- November 2016
- Januari 2016
- Mars 2014
- Januari 2014
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- December 2012
- Augusti 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juni 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009
- Mars 2009
- Februari 2009
Välkommen till min värld.
Annars i min värld nu finns träningsvärk. Ständiga spänningar i musklerna. Ständig värk som påminner mig om vilken lycka jag kan känna. Påminner mig om hur härligt nöjd jag kan vara med mig själv. Muskeltillfredställelse. Mina muskler har varit tillfreds hela helgen. Jag tar med mig Nadia här. - Välkommen till min värld av ständig träningsvärk.
Den kärlek och den sammanhållning som finns i klubben är magisk. Allt det som den klubben har gett mig gör mig tårögd. Alla underbara människor som jag tagit till mitt hjärta. Alla underbara människor som fått mig att växa. Klubben har format min personlighet till att bli den magiskt vackra människa jag är i dag. Klubben har format mig mer än någon annan samhörighet jag tillhört under uppväxten, (skolor, andra idrotter, etc.)
När jag var liten var jag en i den grå massan. Jag hade inga vänner någonstanns och blev nertryckt av jämnåriga var jag än försökte passa in. Sedan hände något på brottningen och den där grå bakgrundsfiguren började få en plats. Hon började synas, folk började prata med henne. Hon växte, hon vågade skratta, hon vågade andas. Hon växte och hon blev så färggrann att det kunde göra ont i ögonen att titta på henne.
Omtänksam och acceptans finns där på ett helt annat sätt. Här accepteras alla. Här umgås alla med alla. Det är chefer för golfbanor, för köpcentran, det är överläkare och där är lokalvårdare och affärsbiträden. Alla samlas tillsammans för att deras barn har gemensamma intressen. Alla skrattar, äter gott, alla hjälper till att ordna med grejer, att planera. Alla får den plats som passar och alla samsas. Ingen hierarki, alla är lika mycket värda och allas åsikter kan vara fel och allas åsikter kan vara rätt. Kärleken till barnen och att vilja finnas för dem, att vilja stötta dem och att bara vara. Så underbart lycklig jag är för att vara en del av det här.
Barnen växer upp tillsammans, mognar tillsammans och ingår olika steg i livet tillsammans. Jag var ett av barnen, jag växte ihop med några av de andra, vi mognade ihop, upplevde sorg, glädje och olika processer tillsammans. Vi som är kvar är en stor familj där kärlek är nyckeln. Syskonrelationer bildas, alla känner alla, man skojar, skämtar, retas, kramas. Vi stora är syskon som tröstar, som visar, som tillrättavisar, som coachar och som inspirerar, vi växer in i att bli förebilder och vi tar oss den rollen på allvar och vi gör det för det är det enda rätta. Vi vill att våra små ska bli vackra människor som får bra start i livet på alla plan, vi vill inspirera och vi vill hjälpa. Vi har fostrats till den rollen av våra äldre, av våra tränare. Så fortsätter det, generation efter generation och det är så vackert.
På kvällen spelade vi kort. Alla var med, alla från de minsta på 4, till den äldste på 25. Alla umgås, alla skrattar, alla accepteras.
Jag önskar verkligen att alla människor någon gång kan uppleva en tilhörighet av den här sorten. Att man vill vara kvar, att man får vara kvar, även nu som avdankad ex-tränare. Det är okej om man kommer någon gång då och då. Det är okej om man bara är där ibland. Brottningen är en del av människan Mariell. En del hon alltid bär med sig vart hon är i världen. En del hon alltid kommer tillbaka till. Människan Mariell är en brottare.
Accpetans, glädje och kärlek. Ett fantastisk tack. - en hyllning till en av mina utökade familjer.

ler Låter lite som det vi har i vår Lajv-förening. Alla åldrar där, verkligen. Alla accepteras, hur konstig du än är. Från den yngsta på 15 till vi åldringar på 30+. Tror att det är samma i alla föreningar som växer och frodas. Tror det krävs för att en förening över huvudtaget skall växa och frodas.
Så fantastiskt vackert. Samhörighet, kärlek och acceptans. Den finns inte i min värld lika vackert beskriven. Inte ens i min familj, den är så splittrad. Ni som lever i den här vackra föreningskärleken ta till vara på den. Lev med den, det är få förunnat att få uppleva och att få känna så.
Jag har inte sedan jag varit liten känt mig accepterad för den jag är, inte i denna vackra utsträckning. Jag har inte sedan jag var liten kunnat skratta helt hjärtligt tillsammans med så många människor. Det var mitt ex och en nära vän. Men annars är min värld så splittrad.
Du och din blogg Mariell inspirerar mig att vara tacksam för det jag har, se livet som den vackra gåva det är och göra något fint av var dag. Du Mariell inspirerar mig och hjälper mig fram här i livet under perioder när jag har det svårt.
Du får mig att öppna upp och fälla en tår här på min arbetsplats. Jag vet inte hur du gör det, men du är magi för mig. Ta till vara på de fina relationerna du har i föreningslivet. Släpp inte iväg fina relationer från dig själv.
Kramar till dig för den du är för mig.
Exakt så ska det va i föreningslivet det är då man får lära sig hur man ska behandla andra på ett bra sätt,kram.
Absolut, det ska vara så =D yeep, men jag kommer försöka skriva därifrån med.
Kärlek
/ - D.Dede