- November 2016
- Januari 2016
- Mars 2014
- Januari 2014
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- December 2012
- Augusti 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juni 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009
- Mars 2009
- Februari 2009
pappa fyller år.
Hon har tänkt att ta tag i bloggen igen. Försöka varva ner på det sättet. Idag är det min fars födelsedag. 09.10.11.
Min gudalika beskyddare, min fadersgestalt, min superhjälte. Pratade med dem på skype, allihop, mina två fastrar, mina två farbröder, min moster,( Kseenaa s mamma), min syster, min bror och mina kära föräldrar. Hela vardagsrummet hemma var fullt av välbekanta ansikten! Kändes väldigt roligt att se er! Bestämde kort och gott att vi kör min 25års fest när jag förhoppningsvis kan få min en vecka ledigt runt januari. Ja, det var ju så där någon gång i början av året, min första gång jag fyllde 25. Andra gången kör vi på här nu i januari. Annars så tog jag med mig min lilla vita mackintoshbok här runt i min lilla lägenhet och visade hur stökigt det är när man inte hinner städa. Vi uppdaterade varandra, såg varandra. För en kort stund var jag på besök där i vardagsrummet hemma.
Men idag fyllde far min år. Min pappa är den som jag har ärvt mest utseende av. Jag har hans huvud, hans solbrända hud, hans ögonbryn, hans ögon, jag ser ut som honom och jag är mer eller mindre en kopia av min farmor. Min farmor var en underbar människa. Farmor Rut. Många minnen. Vi tittade på Kalle Anka hos farmor på julaftnarna, jag minns när vi sov över där. Jag minns en gång när hon ramlade i sovrummet och bad mig hämta en stekspade att kyla hennes panna med så att hon inte skulle få en bula. Men jag var så rädd så jag visste inte vad jag skulle hämta. Så när jag väl kommit med stekspaden dit hade hon redan fått en liten bula. Hos min farmor åt vi oftast pannkakor och prinskorv.
Och min pappa, en snygg ung tennisspelare med vit porsche, charmade vilken flicka som helst. Min pappa som blev en rollmodell tidigt. Jag minns att jag brukade köpa en maraboo choklad till honom på hans födelsedag för att han tyckte så mycket om choklad. Jag ville vara som honom så jag bestämde mig tidigt att jag tycker också väldigt mycket om choklad, och sedan blev det så att jag gjorde det. Idag så skulle jag köpt dadlar doppade i arabisk mörk choklad fyllda med vanilj-mint kräm. (Lite av en ny favorit). (Är det en slump att jag idag fick ett mejl från ett av hotellen här i Doha, där jag blivit medlem och de skrev om en chocoholic mässa som tydligen hade gått av stapeln i helgen som var. ) Vi spelade tennis jag och min far, var ute och joggade på Rhodos, på Fuerteventura... på morgnarna. Förra året när de hälsade på i Maldiverna, spelade vi tennis igen, och gick och simmade på morgnarna.
Jag minns när jag förra året tog mig igenom på flygplatsen hemma efter ett år borta och min pappa och bror stod på andra sidan för att möta mig!
Mer än ett år sedan jag var hemma nu. Jag minns första gången jag pratade med hemma sedan jag kom till Maldiverna, det var idag för två år sedan. Pappa ringde på hans födelsedag och jag grät en skvätt då, med Pappa på andra sidan i telefonen.
Min uppväxt, min familj, min underbart stora familj är så mycket kärleksfull och varm. Jag hoppas att det är lika mycket kärlek i många familjer, och att det icke är få förunnat att ha det som vi. Tror dock att det är det, erfarenheter har sagt mig detta. Så kärlek till er för de personerna ni är.
Men grattis far, nästa år firar vi på stort i ett av hotellen här i Qatar!!
Kommentarer
KSena
Oh ja. Visst är det så. Inte många som har en så stor, tokig, kärleksful och fullständigt galen släkt aka familj som vi har. :-) Det är ganska galet det där. För oss så är det så naturligt att alla dessa människor bara finns med all sin kärlek och allt sitt stöd. Andra har kanske inte ens kontakt med sina föräldrar... Tokigt. Och härligt. kramar om
Trackback