I am therefore I live

(långt inlägg, men läs en bit i taget och kom tillbaka igen)

My life is lite rörigt right now. Stannar jag här så har jag vissa möjligheter, som kommer försvinna om jag åker. Åker jag finns en liten liten chans att allt går min väg, och blir som jag vill. Den chansen är dock väldigt liten. 
 
Jag har börjat läsa en blogg om astrologi ,där dagens horoskop står bland andra visdomar. Tycker det är fascinerande, horoskop, och hur det faktiskt kan stämma. Skulle astronomiska krafter och utsikter som fanns när vi föddes kunna påverka våra själar och egenskaper? Skrämmande. Jag har inte bestämt huruvida jag tror på astrologi eller inte, men de gånger jag läser seriösa horoskop stämmer de så bra. Det är en tolkningsfråga givetvis, men tolka åt rätt håll så ger det sig.

Jag som fisk och född i början av fiskens tecken ska vara extra känslig som person. Känslig för det övernaturliga, känslig på det sättet att jag är full av känslor och ofta låter min magkänsla leda mig. Känsla för intuitioner. Det stämmer bra.

Fiskar lever ofta i en drömvärld, men ser drömmarna som något med högre syfte. Sammankopplar drömmar med det undermedvetna, vare sig det är dagdrömmar eller drömmar under natten. Fiskar är goda, vackra människor som berikar andra människors liv på ett osjälviskt sätt. Blir du vän med en fisk, se till att du inte förlorar denne. (gör reklam för mig själv). Fiskar har ett djup och en vilja att hjälpa, stötta. Fiskar har ett behov av att sätta andra människors välmående i fokus för att själva må bra. Fiskar är filosofer som kan flumma iväg, men ändå blir vettiga i slutändan.

Som person tror jag på ödet. Som person tror jag att allt har en orsak. Som person är jag stark och vet att tror jag inte på mig själv kommer aldrig någon annan att tro på mig. Men ibland kraschar jag, ibland inser jag att jag inte hade så mycket kontroll som jag behövde. Ibland blir jag nervös och kan inte hantera nervositeten. Ibland får jag black out. Ibland vet jag inte vad jag ska göra, och så är det nu. Det är inte så att jag kraschar, jag ställer mig inte naken. Jag är fullt medveten om vad jag borde göra om jag ska gå den första vägen och jag är fullt medveten för hur jag ska göra om jag ska gå den andra. Problemet som kvarstår är att välja.

De möjligheterna som jag ser om jag går den första vägen försvinner om jag går den andra. Den andra vägen är ju inte för evigt, tids nog hamnar jag på den första vägen, och då finns inte samma bra möjligheter kvar som finns där nu. Möjligheterna med den andra vägen försvinner inte bara för att jag tar den första. Men den andra vägen kommer inte se likadan ut om jag inte tar den nu och det är nu den andra vägen ser bäst ut. Det är nu den första vägen ser bäst ut.

Livet är fullt av vägskäl, där det är svårt att välja hur och vad som är rätt att göra. Då brukar jag lita på magkänslan och intuitioner, men ibland känner jag inte av dem, jag hittar de inte. Jag vet inte vad magen säger åt mig att göra. Qibrist. Här kommer lite qigong och tai chi in i bilden kanske. Det är bra finna tiden och harmonin igen. Komma i kontakt med mitt undermedvetna och hitta svaren. Jag har åter hamnat i den onda cirkeln där jag lever fel, jag äter fel, sover fel, dricker fel; jag använder qi på fel sätt.

Jag behöver kost rik på qi, jag måste lära mig att komma i säng rätt tid, och jag måste bestämma mig för hur jag ska hantera alkohol. Jag behöver qi gong och tai chi för att bygga upp qi i tillräcklig mängd för att återfå egenskapen att kunna lyssna på och vägledas av mitt inre undermedvetna.

jag innehar just nu brist på livsenergi.

