I am therefore I live

Det kom oväntat. Det som faktiskt kändes bra, det var konsigt, och kanske lögner? Jag vet att du försökte, och jag vet att det inte gick. Men det kom oväntat, var det en väv av lögner för att få mig att tro att det var bra, eller var det en väv av lögner för att få dig att tro att det var bättre än det var.  Jag kan inte tycka illa om dig för du är en fin människa och jag önskar dig allt gott i livet, och att du kommer att uppleva allt du vill uppleva.

Men nu  gäller det att försöka leva efter sina egna regler och släppa på allt. Inte stänga in, utan låta tårarna rinna. Jag trodde inte att jag skulle använda min blogg på det här sättet, men nu blev det lite aktuellt och det känns nog skönt tror jag.

Mitt hjärta har aldrig blivit krossat på det här sättet förut.

Det finns så hemskt mycket bloggare. Att blogga blev en ny trend, som spred sig väldigt fort. Varför är det då så intressant med att blogga?

Tror vi alla att våra små patetiska liv är sådär sjukt intressanta, att om jag lägger ut det på internet så kommer hela Sverige vilja läsa. Jag är så populär, och min blogg är såå fantastisk. Wow! :) Mítt lov måste verkligen rocka, när så många är intresserade av det.
Sanningen kanske snarare är den att om ens liv är sådär sjukt intressant, har man då tid att sitta och blogga om det dagligen?

Vad är det som är så fantastiskt med livet som gör att man har tid att sitta timtals varje dag vid datorn och skriva ner vad jag åt till frukost, vad jag hittade på när jag hämtade ungarna vid dagis, wow- rödljus! ni hänger med vad jag menar?

Däremot så är jag helt för att sitta och anteckna ner små tankar om livet och om glädjeämnen, för att påminna sig själv till att leva ett lyckligt liv, eller att inte glömma bort att handla och hämta, och skjutsa, osv. Skriver men ner saker är det lättare att komma ihåg dem, så visst skriv på bara. Men hur många är det som skriver för att reflektera över sitt liv, och sina tankar? Skriver man därför är det kanske inte så roligt att öppna sig för vem som helst och låta alla läsa heller. Då är det bättre att anteckna ner i en icke-digital-version av anteckningsblock som bara är tillgänglig för sig själv kanske.

Så sitter JAG här ett par gånger i veckan och skriver och skriver och skriver, jag hänger inte ut mig själv, nej-inte alls. Men min blogg rockar ju verkligen, jag är grym. För mig handlar det om att reflektera och vrida och vända på tankar om livet och livets mening mest för mig själv, men kanske även för de få i omgivningen som ändå väljer att läsa här. Lyckas jag få någon att tänka till lite extra på något, så är det en lycklig bonus. Själv så tänker jag ju genom allt det här samtidigt som jag skriver, så för mig blir det bra hur som. Jag skriver och jag tänker, och jag vill komma på det ultimata sättet för mig att leva mitt liv. Ett bollplank som sagt, där olika tankemönster möter hälsoaspekter, och där guldkorn möter eventuella krishanteringsprogram.


Varje molekyl i min hud saknar dina molekyler i din hud.

Det var vacker vår några dagar, solen sken, det var uppåt 10 grader, och vi blev påminda om att den där långsamma tråkiga vintern var påväg bort. Fågelkvitter, pårlande bäckar och vårblommor. Friska vårvindar och solsken. Sånt där vackert som bidrar till glädje. Ingenting känns omöjligt.

Ingenting är omöjligt, vill man något tillräckligt mycket så är det genomförbart. Så ta reda på vad du vill, så fixar du biffen. Motivation är nyckeln till beteendeförändring.

