas fa nagon av er att borja skanka 100 kr per manad till roda korset, radda barnen, cancerfonden eller nagon annan valgorande organisation sa har jag forandrat livet for dig som borjat skanka pengar. Du mar bra for att du tanker och for att du gor gott for andra. Jag har forandrat livet for de som far hjalp av pengarna. Du kommer bli forvanad av hur mycket 100 kr faktiskt gor. Kanske du raddar livet pa en liten pojke som annar skulle varat utom raddning, da tillracklig sjukvardsutrustning inte finns tillganglig idag. Ge pojken en chans till.
Innan mit aventyr runt jorden ar slut ska jag volontararbeta med svalt, fattigdom och sjukdom. Jag vill hjalpa i den andra ytterligheten. Jag vill visa varlden att jag kan. Att lilla vackra manniskan Mariell fran lilla vackra vastlandet Sverige kan gora skillnad. Att jag drar mitt stra till stacken, att jag kan forandra varlden.
Var sekund av leende ogon ar priceless.
Just nu bor jag och jobbar i ett soligt paradis. Har, Maldives. Underbarheten utformad som en stor ogrupp bestaende av 1029 oar.(Eller nagot sadant exakt. )Har bor jag och jobbar med service for pengar. De som betalar mest far mest. De som betalar mest, de med rolex eller breitlingklockor, de som ger bra dricks, de ler man mest emot. (sag en rolexklocka i guld med diamanter idag, sa sjukt vacker och kanske onodigt dyr).
Nar jag har lunch ibland sa sitter jag och tittar pa tvn i matsalen. Idag visade de repotage fran dod, tror det var brasilien, och manga manniskor hade dodats. De intervjuade en liten flicka i 12 ars aldern som hade lamnats ensam, hela hennes familj, morbroders familjer och farbroders familjer. Alla hade dott samtidigt. Hon sa att hon sag allihopa doda, liggande pa hog ovanpa varandra. Hon fragade sin gud vad hon hade gjort for att fortjana det har. Hon visste inte vad hon skulle ta sig till nu. Vilket livsode vantar inte henne nu. Jag tapade matlusten och at inte upp ens halften av min lunch. Innan jag reste mig sag jag hur hon satt och bad till sin gud. Snacka om att inte tappa tron.
Sedan gick tillbaka till varat otroliga upptagna spa, masserade och log at rolexklockorna. Tjanade pengar, pengar och pengar. Jag till och med blev stolt over mig sjalv for jag lyckades salja lite produkter till en gast. Narmare bestamt tre olika ansiktskramer for ca 700 kr stycket. Har jobbar jag, lilla vackra djupa manniskan fran lilla vackra rika landet Sverige. (hade nagon gast som nar hon fick reda pa att jag var fran sverige fragade jaha, varfor jobbar du har, sverige ar val ett rikt land?). Har jobbar jag och ler at rolexklockorna, pa sa manga andra stallen i varlden dor manniskor som flugor var sekund. Av fattigdom och av sjukdomar, av svalt och av krig. Ibland far jag dricks uppemot 300 for en timmas massage, vad kunde inte de pengarna ge en fattig familj i afrika.
Sa nu ar jag har tillbaka igen for att finna lite peace i tillvaron. Har hos mitt bollplank. Hos mitt reason to be.
Jag vet att jag tar mig vatten over huvudet nar jag sager att jag ska forandra varlden och att jag ska utrota ondska, elakhet och orattvisor. Lilla mariell kan inte stoppa svalt, krig och fattigdom.
Men lilla Mariell kan fa manniskor att forsta storheten i att skanka 100 kr varje manad. Lilla vackra manniskan Mariell kan forsta varfor manniskor inte alltid ar glada, genom att inse stress och yttre faktorers paverkan pa humorsvagningar. Om lilla vackra manniskan Mariell tycker att gladje och positivism ar den ratta vagen och moter mina medmanniskor med gladje och positiva tankegangar, sa kanske lilla vackra manniskan Mariell kan paverka sina medmanniskor att mota i nasta steg med gladje. Om lilla manniskan Mariell kan inspirera till att inta hata. Att inte tycka illa om forhastat utan att forsta och att lyssna och att tycka bra om. Om lilla vackra manniskan Mariell lyckas inspirera till att gora nagot gott for nagon annan sa kanske det fortsatter.
