- November 2016
- Januari 2016
- Mars 2014
- Januari 2014
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- December 2012
- Augusti 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juni 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009
- Mars 2009
- Februari 2009
Om att leva som man lär
Hur är det egentligen? Lever vi som vi lär?
Jag kan ju bara gå till mig själv och uttala mig om mig själv. Men alla människor vet att det är farligt att röka, alla vet att man inte borde äta godis så ofta, och alla vet att det är bra att röra på sig. Men hur ser det ut här i världen?
Mina problem är kanske inte av lika enkel karaktär. Jag vet att jag inte ska röka - Jag röker inte. Jag vet att jag inte borde äta godis ofta - Jag äter långt ifrån ofta godis och socker över huvud taget. Men där tar det lite slut. Att röra på sig gör jag visserligen, det kommer i perioder, i takt med hur motivationen ser ut, och hur skolan ser ut.
Vi har ägnat den senaste delkursen i skolan åt att lära sig kring kost och träning. Examinationsuppgifterna bestod delvis av att genomföra kost och aktivitetsregistrering i grupp, och genom den komma fram till hur man levde, i relation till hur man borde. Med basalmetabolism, aktivitetsnivåer, PAL-värden och kalorier. Ni hänger med?
Resultatet blev oroväckande, jag lever inte som jag borde. Jag var väldigt aktiv, rörde mig väldigt mycket. Men jag fick i mig alldeles för lite näring, mer än 1000 kcal mindre än vad jag behöver per dag. Hur reagerade jag då på detta?
Jo, jag började motionera ännu mer, gick fler prommenader, joggade mer, ökade tempot, längre prommenader. Sedan äter jag ännu mindre, kom på idag när klockan närmade sig 19.00, att jag inte ätit eller druckit mer än en tallrik gröt, en äggsmörgås och ett glas juice på hela dagen. Då lagade jag lite mat och mamma hade köpt kall tårta till mig. (jag har namnsdag idag, heter Linnea i andranamn). Så då ökade dagens kaloriimängd. Förmodligen inte till behövlig nivå, men så att jag kom över min basalmetabolism.
Att jag gör så här vet jag inte vad det beror på, jag glömde helt enkelt bort att äta idag, satt och pluggade, och helt plötsligt var klockan si och så mycket. Jag skulle något ärende till staden, och hade sedan en massagekund. Men hur det går ihop sig, att hungern uteblir, betyder det att jag äter fel? och att jag har gjort det för länge?
Detta är inte ett rop på hjälp, och jag har nu blivit ruskigt medveten om att jag beter mig fel, och tänker ta tag i saken.
Nu ställer jag mig väldigt naken när jag hänger ut mig på detta sätt. Tyck inte synd om mig, försök inte bry er mer än nödvändigt. Jag är medveten om vad jag gör för fel. Börja inte disskutera kost med mig, för den vägen vill du inte gå. Jag är alldeles för lik min far, man skall inte disskutera kost och träning med honom. Han tror att han kan, och jag tror att jag kan. Han har lärt sig den hårda vägen, och jag har lärt mig silkesvantevägen på universitetet. Våra sätt motsätter sig varandra, han har dock sträckt sig så långt att han tror på mitt sätt, men tror sig inte att det är genomförbart på människor som inte är hypermotiverade med supermycket tid.
Ett problem med min mathållning är att jag under allt för lång tid har ätit för lite, varpå min kropp sedan längesedan ställt in sig på sparnivå. Ligger man på sparnivån sparar kroppen all näring, gör om den till fett och sparar i depåerna. För att leva på under den närmaste svältperioden. Att jag sedan finner svårigheter med att ta mig ifrån sparnivån, gör att jag hellre hänger kvar där. Det är så fel, och så fel. Men att aktivit röra på sig ofta ökar metabolismen, att äta stark mat ökar metabolismen, och att äta ofta, täta måltider ökar metabolismen, att dricka grönt te ökar metabolismen.
Ett annat problem är bristen på familjens lust till mat. Det är inte många måltider som intas av särskildt många familjemedlemar här hemma. Ett fåtal per vecka.
Kanske är det så också, att det finns något litet problem som ligger på mitt undermedvetna och gnager och att det tar sig uttryck i mina matvanor och mina bristande hungerkänslor. Dock vill jag tro att jag har sån kontakt med mitt undermedvetna och att jag löser probemen som uppstår där. Men man kanske skulle ge sig in i att genomföra mer avancerade meditationsövningar igen, för att kunna lösa detta.
Döm mig inte.
(Vet inte om jag tänkte igenom tillräckligt att publicera detta inlägg, så låt det gå förbi. Se det som att även solen har sina fläckar, jag med mina andra så perfekta vackra tankegångar och levnadsregler, jag med min felfria självkänsla, här brast jag.)

vilket långt... :p du är inte dålig på att skriva du... får läsa det ikväll. nu är jag alldeles för trött för att läsa. har bara en kvart kvar att jobba. ;)
Dömer inte - alla gör vi det bästa av livet på sitt eget sätt!
Lilla vackra flicka. Jag dömer dig inte, jag ska inte tjata på dig om kost och näring, men jag hoppas verkligen att du tar tag i det hela nu, och att det löser sig för dig.
Du vet om att du gör fel, men något annat ligger och trycker på dig, så det känns tungt att göra rätt. Jag hoppas att det kommer lösa sig för dig.
Till och med när du öppnar dig själv på det här sättet tycker jag att du skriver jättefint.
Kramar! (mejla om du vill)