Sedan kom snön tillbaka, och minusgraderna, men solen stannade kvar, och glädjen och hoppet. Våren är kvar i luften och ligger som ett löfte om sommar och brunbrända ben.
Kom ihåg en sak, ska du lyckas med att hålla dig frisk genom våren så är regeln: Svettas in våren och frys in hösten. Det sistnämnda är ganska orelevant i nuläget, men ändå. När våren kommer är vi vana vid vinter och kyla, varpå kroppen långsamt behöver vänjas om till sommar och värme. När hösten kommer är det tvärtom, då är vi vana vid sommar och värme, och vi behöver långsamt vänja kroppen vid kylan, genom att frysa. Men tänk inte på det nu.
Tänk på halsduk och den där extra tröjan någon månad till!


solstrålar

Ätstörningar är en problematik som går utanför min kompetensram. Jag har inte tillräckligt med kött på benen för att uttala mig djupare i ämnet. Men då jag har skrivit om folkhälsoproblemet fetma och övervikt, så är det kanske läge att visa att det finns problematik på andra sidan av stapeln också.

Fetman och övervikten blir ofta en följd av ett stört ätande. Det kan vara hetsätande, överätande som leder till fetma och övervikt, det kan vara en snedvriden diet som leder till fetma. Slutar du att äta går kroppen in i ett sparläge, vilket vill säga att de få kalorierna du får i dig varje dag, sparas som bukfetma, för att användas vid kristider. Detta gör att personer som felaktigt försöker gå ner i vikt hamnar i en ond spiral, där det bara blir värre och värre. Sedan när de försöker få det att gå åt rätt håll igen, och de börjar äta, går de bara upp ännu mer i vikt, då kroppen fortfarande är inställd på sparläge. Svårt läge att ta sig ifrån.

En orsak till att många tar sig in i den där onda spiralen är den att de känner att de i nuläget, (dåläget) påverkar så lite här i världen, och det enda som är kvar att påverka är sin kropp, och då maten. Slutar jag äta och formar om kroppen så har jag lyckats med något. En smal och vacker kropp leder säkerligen till framgång på alla plan. Sedan finns det ju mängder av andra orsaker också. Dålig självkänsla av att alltid, alltid, alltid blivit nertryckt,  och att då visa för andra, för omvärlden och för sig själv att man kan blir viktigt.

Okunskap i samband med dagens skönhetsideal leder oss. Varför är pinnsmalt vackert? Vem bestämmde det? Varför ska alla tycka så?

Modet skall vara extremt, något som inte alla kan uppnå, något exklusivt, något som är dyrt, och svårt att ta sig till, då är det mode, fashion.
När Ingrd Bergman hade sin storhetstid, och badade i (rätta mig om jag minns fel) fontana di trevi, i filmen casablanca (?) var det 40-tal.
Ingrid ansågs vara vacker, (och hon var vacker), hennes längd var knappt 160 cm och hon vägde en bra bit över 70 kg. Topmodellerna idag kan vara runt 180 långa och väga 50 kg. Vad har hänt? om det ser ut såhär idag, vart är vi på väg?

Att uppnå dessa ideal sjunker i åldrarna, se bara till barbiedockor och dylikt. Informationen pumpas in i flickorna redan vid väldigt tidig ålder, smala och långa ben är snyggt, annars duger man inte. Samtidigt, på bästa sändringstid i tv kommer reklamen som är fullstoppad med snabbmat, tv-spel, data-spel, godis, läsk, osv med smala vackra modeller i. Dubbelmoral?

Nejdå, det ska ju vara svårt att uppnå det där perfekta supervackra. Det exkluxiva modet. Dyrt och svåråtkomligt, vissa dör ju på kuppen, vissa dör i strävan efter den perfekta kroppen.