Om jag nu lyckas fa nagon av er att borja skanka 100 kr per manad till roda korset, radda barnen, cancerfonden eller nagon annan valgorande organisation sa har jag forandrat livet for dig som borjat skanka pengar. Du mar bra for att du tanker och for att du gor gott for andra. Jag har forandrat livet for de som far hjalp av pengarna. Du kommer bli forvanad av hur mycket 100 kr faktiskt gor. Kanske du raddar livet pa en liten pojke som annar skulle varat utom raddning, da tillracklig sjukvardsutrustning inte finns tillganglig idag. Ge pojken en chans till.
Innan mit aventyr runt jorden ar slut ska jag volontararbeta med svalt, fattigdom och sjukdom. Jag vill hjalpa i den andra ytterligheten. Jag vill visa varlden att jag kan. Att lilla vackra manniskan Mariell fran lilla vackra vastlandet Sverige kan gora skillnad. Att jag drar mitt stra till stacken, att jag kan forandra varlden.
Var sekund av leende ogon ar priceless.
Undermedveten sammankoppling med ödet?
En liten skum iakttagelse har blivit mig varse. Jag vet inte om och hur jag ska skriva det här, för det är lite skrämmande. Men saker som jag säger, skriver eller tänker högt händer helt plötsligt. Kanske är det ett tecken på att mitt undermedvetna börjar sammarbeta med ödet. Jag vet inte. Balans kanske eller helt enkelt slumpen.
Det började med att jag satt och pratade med en av mina vänner här om hur mycket jag saknar att dansa. Hur mycket dansen ger mig. Glädjen jag känner när jag får dansa. Bara dagar efter vi pratade om det här, så kom den här chansen med dansen till mig. Jag och mitt ögongodis ska uppträda på en stor personalfest med ett vackert dansnummer på tisdag. Så helt plötsligt blev det koreografi, det blev dansträning två timmar dagligen. Jag fick dansa, det rusar hormoner i kroppen varje dag, lycka och glädjetjut.
För ett tag sedan så var det en tjej på spa-t som orsakde lite problem. Hon bråkade med våra chefer, hon gav dem ingen respekt. Hon slarvade när hon gjorde behandlingar, det var helt enkelt inte roligt att jobba med henne, hennes attityd höll inte. En dag blev hon kallad till högsta chefen på resorten, och hon blev varnad. Hon skojade med oss den dagen och sa att hon hade sagt upp sig och skulle flytta några dagar senare. Vi tyckte det var tråkigt, för hon är ändå en helt supergullig tjej som är jätteroligt att vara med, även om hon inte passar som spa terapeut. När hon sedan erkände att hon bara skojade så var reaktionen blandad. Visst ville vi ha henne kvar, men fortfarande så fanns de störande momenten kvar.
En av mina andra kollegor erkände för mig att den här tjejen orsakat lite privata problem för henne och satte henne, min kollega i blåsväder. Så tillsammans där kom vi nog på att lättnaden vi kände när hon skulle åka var större än glädjen vi kände när hon skulle vara kvar. Skäms över att jag, jag vackra människan Mariell tänker såhär om en människa som faktiskt är helt underbart snäll.
Men så hände det igen, två dagar senare blir hon den här kollegan inkallad till högsta chefen igen och fick kalla handen direkt, hon åkte ut. Två dagar efter att vi, att jag, hade tagit orden i min mun att det vore kanske skönt och bra för spa-t om hon slutade här, hennes utbildning var inte tillräcklig, (tänk en viss spa terapeututbildning som finns i sverige på tre veckor vs våran på två år).
Sedan hände det igen, jag skrev här, här på mitt vackra bollplank om att finna mig själv, att jag ville resa, jobba utomlands, jag ville bli reseledare och jag ville bli entertainer. Dagen efter så kommer min underbara chef fram igen och talar om att det finns massa idéer om det här beachpartyt att vi kanske ska börja med lite mer underhållning för gästerna. Hon tyckte att om dansen som vi gör nu blir bra, så kan vi ju börja jobba med nya nummer och jag kan bli in charge över det. Vi skulle ordna med lite dansklasser, och lite inspiration, jag skulle jobba med entertainment här, om så samtidigt som med SPA-t. Så där hände det igen, jag skrev det här, dagen efter, wow.
Och nu igår igen. När jag åkte med personalfärjan från Male igår, så satt jag och pratade med min vackra Milja och sa det att det är underbart att åka båt. En dag när jag är ledig så ska jag ta med lite picknickmat och vatten, en handduk och ligga i fören på båten, och sedan åka fram och tillbaka, skulle kunnna ligga såhär hur länge som helst. 10 minuter efter det så exploderar bensintanken på båten, och vi har helt plötsligt ingen fungerande motor. Där fick jag så jag teg. Stanna på båten 1,5 timma längre än planerat.
