- November 2016
- Januari 2016
- Mars 2014
- Januari 2014
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- December 2012
- Augusti 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juni 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009
- Mars 2009
- Februari 2009
baksidan av mitt leverne
Många frågar om jag jobbar för ett svenskt företag. Många frågar om det är folk hemma i Sverige som ordnar och grejar med mina jobb, som hjälper mig, och ser till att jag lever efter de svenska "bekvämlighets" reglerna.
Men gissa vad, jag gör inte det. Jag jobar inte för något svenskt företag, jag har ingen arbetsgivning eller fackförening i ryggen. Jag sökte jobb utomlands och fick jobb utomlands. Sedan gjorde jag samma sak igen. Överlevde med min engelska, och anslöt mig till gruppen av expats som de så gott kallas. Anslöt mig till gruppen av människor som jobbar utanför sitt hemland. Och inte enbart då svenskarna som gör det.
Jag var tillräckligt övertygad om att jag skulle iväg, och att jag ville prova de icke silkesvantes vägarna. Det fanns så många. Resorna jag gjort och människorna jag mött har inspirerat mig och format om mig till att bli någon annan.
Min lön är inte särsklit hög, men ibland är erfarenheter, utmaningar, kunskap, upplevelser och utveckling värt så mycket mer. Jag har en ledig dag per vecka, och en månads ledighet per år. Det är ju egentligen överkommligt.
Efter att jag hade varit drygt sex månader på Maldiverna kom mina föräldrar och hälsade på. Då var jag ledig en vecka med dem. Sedan gick ytterliggare sex månader och jag hade tre veckors semester hemma i Sverige. Det var i September 2010.
Sedan flyttade jag tillbaka till Maldiverna, började lägga nya månader av arbete bakom mig. Efter nio månader fick jag ett nytt jobb, och flyttade på mig. Det gick väldigt snabbt i de svängarna så jag hann inte med att vara ledig. Jag steg in på det nya kontoret två dagar efter jag hade haft min sista massage gäst på min paradisö.
Sedan dess gick det i ett igen. Nu har det gått närmare sju månader sedan jag kom hit. Vilket med lite matte betyder att jag har jobbat utan stop i snart 16 månader. Utan ens två dagars helger.
Och gissa vad, jag är van vid det nu. Men det är baksidan med mitt leverne. Det tillsammans med att jag träffar mina kärlekar där hemma alldeles för sällan. Bortsett från det måste jag säga att jag älskar livet jag lever.
Till saken nu då, idag har jag semester. Jobbar halvdag idag, ikväll flyger jag till Dubai, ska möta några vänner där, ha semester i fyra långa dagar! När jag kommer tillbaka, bara timman efter så landar mamma och pappa här i Doha.
Det är sant och en sån där obeskrivlig lycka har infunnit sig just nu. Hela insidan skrattar, till och med djupt därinne i hjärteroten, i magen, i fötterna.
Jag har även fått tillskickat mig en inbjudan till en Gala Award Dinner. För World Travel Awards. Det är ganska stort. Röda mattan och (världs) höjdare inom turism och service, och lilla Mariell (!). Så det kommer bli en bra månad.
Denna obeskrivliga lycka jag känner för att återse mina föräldrar, för att spendera lata dagar i solen och världsmetropolen Dubai, för att bli en del av en stor gala middag. Den stolthet och glädje jag ser med min utvecklig, mina framsteg, mina erfarenheter och all den nya kunskap som kommer till mig väger upp baksidan av mitt leverne.
Baksidan av mitt leverna känns helt plötsligt som en liten svart prick.

Kommentarer
KSena
Jag hoppas du är precis så stolt över dig själv som du borde vara. :-) För det du har lyckats med? Är det inte många som kan lyckas med. Jag hoppas verkligen då får en helt underbar tid med dina föräldrar. :-D
Trackback