- November 2016
- Januari 2016
- Mars 2014
- Januari 2014
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- December 2012
- Augusti 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juni 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009
- Mars 2009
- Februari 2009
when dreams are coming true
Igårkväll var jag hemma hos en av mina ägarinnor för att lämna av några papper. Hennes assistent kom ut och tog emot papperna. Berättade det att jo, nu så är det en familj här och anhåller om äldsta dotterns hand. Och det här är nutiden, det här händer nu. Äldsta dottern i huset är typ 21 tror jag, och nu ska hon bli bortgift kanske. Spännande.
Många arabiska kvinnor flyttar utomlands, till europa och usa för att studera i äldre tonåren. Hur tror vi inte att de lever där? Sedan flyttar de hem, börjar jobba och blir bortgifta. Spännande liv. Skillnader.
Annars ska jag bli lite flummig här nu. Jag tror på att när två människor tillåter sig själva att älska varandra så djupnar relationen på en själslig nivå. Jag ska röra till det för er och berätta om min bortgifte expojkvän, eller vad man nu ska kalla det. Han egyptiern som kom tillbaka nu och hade gift sig. Som nämnts tidigare hade vi mer eller mindre avslutat relationen när han var borta. Men han kom tillbaka. Ville umgås som vänner, så vi gjorde det ett par gånger. Gick till en bar, hade ett par drinkar. Gick och åt där tillsammans med andra vänner. Umgicks i flera grupper.
Tills en dag, för två veckor sedan när vi hade planerat jag och ett par vänner och han och ett par vänner att tillsammans åka ut till utanför staden där öknen blir till strand. Sätta upp ett tält där och grilla på kvällen. Vi skulle åkt ut vid två. Men inget hände, inga telefon samtal. Jag ringde ett par gånger till honom på morgonen, men inga svar. Tänkte att ok, spelar mindre roll, upp till dem att bestämma, vi var inte beroende av dem, så jag och en av mina tjejer åkte runt, käkade, och tog det lite lugnt den dagen.
På kvällen var vi på besök i en bar, och efter ett par öl tyckte jag nog att det var en bra idé och ringa honom för att se vad som hade hänt. Slutade med ett bra bråk där jag poängterade: att inte fan ska de tro att vi har inget bättre för oss än att sitta och vänta på dem, och det här är härmed slut med att planera saker tillsammans, han kan minsann ringa när han är ledig, så får vi se vad vi hittar på.
Han poängterade att: han är ganska upptagen och har andra saker att göra än att boka upp tidiga kvällar med oss, hela dagar och boka upp flera dagar i förväg. Hans jobb är väldigt improviserande och händer mycket på ett par timmar ibland. Så från och med nu skulle han ringa när han var ledig så kunde vi se om vi var lediga också och vi kanske kunde hitta på något.
(det tog mig till dagen efter att inse att vi egentligen menade samma grej bara sa det med olika ord.)
I vart fall spenderade jag kvällen med flera andra trevliga människor, mötte upp skandinaver i baren till och med, slutade med en mycket trevlig kväll.
Men från mr egyptian hörde jag inget på 10 dagar. Jag skickade iväg ett kort sms, bara för att se vad som hade hänt, varför var han så tyst. Inget svar. Jag skickade ett sms och bad honom förklara, för inom mig visste jag att något hade hänt. Om jag visste förklaringen skulle jag förstå. Om vi förstår varför en ändring av ett beteende är nödvändigt, beteendeförändringen är mer enkel att acceptera och genomföra.
Jag hörde inte något, och jag fick väl acceptera att det var så. Det kom till en natt, och en dröm. Jag drömde om honom. Jag såg honom långt bort i öknen, och han grät, han var tyst, såg sorgsen ut och han grät. I min dröm kämpade jag mig genom öknen för att ta mig till honom och ge honom tröst. Men jag nådde inte fram. Till slut i drömmen så accepterade jag och stod där på andra sidan sandstormen och tittade på när han grät. När jag vaknade fick jag förstå att detta var så det skulle vara. Han var ledsen för något, men jag får helt enkelt acceptera att jag inte kan ge honom tröst.
Jag skickade ett sista sms till honom på morgonen, sa det att Ok, vad det nu är som har hänt, du behöver inte säga något, men jag accepterar att du inte hör av dig till mig. Ta hand om dig.
Senare den dagen fick jag ett mejl, han berättade att hans fru blivit sjuk. Att han var ledsen nu och inte visste vad han skulle göra. Jag nämnde inget om min dröm. Vi bestämde att han kunde höra av sig om han ville, men han behövde inte känna någon press. Jag rådde honom att åka hem och finnas för hans fru.
Men drömmen gav mig svaret, när jag funderade. Jag tror att när två själar tillåter varandra att älska varandra börjar även undermedvetna att kommunicera med varandra på sätt vi inte kan förstå.
Det slutade med att han inte kunde åka hem, för han fick inte ledigt från sin chef. Han ringde mig i måndags på hans födelsedag. Han var ensam, det var sent i natten. Han var utanför mitt hus. Jag gick ner och pratade med honom en stund. Frun mådde bättre nu, men på ett sätt sa vi att det är slut på att jag och han skulle ses. Han vill att jag ska finnas för honom och hjälpa honom att uppskatta livet. Jag försökte återigen förklara för honom att det är inte mitt jobb, det är hans eget.
Han mår inte så bra just nu, men jag kommer inte kunna nå fram för att hjälpa honom, för att jag accepterar att sluta försöka.

Kommentarer
KSena
Du har en sån vacker själ, vännen. Du och jag är väldigt lika. Vi bryr oss så OTROLIGT mycket om våra medmänniskor, även om vi visar det på olika sätt. Men ibland undrar jag om du inte slår mig där. Om inte ditt hjärta är större än mitt. Du är en underbart vacker människa. Fortsätt med det. Skickar massor med kärlek till dig från kalla Nord. ;-)
mamma
Älskar dej min vackra dotter. och är väldigt stolt över vad du åstadkommer med ditt liv.Längtar efter dej. Sänder dej många kramar från mej.
mamma
älskar dej min vackra dotter. Och är stolt över vad du gör med ditt liv. Saknar dej. Många kramar från mej.
Trackback