Allt som jag säger händer. Styr jag ödet? Är det balans mellan insida och utsida? Mitt undermedvetna som har hittat sammankopplingen med ödet? Something larger than life is happening.
Bra eller dåligt? Jag är ju en positiv människa, så allt som händer är bra på ett eller annat sätt. period. Gäller hitta sättet det är bra på. Men hey, jag är menad för något stort. Om det så är att hitta mig själv så mycket att min medvetenhet till ödet får en ny innebörd. Nu är jag ute på djupt vatten, bra att jag kan simma.
Det började med att jag satt och pratade med en av mina vänner här om hur mycket jag saknar att dansa. Hur mycket dansen ger mig. Glädjen jag känner när jag får dansa. Bara dagar efter vi pratade om det här, så kom den här chansen med dansen till mig. Jag och mitt ögongodis ska uppträda på en stor personalfest med ett vackert dansnummer på tisdag. Så helt plötsligt blev det koreografi, det blev dansträning två timmar dagligen. Jag fick dansa, det rusar hormoner i kroppen varje dag, lycka och glädjetjut.
För ett tag sedan så var det en tjej på spa-t som orsakde lite problem. Hon bråkade med våra chefer, hon gav dem ingen respekt. Hon slarvade när hon gjorde behandlingar, det var helt enkelt inte roligt att jobba med henne, hennes attityd höll inte. En dag blev hon kallad till högsta chefen på resorten, och hon blev varnad. Hon skojade med oss den dagen och sa att hon hade sagt upp sig och skulle flytta några dagar senare. Vi tyckte det var tråkigt, för hon är ändå en helt supergullig tjej som är jätteroligt att vara med, även om hon inte passar som spa terapeut. När hon sedan erkände att hon bara skojade så var reaktionen blandad. Visst ville vi ha henne kvar, men fortfarande så fanns de störande momenten kvar.
En av mina andra kollegor erkände för mig att den här tjejen orsakat lite privata problem för henne och satte henne, min kollega i blåsväder. Så tillsammans där kom vi nog på att lättnaden vi kände när hon skulle åka var större än glädjen vi kände när hon skulle vara kvar. Skäms över att jag, jag vackra människan Mariell tänker såhär om en människa som faktiskt är helt underbart snäll.
Men så hände det igen, två dagar senare blir hon den här kollegan inkallad till högsta chefen igen och fick kalla handen direkt, hon åkte ut. Två dagar efter att vi, att jag, hade tagit orden i min mun att det vore kanske skönt och bra för spa-t om hon slutade här, hennes utbildning var inte tillräcklig, (tänk en viss spa terapeututbildning som finns i sverige på tre veckor vs våran på två år).
Sedan hände det igen, jag skrev här, här på mitt vackra bollplank om att finna mig själv, att jag ville resa, jobba utomlands, jag ville bli reseledare och jag ville bli entertainer. Dagen efter så kommer min underbara chef fram igen och talar om att det finns massa idéer om det här beachpartyt att vi kanske ska börja med lite mer underhållning för gästerna. Hon tyckte att om dansen som vi gör nu blir bra, så kan vi ju börja jobba med nya nummer och jag kan bli in charge över det. Vi skulle ordna med lite dansklasser, och lite inspiration, jag skulle jobba med entertainment här, om så samtidigt som med SPA-t. Så där hände det igen, jag skrev det här, dagen efter, wow.
Och nu igår igen. När jag åkte med personalfärjan från Male igår, så satt jag och pratade med min vackra Milja och sa det att det är underbart att åka båt. En dag när jag är ledig så ska jag ta med lite picknickmat och vatten, en handduk och ligga i fören på båten, och sedan åka fram och tillbaka, skulle kunnna ligga såhär hur länge som helst. 10 minuter efter det så exploderar bensintanken på båten, och vi har helt plötsligt ingen fungerande motor. Där fick jag så jag teg. Stanna på båten 1,5 timma längre än planerat.
Allt som jag säger händer. Styr jag ödet? Är det balans mellan insida och utsida? Mitt undermedvetna som har hittat sammankopplingen med ödet? Something larger than life is happening.
Bra eller dåligt? Jag är ju en positiv människa, så allt som händer är bra på ett eller annat sätt. period. Gäller hitta sättet det är bra på. Men hey, jag är menad för något stort. Om det så är att hitta mig själv så mycket att min medvetenhet till ödet får en ny innebörd. Nu är jag ute på djupt vatten, bra att jag kan simma.
Annorlunda
(Läs hela, annars så blir inte innehållet rättvist. Bra att dela upp det och komma tillbaka igen om man inte orkar)
Det kommer snart komma ett smaskigt inlägg a la såpopera på min andra blogg . Men innan jag publicerar och skriver det så behöver jag lite inre brainstorming.
