- November 2016
- Januari 2016
- Mars 2014
- Januari 2014
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- December 2012
- Augusti 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juni 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009
- Mars 2009
- Februari 2009
Qibrist kompis
Jobbar nu som sagt. Det går bra. Men svårare än vad jag trodde det där med gryningsmänniska. Jag är trött och långsam när jag kommer hem från jobbet. Blir inte människa förrens efter två timmars sömn, en middag och sedan någon timma återhämtning framför datorn. Då är det sedan dags att bli människa och man kan umgås någon timma innan man åter tvingas i säng för att kunna släpa sig upp vid 05.15 igen. Så går det dagarna i ända. Tröttsamt ja visst.
Läste en artikel att det tar två veckor att ställa om rutinerna. Jag väntar och ser här nästa vecka. Hoppas på det bättre. Men varför klaga. Jag har ett jobb att gå till. Men jobbet suger musten ur mig. Suger motivationen till allt. Suger bort inspiration och suger ur glädjen ur mig. Är det så det ska behöva vara?
Jag är en vacker människa, en glad människa, en positiv människa. Jag tror på att glädje genom livet är möjligt. Men nu känns det inte så. Jag är en sprudlande ljus och vacker själ som vill gott och som vill hjälpa. Jag är omtänksam och tänker på alla, jag ser andra personerns glädje och lycka som ett glädjeämne och ett uppfyllt meningen med livet kall för mig. Men nu är det annorlunda. Nu är jag en tjurig trotsig tonåring igen, som drar ner alla i min omgivning i fördärvet.
På veckorna går jag omkring som en zombie. Skäller på alla och trycker ner människor i min familj. Jag förkastar mina vänner då jag aldrig hör av mig till dem. När de hör av sig till mig är jag sur, trött och tjurig. Flera av mina vänner behöver mig mer än någonsin och jag har förvandlats till en robot. Känslolös och iskall.
Men jag har ett jobb, om än tillfälligt. Här nu i arbetslösa Sverige. Tacksamhet Mariell, lär dig nu! Inte kan jag vara en latmask och sova 12 timmar om dagen. Det är inte så livet fungerar, alla måste vi göra något annat än sitta och filosofiera hela dagarna. Vi behöver pengar för att fungera i livet, och pengar får man av att jobba. Så skärp dig, skaffa mer energi och ta vara på dagen. Qibrist kompis. Guldkorn du vet. Fånga dagen.
Det känns tungt att inse sanningen ibland. Men då är det dags att göra något åt den. Ska iväg och träna idag, det är en bra början.
(Tack för alla vackra kommentarer och fina ord.)

Lilla söta du. Inte ska det behöva vara så här?
Jag tror du känner dig själv bättre än så. Alla har vi lite humörsvängningar ibland. det är som sagt inte lätt alltid. Försök vara positiv. Sätt dig själv i första rummet. Du måste ju först må bra innan du kan hjälpa andra. Remember. Du som delar med dig till oss av så många klokheter.
Tror nog du hämtat upp dig redan? Inte sant? Träningen där är ju jättebra i sig för att bli positiv igen? !
puss o kram.
Kloka ord av han Erik där. pekar
Ta hand om dig själv med, vännen. Du kan inte hjälpa andra om du inte hjälper dig själv först. krama om
Tack! =D
Ja hur visste du det? =D det var faktiskt inte ens mening att plugga vidare. Men nu har jag en del projekt på gång.
Kärlek
/ - D.Dede
Kom igen nu,ingen ide att gå och grubbla och hänga med huvudet,alla är vi sura och gnälliga ibland men själv har jag lärt mig att det inte är någon ide för det hjälper inte,här skiner solen,hoppas den gör det på dig med,ha en bra dag o kram.