- November 2016
- Januari 2016
- Mars 2014
- Januari 2014
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- December 2012
- Augusti 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juni 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009
- Mars 2009
- Februari 2009
Final journey
En vacker era för en av oss, en av oss drottningar af östersjön gick mot sitt slut. I helgen så var vi där igen på ett återtåg. En resa av lycka, en resa med skratt. Men det var sista resan på länge för mig. Det har blivit några stycken det senaste året. Vi, drottningar af östersjön har intagit vårt vackra slott symphony. Vår härskararena. Här slår ingen oss på fingrarna, här vill alla va oss och alla vill ha oss.
Vi har så sjukt kul, och är så underbart lyckliga att det lyser om oss. SJälvsäkerhet är nyckeln och det faktum att vi känner en handfull människor i personalen så vi får förmåner ger bara extra guldkant för oss drottningarna af östersjön. Det liksom blev vår grej. En favoritnattklubb med lite extra dyrt inträde.
Kanske kan man jämföra oss med de där damerna som figuerar i en viss serie om en annan viss båt. De där som åker en gång i månaden, de där som mer och mer liknar inventarier på båten. Men jag vet inte. Jämförbar visserligen, men vi är på ett annat sätt. Ett helt annat sätt. Inte är vi där en gång i månaden, och vi är unga, snygga och vi förgyller de rum vi entrar. Folk känner igen oss och skrattar med oss.
Att bli bjuden på skumpa börjar bli standard. Sådan standard att jag inte ens reagerar över att jag har en överfull man i 40-årsåldern över mig som säger köp vad du vill, jag betalar. Inte har jag dåligt samvete när han erbjuder champange. Får en knuff av min vän i sidan, och vet du inte vad han förväntar sig. Klart jag vet. Klart vi vet. Tjii fick han. Dags kanske att han lär sig att det inte fungerar på det sättet. Om jag köper något här, så har jag betalt för henne och då ger hon mig vad jag vill ha. Hörde på radion häromdagen om att 20.000 unga i sverige har sålt sex. Nu lämnar jag kanske helt ämnet, men hör det inte lite lätt ihop. Är det inte så den fulla mannen i 40-årsåldern tänkte. Jag köper sex av henne genom att ge henne champange.
Skärpning på den punkten. Inte rör det oss ryggen dessa förväntningar, vi blir bjudna, vi ler och vi dansar vi skrattar. Vi hittar killar som uppskattar glädjen i att sitta och prata, glädjen i att dansa, att skoja och att dricka tillsammans. Killar där förväntningarna tar slut där. Killar som been there och done that. Killarna som vet hur det fungerar.
De där leopardmönstrade klackarna var i taket, de var på bord och de var på stolar (saras skor tog med henne så hon ramlade ner bakom soffan), och skumpan flödade, både egenbetald och den som bjöds på. Det var mojitos för de är oslagbara och det var rom & cola, det var annanas och jordgubbs specialare som jag fick av han där i personalen som är en av den där handfulla skaran vackra människor. Lite tequlia och litervis med dansglädje. Det var något så enkelt som kärlek mellan vänner. Tack.
Människan Mariells alterego Rumbadrottningen af Östersjön säger adjö för den här gången.
Vi har så sjukt kul, och är så underbart lyckliga att det lyser om oss. SJälvsäkerhet är nyckeln och det faktum att vi känner en handfull människor i personalen så vi får förmåner ger bara extra guldkant för oss drottningarna af östersjön. Det liksom blev vår grej. En favoritnattklubb med lite extra dyrt inträde.
Kanske kan man jämföra oss med de där damerna som figuerar i en viss serie om en annan viss båt. De där som åker en gång i månaden, de där som mer och mer liknar inventarier på båten. Men jag vet inte. Jämförbar visserligen, men vi är på ett annat sätt. Ett helt annat sätt. Inte är vi där en gång i månaden, och vi är unga, snygga och vi förgyller de rum vi entrar. Folk känner igen oss och skrattar med oss.
Att bli bjuden på skumpa börjar bli standard. Sådan standard att jag inte ens reagerar över att jag har en överfull man i 40-årsåldern över mig som säger köp vad du vill, jag betalar. Inte har jag dåligt samvete när han erbjuder champange. Får en knuff av min vän i sidan, och vet du inte vad han förväntar sig. Klart jag vet. Klart vi vet. Tjii fick han. Dags kanske att han lär sig att det inte fungerar på det sättet. Om jag köper något här, så har jag betalt för henne och då ger hon mig vad jag vill ha. Hörde på radion häromdagen om att 20.000 unga i sverige har sålt sex. Nu lämnar jag kanske helt ämnet, men hör det inte lite lätt ihop. Är det inte så den fulla mannen i 40-årsåldern tänkte. Jag köper sex av henne genom att ge henne champange.
Skärpning på den punkten. Inte rör det oss ryggen dessa förväntningar, vi blir bjudna, vi ler och vi dansar vi skrattar. Vi hittar killar som uppskattar glädjen i att sitta och prata, glädjen i att dansa, att skoja och att dricka tillsammans. Killar där förväntningarna tar slut där. Killar som been there och done that. Killarna som vet hur det fungerar.
De där leopardmönstrade klackarna var i taket, de var på bord och de var på stolar (saras skor tog med henne så hon ramlade ner bakom soffan), och skumpan flödade, både egenbetald och den som bjöds på. Det var mojitos för de är oslagbara och det var rom & cola, det var annanas och jordgubbs specialare som jag fick av han där i personalen som är en av den där handfulla skaran vackra människor. Lite tequlia och litervis med dansglädje. Det var något så enkelt som kärlek mellan vänner. Tack.
Människan Mariells alterego Rumbadrottningen af Östersjön säger adjö för den här gången.

Kommentarer
KSena
Såna kvällar med värme och glädje skall man definitivt spara i hjärtat. :-) kramar om
Trackback