Det som slår mig dagligen på denna plats är del tacksamheten över att jag får vara här och uppleva allt det här. Men störst av allt är storheten i att bli en del av en helt annan kultur. Folk frågar mig är det annorlunda här än mot Sverige. Ja, det kan man nog säga, annorlunda är bara förnamnet.
Vad är annorlunda?
Naturen och klimatet i största grad. Rent männskligt så är det regler, tankegångar, beteenden, utseenden, vanor, klädsel, lön, rättigheter, religioner. Allt är upp och ner men ändå så rätt här, och det fungerar så bra
Men det jag hänger upp mig på är nog manligt-kvinnligt. Som ny i en folkgrupp så vill man socialisera sig och lära känna folk. Skaffa sig vänner. Jag är från Sverige, ett land där vi alla umgås med varandra över könsgränser utan att omedelbart bli sammankoppplade som ett par. (jag har ju en av mina allra bästa vänner, min elof, min underbarhet som saknas mig, vi är två av samma sort och det fungerar så underbart bra, tack för att du finns).
Här är det annorlunda.
Annorlunda på flera sätt. Dels så finns det några enstaka tjejer och mängder med killar. Så utbudet är annorlunda. Därefter har vi svårigheten med religonen. Annorlunda. Religionen har burit med sig annorlunda tänkande, annorlunda vanor. 85 % av killarna/pojkarna/männen är inte vana vid tjejer. De ser tjejerna som är turister på hotellet, men de är inte vana vid tjejer i arbetslivet, och vet inte hur de ska bemöta dem. Ibland om man kommer förbi tvättstället i matsalen och en kille står där och tvättar händerna, så avbryter han sin handtvätt och släpper mig före för att sedan efter mig tvätta klart sina händer. (uttropstecken, reagera?) De släpper en före i matkön och de tittar ner i marken när man möter dem. Som om vi tjejer vore någon högre gudinnelik figur. Eller någon som de gärna inte beblandar sig med, några de vill undvika att få pinsamma stunder nära, då de inte vet hur de ska prata.
Annorlunda till nästa steg. Vårat absolut toppservice femstjärniga hotell är bra på allt, är bäst på allt. Vi har bartendrar som har vunnit tävlingar, vi har allt, och det vi inte har kan vi ordna på kort tid. Vi har återkommande gäster som kommer igen och igen, (trots ockerpriser). Jag socialiserade mig med lite gäster för några dagar sedan. En engelsk gentleman bland annat som sa att: jag är van vid dyra förtsklassiga hotell och alla är lika vackra, lika extraordinära, men här, här skiljer sig servicen, jag blir blown away av er fantastiska vänlighet och er tipp topp service. Ett steg i den här servicen och alltid leende och alltid trevlig. Man pratar med gäster, how are you, do you enjoy your stay, can I make your stay any better? Where are you from? lovely!! If you like I can take a picture of the two of you togheter. You really should try this lovely oil, it is wery good for you dry skin, lovely smell, huh? It is a romantic reminder of this lovely vaccation here at our place. Alltid leende och alltid trevlig. No problems for me. Lätt med den där ytliga trevligheten och servicen.
Till nästa problem, då tar man med sig tipp topp servicen och den ytliga vänligheten till staff-byn. Där är det lite annorlunda då. Hi, how are you today? Good night lovely sir. Och ett leende. Alla gör det, kille till kille, kille till tjej, tjej till tjej och tjej till kille så klart. Detta är ju inte något problem ännu, bara trevligt med vänlighet. Runt 450 människor att hälsa på, att känna igen och att le mot. Skillnaden här kommer in här då killarna inte är vana vid tjejer, så när tjejerna säger såhär till killen så tänker killen - woho, hon är intresserad av mig. Sedan minns de en och pratar med en och allt är helt underbart. Den vackra vita tjejen pratade med mig. Annorlunda.
Var gick det fel? Annorlunda. Mot turisterna är man glad och käck, mot varandra är man glad och käck. Men jag, lilla vackra människan Mariell från Sverige, är en vit tjej, blond (trust me, allt som inte är svart är blont) och blåögd från Europa, (tjejer från europa är vi väl drygt 4 stycken här). Jag är så exotisk man kan bli här på den här sidan av jorden. Jag är så spännande man kan bli. Jag är tipp topp drömmen. Jag kan ju vara nyckeln till ett rikt liv i Europa. Så pratar jag då med någon så är det exotiskt.