(paus och öland några dagar, ses nästa vecka med nya insikter och personliga tankegångar, ska hämta lite qi från havet)

p.s. jag är fortfarande lycklig och uppskattar alla små ting i livet. är glad för allt jag har. jag uppskattar varje sekund, och fångar dagen, ty den här dagen kommer inte åter  :) Glad midsommar!

Att lära känna en person på djupet, och fortfarande vilja vara runt den personen. Att när man efter 10-15 år fortfarande tycker om att umgås med en person. Det är vänskap. Tack för att det fungerar så, tack för att livet är så bra. Tack för att jag blivit berikad med vänner, att det finns personer som förgyller min vardag. Tack för att det finns personer som är intresserade av att höra vad jag säger, eller bara vill vara runt en ibland. Tack för att förstående och stöd kan byggas upp bara genom att sitta brevid varandra, av att se varandra i ögonen, av en hand på en axel. Tack för att stöd och vackra ord kan ligga underbyggda under andra ord.

Det kanske ibland är svårt att veta huruvida man är tidfsfördriv eller om personen i fråga verkligen vill umgås, men du känner att ibland så är det okej att bara vara tidsfördiv. Två själar förstår varandra utan att prata, magi. Att älska en människa är att veta att den människan på ett eller annat sätt är en del av resten av ens liv. Att älska en människa är att veta att själarna behöver varandra och berör varandra på ett djupt plan.

(Älska för mig får nya betydelser dagligen. Det är djupa ord som jag lärt mig är dumt att använda innan man egentligen vet vad orden betyder för en. Starka ord som påverkar mer än vad man tror. Starka ord som tar mer ifrån dig än vad de ger. ) 

Jag tror jag börjar bli vuxen nu, för jag tycker om pelargoner. Speciellt de vita, helt magiskt vackra blommor. Jag älskar min lillebror med. Jag tycker om min familj något sagolikt mycket, tycker om att umgås med dem, och skäms inte för att erkänna det. Den här helgen har det blivit mycket familj. Visst jag har småtröttnat lite på att bo här hos dem, undermedvetet är det kanske för att jag är rädd för att bli osams med dem, för att undermedvetet har jag sett relationer förstöras av för mycket umgänge. När jag nu bott ifrån dem i två år, har all tid med dem varit vacker kvalitetstid, vi har inte hunnit bli osams över småsaker. Som det lätt kunde bli när man bodde hemma. Det vet vi väl alla, osämja kommer och går i familjer. Undermedvetet.

Men min lillebror är så älskvärd, han försöker alltid och han vill så bra. Han försöker förstå för att vara alla till lags. Ibland förstår han inte, men han ler och nickar ändå. Ibland blir det fel, men han vänder andra kinden till. Jag inspireras av honom, och hans rakt igenom ärliga godhet.

Ikväll blir det bio, så imorron kommer nog lite åsikter om filmen.

Uppskatta själarna i din närhet. Some people are meant to be.

Tänker inte lägga upp någon långrandig text idag, tycker jag plågade er tillräckligt igår.

Men det här med guldkorn var längesedan, under en fantastisk powerwalk i den vackra naturen idag så upptäckte jag en syrenbuske som hade börjat att slå ut. Den doftade himmelskt. Jag stannade tiden några sekunder, slöt sinnena och tog med mig känslan in under huden.

En lila syren med några få utslagna blommor. Ljuvligt. Hopp om att framtiden är på väg och den bär blomster med sig.

Små guldkorn

Hur är det egentligen? Lever vi som vi lär?

Jag kan ju bara gå till mig själv och uttala mig om mig själv. Men alla människor vet att det är farligt att röka, alla vet att man inte borde äta godis så ofta, och alla vet att det är bra att röra på sig. Men hur ser det ut här i världen?

Mina problem är kanske inte av lika enkel karaktär. Jag vet att jag inte ska röka - Jag röker inte. Jag vet att jag inte borde äta godis ofta - Jag äter långt ifrån ofta godis och socker över huvud taget. Men där tar det lite slut. Att röra på sig gör jag visserligen, det kommer i perioder, i takt med hur motivationen ser ut, och hur skolan ser ut.

