- November 2016
- Januari 2016
- Mars 2014
- Januari 2014
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- December 2012
- Augusti 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juni 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009
- Mars 2009
- Februari 2009
Kom jag ihåg sverige?
Nu sitter jag på Landvetter och insuper mina sista andetag av svensk atmosfär på obestämd framtid, (cirka ett år förmodligen). Hur var det hemma nu då?
Helt fantastiskt underbart var det att vara hemma. Livet bara blandades upp och kom tillbaka till mig. Jag är så oerhört tacksam till att världen här faktiskt finns kvar. Till att det är så underbart logiskt att allt fungerade som det skulle. Att det var sådär lätt att smälta in i mängden och bli en av alla andra ett tag igen. Att shoppingen fanns där, att nattklubbarna. Att det gick att festa och umgås som vanligt. Träffa upp brottningen, shoppa, köra bil, laga mat, baka, dricka vin, köpa alkohol, träna, umgås, leka. Att mitt liv här hemma är mer eller mindre oförändrat.
Vad som är förändrat är dock att jag är ny. Jag har nya ögon för vad livet är. Hela väskan är nästan full med prylar jag ska ta med mig ner och ge bort. Jag vill sprida min kultur till mina medmänniskor i maldiverna. Jag vill inte göra det på fel sätt. Jag är väldigt försiktig med det här att skryta, men jag vill ge, jag som har, jag vill ge, ge och ge.
Annars då, helt superunderbara alla mina vackra människor i sverige är. Ni finns i mitt heart of happiness for ever. Att det skulle vara så vackert och så mycket "som vanligt" att träffa er hade jag inte kunnat ana. Jag är också säker på att det kommer bli lika bra nästa gång. Om ett år igen, eller vad det nu blir.
Denna flyningen är jag mer säker, mer lugn, mindre orolig. Jag byter plan 2 gånger och det känns lugnt. Jag är framme om drygt 20 timmar, och det känns lugnt. Mitt liv är ganska lugnt nu. Som det stog om mig i lokaltidningen idag. Mariell utsrålar ett lugn, genomträngande och helärligt.
Så simma lugnt. Ta en dag i taget och ta dig lite tid att beundra molnen, för det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå.
(jag ska komma igång och blogga lite mer har jag bestämt mig för nu)

Ja då är detta landet en vacker själ mindre tills du kommer hem nästa gång men ha de så bra och hoppas du hör av dig ibland och berättar om hur du har det,kram snuttan.
Våra mammor tog en avstickare och hälsade på mig lite överaskande efter att de släppt av dig. Vi saknar dig redan, men alla ögon var torra. För vi vet att du är en tuff jäkla tjej med en inre styrka, och du är bara så bra. :-D Vi finns här, det vet du. Och vi älskar dig massor! kram, kram