Pratar jag med någon så får någon för sig att hon, den vackra svenskan, bombnedslaget, hon spa-tjejen. Hon är intresserad av mig. Hon vill ha mig, hon tycker jag är speciell. (Tanken att hon sa hej eller nickade mot mig för att hon är trevlig och alla andra gör det, att det är enbart för service, existerar inte). Då drar det med nästa problem, svårt här att hitta vänner här. Svårt att bli accepterad som något annat än en enormt exotisk gudinna. Eftertraktad och åtråvärd. Ensam på tronen med mina spa-tjejer som vänner. Isolerad.
(Nu tog jag i lite lite lite i överkant. Men inte mycket, det är såhär. Glöm inte hålla koll på min andra blogg så kommer ni förstå.)
Det kommer snart komma ett smaskigt inlägg a la såpopera på min andra blogg . Men innan jag publicerar och skriver det så behöver jag lite inre brainstorming.
Det som slår mig dagligen på denna plats är del tacksamheten över att jag får vara här och uppleva allt det här. Men störst av allt är storheten i att bli en del av en helt annan kultur. Folk frågar mig är det annorlunda här än mot Sverige. Ja, det kan man nog säga, annorlunda är bara förnamnet.
Vad är annorlunda?
Naturen och klimatet i största grad. Rent männskligt så är det regler, tankegångar, beteenden, utseenden, vanor, klädsel, lön, rättigheter, religioner. Allt är upp och ner men ändå så rätt här, och det fungerar så bra
Men det jag hänger upp mig på är nog manligt-kvinnligt. Som ny i en folkgrupp så vill man socialisera sig och lära känna folk. Skaffa sig vänner. Jag är från Sverige, ett land där vi alla umgås med varandra över könsgränser utan att omedelbart bli sammankoppplade som ett par. (jag har ju en av mina allra bästa vänner, min elof, min underbarhet som saknas mig, vi är två av samma sort och det fungerar så underbart bra, tack för att du finns).
Här är det annorlunda.
Annorlunda på flera sätt. Dels så finns det några enstaka tjejer och mängder med killar. Så utbudet är annorlunda. Därefter har vi svårigheten med religonen. Annorlunda. Religionen har burit med sig annorlunda tänkande, annorlunda vanor. 85 % av killarna/pojkarna/männen är inte vana vid tjejer. De ser tjejerna som är turister på hotellet, men de är inte vana vid tjejer i arbetslivet, och vet inte hur de ska bemöta dem. Ibland om man kommer förbi tvättstället i matsalen och en kille står där och tvättar händerna, så avbryter han sin handtvätt och släpper mig före för att sedan efter mig tvätta klart sina händer. (uttropstecken, reagera?) De släpper en före i matkön och de tittar ner i marken när man möter dem. Som om vi tjejer vore någon högre gudinnelik figur. Eller någon som de gärna inte beblandar sig med, några de vill undvika att få pinsamma stunder nära, då de inte vet hur de ska prata.
Annorlunda till nästa steg. Vårat absolut toppservice femstjärniga hotell är bra på allt, är bäst på allt. Vi har bartendrar som har vunnit tävlingar, vi har allt, och det vi inte har kan vi ordna på kort tid. Vi har återkommande gäster som kommer igen och igen, (trots ockerpriser). Jag socialiserade mig med lite gäster för några dagar sedan. En engelsk gentleman bland annat som sa att: jag är van vid dyra förtsklassiga hotell och alla är lika vackra, lika extraordinära, men här, här skiljer sig servicen, jag blir blown away av er fantastiska vänlighet och er tipp topp service. Ett steg i den här servicen och alltid leende och alltid trevlig. Man pratar med gäster, how are you, do you enjoy your stay, can I make your stay any better? Where are you from? lovely!! If you like I can take a picture of the two of you togheter. You really should try this lovely oil, it is wery good for you dry skin, lovely smell, huh? It is a romantic reminder of this lovely vaccation here at our place. Alltid leende och alltid trevlig. No problems for me. Lätt med den där ytliga trevligheten och servicen.
Till nästa problem, då tar man med sig tipp topp servicen och den ytliga vänligheten till staff-byn. Där är det lite annorlunda då. Hi, how are you today? Good night lovely sir. Och ett leende. Alla gör det, kille till kille, kille till tjej, tjej till tjej och tjej till kille så klart. Detta är ju inte något problem ännu, bara trevligt med vänlighet. Runt 450 människor att hälsa på, att känna igen och att le mot. Skillnaden här kommer in här då killarna inte är vana vid tjejer, så när tjejerna säger såhär till killen så tänker killen - woho, hon är intresserad av mig. Sedan minns de en och pratar med en och allt är helt underbart. Den vackra vita tjejen pratade med mig. Annorlunda.