Jag har själv varit där, höll på att trilla dit, har vi inte alla?
Jag tränade frenetiskt mycket under några ungdomsår, samband med att jag tränade så drog jag ner mycket på maten, detta varade några månader under våren. ( jag höll ju på med en väldigt viktfixerad idrott). Sambandet med att det var många stora tävlingar som närmade sig, där man tjänade på att gå ner någon viktklass, och att beachsäsongen närmade sig, samband med att killintresset ökade, samband med att jag hade svårt att bli accepterad av jämnåriga i skolan för den jag var.
Alla dessa småbitar påverkade mig ofantligt, men jag trillade aldrig dit på riktigt. Men det är först nu jag inser hur nära jag egentligen var. Jag mådde illa av att känna mättnad, jag trivdes med hungerkänslorna och var ständigt hungrig, tränade minst 9 pass i veckan, och åt bantningspulver.
När reagerar man? Det var bra att folk då gjorde det.
(Samtidigt skulle jag nog aldrig ha lyckas trilla dit på ritkigt, då choklad är en för stor passion, och var även då. )

Se till era anhöriga, ätstörningar och viktfixering är ett problem som alla varit nära eller kommer komma nära, se och reagera. Dock så är det är inte fel att äta nyttigt, träna och sköta sig. Men det gäller ju att det sköts rätt.

Blev kankse lite ostrukturerat inlägg, men hoppas det väckte lite tankar.

Hitta mellanvägen.

En av de bästa serierna som skapats är vänner, alltid så piggar ett vänner-avsnitt upp. Det är skratt och tårar i en mix som går att se igen och igen och igen. Där hemma i Skövde, går det ofta på tv´n, och inte oss emot. Det finns alltid någon att känna igen sig i, och situationer att känna igen sig i, alltid skratt.  Jag och Karin försöker att titta igenom alla säsonger, har tagit mig en uppgift att få henne att hinna med alla säsonger innan vi flyttar härifrån, så vi får nog rappa på lite. Karin kom hit!

Sedan om vi går tillbaka till verkliga livet och de vänner jag har där, ni ger mig glädje. Tack för att ni finns och förgyller livet. Ingen nämnd, ingen glömd, men det var roligt att träffa elof i helgen, det var så länge sedan. Hela helgen hemma har varit mycket vacker, full av guldkorn, bland annat: oskar, tjejkväll, oskar, lunch och muffinsbak, middag och biljard, oskar, lunch, massage, middag och bio med oskar. Guldkorn som sagt.

Frångick mina principer där lite, brukar ju inte skriva här vad jag pysslar med så mycket, men när hela helgen återigen varit full av vackra guldkorn så jag ville dela med mig av dem. Ett skratt, ett leende, en vänlig klapp på axeln, en kram, små saker som gjort helgen vacker. Åker hem nu på torsdag igen, våren är "snäll" i skolan nu när vi inte har så mycket lektionstid planerad häruppe, mycket möjligheter att åka hem.

These are a few of my favourit things.

Två namn, Lars-Gunnar Solin, solklart, han är en stor inspirationskälla, på samma sätt som Jim Thuresson. Att lyssna till dessa män och att verkligen lyssna, suga in och låta sig inspireras, det är undebart. De påminner om varandra.

Nu är det drygt två år sedan jag lyssnade på jimmen, men han sitter kvar, han hjälper oss att få perspektiv på saker, om du någon gång får möjligheten att lyssna på honom, så ska du göra det! För han är så bra, han pratar om positiv coachning, om glädjen och lyckan inom idrotten, om att hjälpa individer framåt och om att sätta mål,  han är bara så fantastisk. Se till det lilla i vardagen och uppskatta glädjen. Hitta guldkorn som sagt och att alltid se det positiva, vikten av det positiva. Ett råd, lyssna till honom om du får möjligheten!

Lars-Gunnar Solin då, han är en klippa, han är en fantastiskt sympatisk människa, en underbar föreläsare, han är enastående. En hyllning till honom! Han lyfter också det här med psykologiska processer, om coachning, och positivt synsätt, om glädje och guldkorn. Olika teorier kring hur vi ser på världen. Som igår, vi här i väst ser ofta världen och tiden som en tidslinje, där vi inte kan påverka vad som händer. Vi lever och får ta det som det kommer, vi har ingen aning om hur framtiden kan bli och hur livet ser ut, vad som påverkar oss, det finns en start och ett slut. Vi kan inte ändra dåtiden, och det som är bakom oss lägger vi bakom oss.