Vi har ägnat den senaste delkursen i skolan åt att lära sig kring kost och träning. Examinationsuppgifterna bestod delvis av att genomföra kost och aktivitetsregistrering i grupp, och genom den komma fram till hur man levde, i relation till hur man borde. Med basalmetabolism, aktivitetsnivåer, PAL-värden och kalorier. Ni hänger med?

Resultatet blev oroväckande, jag lever inte som jag borde. Jag var väldigt aktiv, rörde mig väldigt mycket. Men jag fick i mig alldeles för lite näring, mer än 1000 kcal mindre än vad jag behöver per dag. Hur reagerade jag då på detta?

Jo, jag började motionera ännu mer, gick fler prommenader, joggade mer, ökade tempot, längre prommenader. Sedan äter jag ännu mindre, kom på idag när klockan närmade sig 19.00, att jag inte ätit eller druckit mer än en tallrik gröt, en äggsmörgås och ett glas juice på hela dagen. Då lagade jag lite mat och mamma hade köpt kall tårta till mig. (jag har namnsdag idag, heter Linnea i andranamn). Så då ökade dagens kaloriimängd. Förmodligen inte till behövlig nivå, men så att jag kom över min basalmetabolism.

Att jag gör så här vet jag inte vad det beror på, jag glömde helt enkelt bort att äta idag, satt och pluggade, och helt plötsligt var klockan si och så mycket. Jag skulle något ärende till staden, och hade sedan en massagekund. Men hur det går ihop sig, att hungern uteblir, betyder det att jag äter fel? och att jag har gjort det för länge?

Detta är inte ett rop på hjälp, och jag har nu blivit ruskigt medveten om att jag beter mig fel, och tänker ta tag i saken.

Nu ställer jag mig väldigt naken när jag hänger ut mig på detta sätt. Tyck inte synd om mig, försök inte bry er mer än nödvändigt. Jag är medveten om vad jag gör för fel. Börja inte disskutera kost med mig, för den vägen vill du inte gå. Jag är alldeles för lik min far, man skall inte disskutera kost och träning med honom. Han tror att han kan, och jag tror att jag kan. Han har lärt sig den hårda vägen, och jag har lärt mig silkesvantevägen på universitetet. Våra sätt motsätter sig varandra, han har dock sträckt sig så långt att han tror på mitt sätt, men tror sig inte att det är genomförbart på människor som inte är hypermotiverade med supermycket tid.

Ett problem med min mathållning är att jag under allt för lång tid har ätit för lite, varpå min kropp sedan längesedan ställt in sig på sparnivå. Ligger man på sparnivån sparar kroppen all näring, gör om den till fett och sparar i depåerna. För att leva på under den närmaste svältperioden. Att jag sedan finner svårigheter med att ta mig ifrån sparnivån, gör att jag hellre hänger kvar där. Det är så fel, och så fel. Men att aktivit röra på sig ofta ökar metabolismen, att äta stark mat ökar metabolismen, och att äta ofta, täta måltider ökar metabolismen, att dricka grönt te ökar metabolismen. 

Ett annat problem är bristen på familjens lust till mat. Det är inte många måltider som intas av särskildt många familjemedlemar här hemma. Ett fåtal per vecka. 

Kanske är det så också, att det finns något litet problem som ligger på mitt undermedvetna och gnager och att det tar sig uttryck i mina matvanor och mina bristande hungerkänslor. Dock vill jag tro att jag har sån kontakt med mitt undermedvetna och att jag löser probemen som uppstår där. Men man kanske skulle ge sig in i att genomföra mer avancerade meditationsövningar igen, för att kunna lösa detta.

Döm mig inte.

(Vet inte om jag tänkte igenom tillräckligt att publicera detta inlägg, så låt det gå förbi. Se det som att även solen har sina fläckar, jag med mina andra så perfekta vackra tankegångar och levnadsregler, jag med min felfria självkänsla, här brast jag.)