Var gick det fel? Annorlunda. Mot turisterna är man glad och käck, mot varandra är man glad och käck. Men jag, lilla vackra människan Mariell från Sverige, är en vit tjej, blond (trust me, allt som inte är svart är blont) och blåögd från Europa, (tjejer från europa är vi väl drygt 4 stycken här). Jag är så exotisk man kan bli här på den här sidan av jorden. Jag är så spännande man kan bli. Jag är tipp topp drömmen. Jag kan ju vara nyckeln till ett rikt liv i Europa. Så pratar jag då med någon så är det exotiskt.
Pratar jag med någon så får någon för sig att hon, den vackra svenskan, bombnedslaget, hon spa-tjejen. Hon är intresserad av mig. Hon vill ha mig, hon tycker jag är speciell. (Tanken att hon sa hej eller nickade mot mig för att hon är trevlig och alla andra gör det, att det är enbart för service, existerar inte). Då drar det med nästa problem, svårt här att hitta vänner här. Svårt att bli accepterad som något annat än en enormt exotisk gudinna. Eftertraktad och åtråvärd. Ensam på tronen med mina spa-tjejer som vänner. Isolerad.
(Nu tog jag i lite lite lite i överkant. Men inte mycket, det är såhär. Glöm inte hålla koll på min andra blogg så kommer ni förstå.)
Kulturkrockar
Det har säkert inte undgått någon att jag är här nu, här på underbaraste Malidverna. Jag hinner inte blogga så mycket, och här så skriver jag inte så mycket om mitt liv här heller, utan jag har ju den ytliga bloggen till det.
Men något som ganska snart kom över en här är kulturkrockarna som ändå är väldigt närvarande. Hela tiden. Jag bor med tjej som är från Sydafrika och en tjej som är ifrån Bali, (bali liksom, fatta underbart!!). De är jättemysiga och snälla bådatvå. Sedan de andra på SPA-t är en tjej från Holland, och en från Thailand. Där täckte vi in ganska stor del av världen helt plötsligt. Av fem tjejer så är europa, afrika och asien intäckta. Det kommer komma hit två tjejer till, en från Indien och en från Japan. En hel värld av erfarneheter och upplevelser. Olika klädsmak, olika rutiner vad gäller sittande, stående, liggande, inredning, ätande. Hela altet, hela kulturen. Olika syn på manligt, kvinnligt, pojkvän, flickvän och hela det köret. Pratade med en tjej här nere och hon har haft en pojkvän sedan fem år, jag bara jaha, bodde ni ihop då? (normal fråga i sverige kanske). Hon bara, nej, vi är kanske gammaldags, men vi flyttar inte ihop förrens vi är gifta. Den där vackra människan Mariell sa jaha, och så pratade vi lite om olika kulturer. Försökte inte ens förklara den svenska synen på manligt, kvinnligt, bo ihop, gifta sig, sexualitet, den allmäna tvivlan vad gäller religon osv. En dag kanske vi ger oss på det där igen.
För övrigt så jobbar det drygt strax över 400 personer här på den här lilla ön. 400 personer till drygt 250 gäster. 20 av oss är tjejer. 20 av 400. Det säger en hel del om den kulturen som är här nere. (varför äger Mariell nästan bara kvinnligt skurna toppar, osv?). Varför äger inte Mariell några ankellånga kjolar? Av de här något-på-400 så är drygt 50 stycken byggnadsarbetare, och de är ju inte här något annars, och de är inte vana att se kvinnor i arbetslivet tydligen. Varpå de tittar jättemycket, tittar lite, ler jättemycket, eller tittar bort och ignorerar helt. De vet inte riktigt hur de ska bete sig runt kvinnor som inte tillhör sin familj. De behandlar oss kvinnor som något helt annorlunda än männen. De killarna som jobbar med gästerna här, är lite mer medvetna i sina beteenden. De är lite vänligare och pratar, presenterar sig och tar i hand. Då till nästa problem, drygt 390 killar, och de flesta ser nästan likadana ut. Tjejerna har de koll på, och minns att ja, jag pratade med den nya tjejen. Nästa gång, hej, how do you do? och ja, vad heter du då? - pinsamt. Men efter drygt en vecka här så känner jag nog igen en fem stycken eller så. Framsteg, framsteg.
Jag och min sydafrikanska vän är lediga samtidigt på lördag så då ska vi ge oss in till Male, till staden här. Det blir spännande. Hur kommer kulturkrockarna se ut därinne? Om de byggnadsarbetarna som är här inte är vana att se kvinnor i arbetslivet, hur är då de övriga invånarna här om det springer runt innvånare inne i stan. Givetvis är de ju vana vid turister i stan, så det ska nog gå bra.