Dåtid                                                Nutid                                                     Framtid

Fetma och övervikt ökar i dagen samhälle, inte bara i USA, utan det finns här, här i lilla Sverige. Inte bara bland vuxna, utan också bland barn. Varför? står vi och undrar när vi sedan redan har åkt dit? Varför gjorde vi ingenting? Varför såg vi inte då vart vi var på väg?

Det finns de, (vi) som ser vart vi är på väg, vi hälsoarbetare. Vi ser nu vart vi är på väg, vi försöker slå oss igenom för att stoppa utvecklingen som leder till döden. Det är inte en slump att samtidigt som fetman och övervikten ökar så ökar också tv-kanalerna, dataspelen, reklamtid i tv, antalet godis-  och läsksorter, snabbmatsrestauranger, tillgängligheten till bilar och bussar, med mera, med mera. Avstånden och möjligheterna i städerna blir såpass långa att gå och cykla blir svårt. Många vuxna är så inkörda på sina egna karriärer att livet blir stressigt, det blir svårt att hinna med frisk luft för egen del, och även för barnens del. Om jag inte minns fel så  finns det forskning som visar samband mellan höga stressnivåer och fetma, (rätta mig om någon vet bättre?). Så varför ändras inte beteendet, jo enligt mig så är många insnöade på att pengar ger lycka.

Meningen med livet är att leva livet lyckligt, någon som säger emot mig?  Vad som ger lycka varierar från individ till individ, men som jag sa, många tror att det är pengar. Dessa jobbar och jobbar, pluggar för att kunna jobba mer, tjäna mer pengar, stressar, bryr sig mindre och mindre om familj och vänner, bara jobbar blint på, tjänar mer pengar, och så fortsätter det.
Men hur kul är det att ha alla dessa pengar när man:
1. Aldrig har tid att njuta av dem.
2. Har flera livsstilsjukdomar.
3. Dessa sjukdomar kan t.o.m. vara dödande.
4. Inte längre har vänner och familj kvar, och lever ensam.

Läsk, tv, filmer, dataspel, godis, snabbmat, slappa, barnprogram dygnet runt. Sveriges tredje största sport är CS, Counter Strike, visste du det?
Att sitta still och sitta still, inte behöver man ha utbildat sig för att förstå hur detta kommer sluta? Ändå så händer alldeles för lite för att stoppa det här! Vakna nu, och gör någonting! Se till era nära och kära i omgivningen, hur lever de?

Den generationen vi tillhör som växer upp nu, kan bli den första generationen som blir yngre än sina föräldrar, följdsjukdomar från den stillasittande stressade livsstilen drar ner medellivslängden. Det är hög tid att stoppa trenden.
Jag säger inte att det inte finns några som jobbar med dessa problemfrågor, det finns flera institutioner och föreningar som jobbar med detta, men det är inte tillräckligt. Alla kan vi göra något, sprid budskapet, små förändringar ger stora resultat.

Varför pallar inte barn äpplen längre?
Jo, för att barn vistas inte utomhus längre, barn äter inte frukt längre, barn är alldeles för klumpiga och feta numer och barnen orkar inte springa ifrån en arg gammal gubbe längre.

Nu blev det ett litet deppigt inlägg, men det är ju såhär, vi går mot vår egen död om vi inte gör något. Fetman och övervikten kommer och rinner in som sand i alla sprickor där det går.

Jag är glad och tacksam till mina föräldrar att jag fick en bra uppväxt, vi hade inte vhs förrens vi var i övre tonåren, och då redan hade fått in rutiner av  daglig lek, idrott och rörelse. Vi  var ute och lekte varje dag i alla väder, vi åt godis på helger och vi hade så roligt! Jag hade en mycket bra barndom.

Ett äpple om dagen håller doktorn från magen. (du bör äta 500 gram frukt och grönt varje dag)