Skäms man över sin svenska kultur? Är vi för frilsäppta. Jag trodde inte det var svenskarna som var mest frisläppta och sexuella. Trodde ju sånt exsisterade i väldigt stora mått bland människor som jobbar såhär bland turismen. But tjii fick jag, där spräckte vi den myten.
Men något som ganska snart kom över en här är kulturkrockarna som ändå är väldigt närvarande. Hela tiden. Jag bor med tjej som är från Sydafrika och en tjej som är ifrån Bali, (bali liksom, fatta underbart!!). De är jättemysiga och snälla bådatvå. Sedan de andra på SPA-t är en tjej från Holland, och en från Thailand. Där täckte vi in ganska stor del av världen helt plötsligt. Av fem tjejer så är europa, afrika och asien intäckta. Det kommer komma hit två tjejer till, en från Indien och en från Japan. En hel värld av erfarneheter och upplevelser. Olika klädsmak, olika rutiner vad gäller sittande, stående, liggande, inredning, ätande. Hela altet, hela kulturen. Olika syn på manligt, kvinnligt, pojkvän, flickvän och hela det köret. Pratade med en tjej här nere och hon har haft en pojkvän sedan fem år, jag bara jaha, bodde ni ihop då? (normal fråga i sverige kanske). Hon bara, nej, vi är kanske gammaldags, men vi flyttar inte ihop förrens vi är gifta. Den där vackra människan Mariell sa jaha, och så pratade vi lite om olika kulturer. Försökte inte ens förklara den svenska synen på manligt, kvinnligt, bo ihop, gifta sig, sexualitet, den allmäna tvivlan vad gäller religon osv. En dag kanske vi ger oss på det där igen.
För övrigt så jobbar det drygt strax över 400 personer här på den här lilla ön. 400 personer till drygt 250 gäster. 20 av oss är tjejer. 20 av 400. Det säger en hel del om den kulturen som är här nere. (varför äger Mariell nästan bara kvinnligt skurna toppar, osv?). Varför äger inte Mariell några ankellånga kjolar? Av de här något-på-400 så är drygt 50 stycken byggnadsarbetare, och de är ju inte här något annars, och de är inte vana att se kvinnor i arbetslivet tydligen. Varpå de tittar jättemycket, tittar lite, ler jättemycket, eller tittar bort och ignorerar helt. De vet inte riktigt hur de ska bete sig runt kvinnor som inte tillhör sin familj. De behandlar oss kvinnor som något helt annorlunda än männen. De killarna som jobbar med gästerna här, är lite mer medvetna i sina beteenden. De är lite vänligare och pratar, presenterar sig och tar i hand. Då till nästa problem, drygt 390 killar, och de flesta ser nästan likadana ut. Tjejerna har de koll på, och minns att ja, jag pratade med den nya tjejen. Nästa gång, hej, how do you do? och ja, vad heter du då? - pinsamt. Men efter drygt en vecka här så känner jag nog igen en fem stycken eller så. Framsteg, framsteg.
Jag och min sydafrikanska vän är lediga samtidigt på lördag så då ska vi ge oss in till Male, till staden här. Det blir spännande. Hur kommer kulturkrockarna se ut därinne? Om de byggnadsarbetarna som är här inte är vana att se kvinnor i arbetslivet, hur är då de övriga invånarna här om det springer runt innvånare inne i stan. Givetvis är de ju vana vid turister i stan, så det ska nog gå bra.
Skäms man över sin svenska kultur? Är vi för frilsäppta. Jag trodde inte det var svenskarna som var mest frisläppta och sexuella. Trodde ju sånt exsisterade i väldigt stora mått bland människor som jobbar såhär bland turismen. But tjii fick jag, där spräckte vi den myten.
Always look on the bright side of life
*visslar*
Stressad? Njae, litegrann. Jodå resnerverna är på plats. Men jag är lite lugn med, och fanastiskt lycklig. Ordet tacksam är inte tillräckligt. Jag är så oerhört lycklig att ödet är här, här hos mig på min sida. Ibland upplever jag lite paranoja. Varför går allt så bra nu? Varför fungerar allt så bra för mig, för oss? Jag bara väntar på att dagen ska komma då allt vänder. Då livet ser annorlunda ut och då tragedin och olyckan träffar oss. Sticker ett spjut in i magen och avslutar lycksaligheten.
Det är så många runt omkring mig som upplever svårigheter och förluster. Det är så många runt omkring mig som livet inte har varit rättvisst emot. Som har haft flera tunga månader och kanske år bakom sig. Sedan är det jag, där mitt i smeten står jag. Ständigt nära till ett leende och lyckan ler alltid tillbaka. Det går bra nu. Men ja, det har ju faktiskt peppar, peppar gått bra de senaste åren. Eller varför inte hela mitt liv?
Kanske är det så att när ni andra faller så står jag. När jag faller så står ni. Men varför faller vissa ner i hål som är tusen meter djupa och andra i hål på två meter.
Visst jag var mobbad, utstött och hade inte många vänner under grundskoleåren. Det var tungt. Jag försökte bli bra på idrotter, men inte heller där lyckades jag. jag var blyg och mycket ensam mot min vilja. Jag var en grå bakgrundsfigur som försvann i mängden. Sedan hamnade jag ihop med rätt människor för mig. Jag hittade platser och omgivningar där jag kunde växa.
Nu är jag då stark, nu är jag enastående, nu är jag fantastisk. Jag är tacksam och känner respekt för världen. Jag har insett djupet i livet, meningen. Jag ser livet som en gåva, en gåva som var dag bör fångas upp och göras det bästa med. Jag har insett att no matter what we do. Livet fortgår och till slut dör man. Var tacksam för var dag och gör var dag så vacker som möjligt. Skratta och le och gör det bästa av var situation. Var tacksam för det du får. Små guldkorn och små glädjespridande ord. Ta lärdom av händelser, de utformar din personlighet. Se dagen som en utmaning och inte som ett hinder.
Jag är stark, jag är fantastisk och jag är underbar. Jag är bäst i världen om det så behövs. Själslighet, djup, andlighet och ödet har fått en otrolig stark mening i mitt liv, en vacker vägledning. Gett mig djupare perspektiv. Så jag, ja klarar allt. Always look on the bright side of life.
(nog är det lite stress som intagit min kropp, såg när jag kontrollläste här att det ligger ingen magi i de här formuleiringarna)
Stressad? Njae, litegrann. Jodå resnerverna är på plats. Men jag är lite lugn med, och fanastiskt lycklig. Ordet tacksam är inte tillräckligt. Jag är så oerhört lycklig att ödet är här, här hos mig på min sida. Ibland upplever jag lite paranoja. Varför går allt så bra nu? Varför fungerar allt så bra för mig, för oss? Jag bara väntar på att dagen ska komma då allt vänder. Då livet ser annorlunda ut och då tragedin och olyckan träffar oss. Sticker ett spjut in i magen och avslutar lycksaligheten.
Det är så många runt omkring mig som upplever svårigheter och förluster. Det är så många runt omkring mig som livet inte har varit rättvisst emot. Som har haft flera tunga månader och kanske år bakom sig. Sedan är det jag, där mitt i smeten står jag. Ständigt nära till ett leende och lyckan ler alltid tillbaka. Det går bra nu. Men ja, det har ju faktiskt peppar, peppar gått bra de senaste åren. Eller varför inte hela mitt liv?
Kanske är det så att när ni andra faller så står jag. När jag faller så står ni. Men varför faller vissa ner i hål som är tusen meter djupa och andra i hål på två meter.
Visst jag var mobbad, utstött och hade inte många vänner under grundskoleåren. Det var tungt. Jag försökte bli bra på idrotter, men inte heller där lyckades jag. jag var blyg och mycket ensam mot min vilja. Jag var en grå bakgrundsfigur som försvann i mängden. Sedan hamnade jag ihop med rätt människor för mig. Jag hittade platser och omgivningar där jag kunde växa.
Nu är jag då stark, nu är jag enastående, nu är jag fantastisk. Jag är tacksam och känner respekt för världen. Jag har insett djupet i livet, meningen. Jag ser livet som en gåva, en gåva som var dag bör fångas upp och göras det bästa med. Jag har insett att no matter what we do. Livet fortgår och till slut dör man. Var tacksam för var dag och gör var dag så vacker som möjligt. Skratta och le och gör det bästa av var situation. Var tacksam för det du får. Små guldkorn och små glädjespridande ord. Ta lärdom av händelser, de utformar din personlighet. Se dagen som en utmaning och inte som ett hinder.
Jag är stark, jag är fantastisk och jag är underbar. Jag är bäst i världen om det så behövs. Själslighet, djup, andlighet och ödet har fått en otrolig stark mening i mitt liv, en vacker vägledning. Gett mig djupare perspektiv. Så jag, ja klarar allt. Always look on the bright side of life.
(nog är det lite stress som intagit min kropp, såg när jag kontrollläste här att det ligger ingen magi i de här formuleiringarna)